Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Kommersiellt måste det ha framstått som ett obegripligt och smått katastrofalt val. Efter framgången med dubbel-albumet ”The River” (1980), som med ”Hungry heart” givit Springsteen hans första hitsingel och som dessutom var det första album som verkligen lyckades fånga soundet och integrera såväl det djupa allvaret som den sprudlande livsglädjen av en E Street Band-konsert, framstod det nog som självklart att nästa album skulle följa i samma fotspår. I stället kom ”Nebraska” (1982). Tio akustiska och avskalade sånger, egentligen demoinspelningar gjorda på en enkel fyrakanalsbandare i Springsteen hem i Colts Neck, New Jersey. En samling berättelser från USA:s sociala utkanter, från själens inre ödemarker. Ett allt annat än insmickrande album. Men förmodligen Springsteens mest konsekventa.