Somrarna innebär en del jobb för Jessica Andersson – som i år firar 19-årsjubileum med ”Diggiloo”. Men visst hinner hon vara lite ledig också.
– Min sommar med ”Diggiloo” är koncentrerad till helger. Söndag, måndag, tisdag och onsdag är jag hemma och målar tavlor och fixar. Jag har en dröm om att förvandla ett stort rum i vår källare till en riktig ateljé. Det är lite svårt, eftersom det inte är särskilt mycket fönster, så jag behöver sätta upp ljus och få ett bra ljusinsläpp.
Kort om Jessica Andersson
Ålder: 51, blir 52 i oktober.
Familj: Sambon Johan Malm, 40. Sonen Liam, 22. Askja, 3, jämthund och gråvaktel.
Bor: Villa med havsutsikt på Gottskär, Onsala utanför Göteborg.
Gör: Allkonstnär. Sångerska, artist, konstnär, författare, programledare.
Aktuell: Turnerar med ”Diggiloo” 2025, tillsammans med: Sanna Nielsen, Ola Salo, Medina, Uno Svenningsson, Mapei, Jessica Andersson, Arwin, Bruno Mitsogiannis, Lisa Stadell, Idol-Margaux och Per Andersson.
Schemat för finalhelgen:
15/8 Uppsala, Fyrishov
16/8 Stockholm, Ulriksdal
17/8 Eskilstuna, Sundbyholms slott
Visa mer
Målandet går bra, framför allt när inspirationen kommer. Då kan Jessica glömma tid och rum, berättar hon.
– För tillfället är jag inne på kvinnokroppen. Det tycker jag är härligt. Mina kroppar blir lite krumma och runda. Jag gillar att det är rumpa, höfter och lite mjukare former, det är inga fotomodellkroppar jag målar.
Jessica, 51, med kärleken Johan, 40. Foto: OLLE SPORRONG
Hur får du till tid med kärleken Johan på sommaren?
– Både jag och Johan, som jobbar på restaurang, arbetar mycket på sommaren. Det funkar för oss. Söndag och måndag är våra dejtdagar när vi plöjer serier, äter gott, umgås med goa grannar och har det härligt.
Hur är det att vara borta från varandra?
– Jag ringde Johan i morse. Då hade vi varit ifrån varandra i tre dagar och jag ska vara borta i tio. Han vet att det är så det är och uppmuntrar mig: ”Ja ja, kör på så hörs vi när vi hörs”. Det är inte så att vi måste ringa och stämma av med varandra tre gånger om dagen. Vi hörs kanske i kväll, men om han jobbar då hörs vi i morgon. Det är ingen panik.
– Det som ger mig dåligt samvete är att jag lämnar honom själv med vår hund Askja, vårt barn. När Johan och jag är borta får hon vara hos farmor och farfar. De bor nära oss och har två egna hundar som är vår hunds kusiner.
Min relation med mamma var inte så bra när jag var liten.
Sonen Liam träffar Jessica förstås också – även om han pluggat i Norrland och bosatt sig strax utanför Stockholm.
– Han var hemma förra veckan, så jag har precis träffat honom. Liam har pluggat på Musikmakarna i Örnsköldsvik. Han och hans tjej har flyttat in i en lägenhet i Barkarby utanför Stockholm. Han är stor nu, 22 år. Det är lite svårt att ta in. Han behöver inte längre bli omhändertagen.
– Jag får fokusera på att ta på mig den rollen på turnén och kallar mig för ”Mamma Diggiloo”, om någon behöver ett litet bollplank.
Jessica älskar sommaren i Sverige.
– Våren och sommaren är mina favoritperioder. Jag trivs bättre när jag inte behöver bylsa på mig täckjackor. Det är också mina aktiva period rent jobbmässigt och jag tycker om att jobba. Sedan, när hösten kommer och jag är lite ledig, kan jag krypa upp i soffan och dra fram filtar.
– Jag har rest Sverige runt 150 gånger på turnéer och upplevt alla vackra smultronställen i vårt land. Att exempelvis få åka upp till Dalhalla är magiskt. Det är så vackert och helt otroligt att det kan ligga ett kalkstenbrott med kristallklart turkos vatten och en fantastisk scen att stå på mitt i skogen utanför Rättvik.
Som barn bodde Jessica ofta i fosterhem på somrarna. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Hon är särskilt glad att ha fått vara med ”Diggiloo” i Skövde i år.
– Jag växte upp i Södra Ryd och det är hemma för mig. Jag har familj och vänner kvar i Skövde.
Hur var dina barndomssomrar?
– Det var en blandad kompott. Min relation med mamma var inte så bra när jag var liten. I perioder var det lite ovisst och i skolan visste jag inte vad som väntade när jag kom hem: Oftast var det inte så bra, utan fullt med folk i lägenheten, alkohol och fest, säger Jessica och fortsätter:
– Andra perioder luktade det nystädat och nytvättat och mamma hade handlat. Hela tiden fanns en ovisshet.
Jessica berättar att hon och hennes bror ofta fick åka till ”sommarföräldrar”.
– Som vuxen har jag förstått att det var ett fosterhem, så jag växte delvis upp i Nordmarkshyttan i Värmland och där hade jag mina lyckligaste somrar. Vi lekte, badade, paddlade kanot och köpte lördagsgodis. I Nordmarkshyttan hade jag vänner och mina sommarföräldrar som jag avgudade.
– Egentligen hade jag och min bror två olika sommarföräldrar. I den första familjen bodde vi hos Inger och Tore och de hade fyra egna barn som jag fortfarande räknar som bonussyskon, även om vi inte har så mycket kontakt. Sedan bytte vi till en annan familj, Sigbritt och Tore, som hade tre egna barn som också blev som syskon. De var fina och härliga människor.
När jag tänker tillbaka på somrarna i Värmland minns jag dem med glädje men också vemod, det är bara sådan jag är.
Du har också en bonusmamma i Hjo?
– Dit flyttade jag när jag skulle fylla 16. Det var mitt sista familjehem innan jag flyttade till egen lägenhet. Min bonusmamma Amy hade precis fyllt 30 och var gravid med sitt tredje barn. Jag minns att jag upplevde henne som en gammal tant. Hon var ganska sträng, men jag trivdes där. Amy var härlig och väldigt rak, tuff och rolig.
– Det jag älskade med henne var att hon pratade gott om mamma med mig. Amy visade respekt för min mamma och pappa, på ett sätt som ingen annan gjort. Hon kunde säga: ”Din mamma är din mamma. Hon har bekymmer, men är fortfarande din mamma och en bra människa”. Amy la ingen skuld på mamma, pappa, mig eller mina syskon.
Det skiljer bara 14 år mellan Jessica och Amy. Som vuxna har åldersskillnaden suddats ut.
– Jag inser också vilken jäkla kvinna hon är som tog emot mig. Amy är född till att hjälpa barn som har det svårt och har jobbat med barn. Även om jag bara bodde där i två år, så visste jag att jag ville ha henne och mina bonussyskon kvar i mitt liv. Där har de förblivit och vi är fortfarande nära.
”Om jag får göra ’Diggiloo’ nästa år och det blir ett 20-årsjubileum kommer det kännas jättestort.” Foto: MATTIAS JOHANSSON / MADDOC PHOTOGRAPHY
Hur påverkar dina barndomssomrar dig i dag?
– Jag är väldigt melankoliskt lagd och bevarar de minnena. När jag tänker tillbaka på somrarna i Värmland minns jag dem med glädje men också vemod, det är bara sådan jag är.
– Det första jag gjorde när jag tog körkort var att köpa en kamera. Sedan tog jag bilen från Trollhättan till Nordmarkshyttan och gick omkring en hel dag och fotade allt som jag förknippade med minnen. Lekplatsen, skolan och en gravsten på kyrkogården, där en grannkvinna låg som vi var hos mycket som barn. För mig var det viktigt att ha konkreta minnen. När jag ser på bilderna känner jag att jag är lycklig över att jag fick uppleva somrarna där. Jag tycker det är härligt att titta på fotona och minnas tillbaka.
LÄS MER: ”Att få barn sent i livet har hjälpt till”