share-arrowDela
unsaveSpara
expand-left
helskärm
En enda gång har jag sett en kvinna med burka i Sverige. Det var utanför Enköping, jag minns det väl eftersom det var en så udda syn.
Jag blev fascinerad och förskräckt. Vad vill de säga med det där? Har de valt det själva eller har nån tvingat dem till det? Och varför ryggar jag tillbaka så kraftigt?
För det gör jag. Ordet hata är starkt, men ja, jag hatar de där svarta tygsjoken som döljer hela ansiktet eller allt utom ögonen. Jag finner dräkten aggressiv mot både mig och bäraren.
Det här var säkert tjugo år sen. Sen dess har jag inte sett nån med burka, knappt heller en med niqab.
När Ebba Busch nu vill förbjuda rätten att bära burka och niqab på offentlig plats vill jag ändå veta hur många kvinnor det handlar om? Eftersom vi inte får registrera religiös tillhörighet i Sverige är det inte lätt veta, men en några år gammal siffra uppger 100 stycken.
KD ska med andra ord gå till val på att punktmarkera en extremt liten minoritet. Magdalena Andersson, som ståndaktigt låter S spela rollen som stödparti åt Tidöregeringen, säger att hon är ”beredd att diskutera” saken.
Det är jag också, men en diskussion som börjar med repression – förbud! – får mig hellre att dra en lans för rätten att tänka, tycka och tro vad man vill.
Låt säga att kvinnorna som klär sig så där gör det av egen fri vilja. De känner sig inte alls förtryckta och tvekar inte om att mannen är kvinnans överhuvud.
Konstigare saker har man hört. Den nyss mördade Charlie Kirk och hans fru Erika pratade ofta om äktenskapet utifrån Efesierbrevet 5 i Nya testamentet: ”Ni hustrur, underordna er era män så som ni underordnar er Herren”.
Det kan ha varit en konservativ potemkinkuliss, de var kanske mer jämställda i praktiken, men detta var ändå vad de propagerade för och ingen kan säga att Erika Kirk framstår som en kuvad kvinna.
Den som menar allvar med religions- och åsiktsfriheten måste försvara rätten att få klä sig, och därmed isolera sig, som man vill. Men frågan är ändå inte helt så enkel, för det är skillnad på det offentliga rummet och en arbetsplats.
Om KD nöjt sig med att vilja förbjuda niqab och burka för dem som arbetar inom vården, polisen och barnomsorgen hade det inte funnits mycket att diskutera: tillit bygger på kommunikation. Jag är hardcore: tjänstemän i staten som har en direkt kontakt med medborgarna borde inte få bära några religiösa symboler eftersom staten ska vara neutral.
Burka- och niqabförbud av olika slag finns på många ställen i Europa. Danmark till exempel.
I Tyskland får man inte köra bil med maskerat ansikte, eftersom det kan skymma sikten. Inget konstigt med det.
Men det är plagget i alla situationer som KD vill diskutera, förmodligen i hopp om att frågan ska spilla över på hijaben. Och på muslimerna i största allmänhet.
Hörde du ljudet, Magdalena, när fällan slog igen?