TEORI & HISTORIA Nikos Mottas, chefredaktör för webbplatsen In Defence of Communism har analyserat betydelsen av det tal som USA:s president höll i Knesset för fyra dagar sedan. Hans artikel ”En marxistisk kritik av Trumps Knesset-tal” är intressant läsning. Kontrasten mot de intetsägande reportage vi har kunnat läsa i media är slående, och en behövlig påminnelse om att Palestinas frihet inte på något sätt är vunnen. Freden är imperialisternas nya vapen i kampen för profit och makt.
Mottas sätter direkt fingret på den imperialistiska retoriken, där Trump talade om ”en historisk gryning för ett nytt Mellanöstern” och framställde USA som den yttersta beslutsfattaren om krig och fred – domare, finansiär och tvångsmakt i skön förening. Folken i regionen reducerades till statister i ett drama regisserat från Washington, där självständighet skulle ersättas av tacksamhet.
Trump förkunnade att ”det långa och svåra kriget nu är över” i ett narrativ som är en illusion: Gaza är fortfarande belägrat, återuppbyggnaden hindras av byråkrati och politisk utpressning, och Västbanken fortsätter att blöda under bosättningsutbyggnad och militärstyre. Inte hellerdrog sig Trump för att förvandla politisk makt till moralisk rättfärdighet genom att använda sig av gudomlig auktoritet. ” Ur ett marxistiskt perspektiv är detta det äldsta knepet i imperialismens handbok: helgandet av herravälde,” skriver Mottas.
Genom att hylla Israels premiärminister Benjamin Netanyahu gav den amerikanske presidenten naturligtvis uttryck för solidariteten mellan härskande klasser och militära eliter som i varandra ser redskap för sitt gemensamma projekt: att upprätthålla ordning genom våld och profit genom dominans. Trumps omfamning av krigsförbrytaren Netanyahu är uttryck en klassallians – mellan amerikanskt imperialistiskt kapital och Israels borgarklass som tjänar på ockupationen.
Regisseringen av uppvisningen i enhet och samarbete blev tydlig när de kommunistiska ledamöterna från Hadash, Ayman Odeh och Ofer Cassif, avlägsnades med våld från parlamentet för att de höll upp plakat som krävde erkännande av palestinska rättigheter. Mottas skriver: ”I det ögonblicket möttes applådernas koreografi av censurens järndisciplin – ett mikrokosmos av imperialistisk ’fred’: samtycke genom uteslutning.”
I artikeln lyfts också att Trumps löften om återuppbyggnad och regionalt partnerskap inte är något annat än en upprepning av kapitalismens logik: bygg, investera, integrera – men aldrig omfördela. I Trumps vision blir återuppbyggnad ett nytt sätt att generera vinst för entreprenörer och donatorer, inte en process för social frigörelse. Förtryckets materiella grund – kontroll över land, vatten, arbete och gränser – förblir orörd.
I talet fanns inget erkännande av ockupationens grymhet och palestiniernas lidande. Det palestinska folket framträder i Trumps berättelse endast som mottagare av hans välvilja. Denna tystnad är i sig en form av våld, som suddar ut de levande aktörerna i kampen och ersätter dem med en passiv silhuett som legitimerar segrarens berättelse, menar Mottas. De förtryckta uppmanas att tacka sina förtryckare för att de får andas. Det handlar om att bevara regional ordning, skydda kapitalflöden, belöna lojala allierade och undertrycka motstånd: att upprätthålla den ekonomiska och politiska dominansens arkitektur.
Redaktören för IDC avslutar med att säga:
”För oss marxister är uppgiften tydlig: att avslöja denna illusion av fred som krigets fortsättning med andra medel. Verklig fred kommer inte från miljardärers tal eller generalers handslag, utan från organiserad kamp av arbetare, bönder och förtryckta som återtar sin historia och sin framtid. Först när imperialismens maskineri rivs ned kommer orden ”fred” och ”rättvisa” att upphöra vara propaganda och bli verklighet.”
Skriv ut