Klas Östergrens kultförklarade romansvit om Henry Morgan, senast uppdaterad med “Klenoder” (Polaris, 2025), handlar inte bara om konstnärskap, vänskap och manlighet. Det är också berättelser om svensk krigs- och vapenindustri. Därifrån finns mycket inspiration att hämta.
För tio år sedan gav den då nytillträdde försvarsministern Peter Hultqvist (S) ett uppdrag till Försvarsmakten att utveckla och beställa två nya ubåtar i Blekingeklassen. Att det var Saab som skulle bygga ubåtarna var i princip underförstått, eftersom bolaget tecknat ett avtal om just försvarets undervattensförmåga med Försvarets materielverk (FMV) ett år tidigare. Ungefär samtidigt som det avtalet skrevs skedde något som närmast kan liknas vid en industripolitisk kupp, där Försvarets materielverk (FMV) tog sig in i den förfallna, tyskägda ubåtsfabriken Kockums i Karlskrona och plockade med sig bland annat ritningar och motorer. Kort därefter köptes fabriken av Saab, som alltså skulle tillverka ubåtarna.
Ett pris som var för bra för att vara sant
Om allt gått som planerat med ubåtsbeställningen skulle Saab, FMV, kanske till och med Peter Hultqvist, ha hyllats för sin tajming. Ursprungsidén var nämligen att en av båtarna skulle ha stått färdig under 2022, alltså samma år som Ryssland invaderade Ukraina, och den andra skulle vara färdig 2024. Ubåtarna skulle ha kostat totalt 14 miljarder kronor, vilket var att betrakta som – ursäkta – ett vrakpris.
Men man ska aldrig lita på erbjudanden som verkar för bra för att vara sanna. Ett år innan den första ubåten skulle ha tagits i bruk meddelades att de inte skulle bli färdiga förrän 2027 och 2028, och att kostnaden stigit till 16 miljarder kronor. Och i dagarna meddelade Saab i ett pressmeddelande att det inte blir så heller (SVT 13/10). Istället kommer ubåtarna att bli färdiga först 2031 och 2033, och de kommer nu att kosta 25 miljarder kronor (SR 13/10). Prislappen har alltså ökat med 11 miljarder kronor, och sjösättningen har fördröjts med nästan tio år.
Sverige är, traditionellt sett, mycket duktiga på att tillverka ubåtar. Ändå har inga länder visat intresse för att köpa A26. Att försvaret dessutom skrev i sin årsredovisning redan 2023 att man tidigare planerat att beställa en tredje ubåt av samma modell, men nu har ångrat sig, är inte heller särskilt upplyftande (SVT 25/4 -24).
Bottnar i en jävla förtvivlan
25 miljarder kronor är en ogreppbar summa, Som jämförelse kan sägas att statens integrations- och jämställdhetsbudget för 2025 ligger på drygt 6 miljarder kronor, eller att miljö- och klimatbudgeten ligger på 17 miljarder kronor. Men att rusta för krig kostar pengar, och Sverige behöver rusta för krig. Att bygga nya ubåtar är alltså i grunden en bra sak. Både Hultqvist, som var ansvarig minister under större delen av A26-projektet, och Pål Jonsson (M), som tagit över rollen efter honom, måste dock förklara för svenskarna vad vi egentligen kommer att få för de där 25 miljarderna. Skattebetalarna förtjänar att få veta om det här blev en klok investering, eller en ekonomisk och försvarspolitisk skandal.
Handlar Klas Östergrens nästa roman om ubåtar? Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SVD/TT
När Klas Östergren berättade om “Klenoder” i Aftonbladet sa han att “Det är en bok som jag hoppas är lite kul att läsa men den bottnar egentligen i en jävla förtvivlan” (1/9). Förhoppningsvis följer Östergren rapporteringen om ubåtshaveriet, känner förtvivlan över den också, stirrar på bilderna av de som bör hållas ansvariga och muttrar “vi ses i min nästa roman”.
