Publicerad 19 okt 2025 kl 11.12

Björn och Bennys musikal ”Kristina från Duvemåla” har för första gången regisserats av någon annan än originalets Lars Rudolfsson.
Gunilla Brodrej gråter floder under en fantastisk föreställning på Tonhallen i Sundsvall.

Hani Arrabi och Tuva B Larsen.

Foto: Lia Jacobi / Teater Västernorrland

Öppna bild i helskärm

Tuva B Larsen som Kristina.

Foto: Lia Jacobi / Teater Västernorrland

Öppna bild i helskärm

Kristina Lindgren som Ulrika i Västergöhl, i bakgrunden Martin Mossberg som Brussander, i Teater Västernorrland och Nordiska Kammarorkesterns uppsättning av Kristina från Duvemåla.

Foto: Lia Jacobi / Teater Västernorrland

Öppna bild i helskärm

Karl-Oskar (Hani Arrabi) och Kristina (Tuva B Larsen) gifter sig i Teater Västernorrland och Nordiska Kammarorkesterns uppsättning av Kristina från Duvemåla.

Foto: Lia Jacobi.

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Är det verkligen möjligt att någon annan än Peter Jöback kan sjunga bravurnumret ”Guldet blev till sand”?. Bör någon ens försöka ge sig på Helen Sjöholms gråtgenerator ”Du måste finnas”? Finns det över huvudtaget någon annan Karl-Oskar än Anders Ekborg? Ja tänka sig att det gör det. Vilket faktiskt redan bevisades av ensemblen på Svenska teatern i Helsingfors 2012 där den lyckosamma resan med den reviderade musikalen började. Den version som nu Melker Sörensen regisserar i Sundsvall.

Och vilken ensemble! Det verkar som att Sverige har fler musikalartister än kontrollanter på tunnelbanan (för att ta en Stockholmsreferens). Simon Oscarssons Robert har verkligen stenkoll på rösten och textens känslomässiga kärna i den omskakande berättelsen om Arvids död under den olycksaliga jakten på guld. Han får tag på betydelser som varit uppenbara länge, men plötsligt känns som nya.

Simon Oscarsson som Robert i Teater Västernorrland och Nordiska Kammarorkesterns uppsättning av Kristina från Duvemåla.

Foto: Lia Jacobi

Öppna bild i helskärm

Teater Västernorrland och Nordiska Kammarorkesterns uppsättning av Kristina från Duvemåla.

Foto: Lia Jacobi.

Öppna bild i helskärm

Texten (av Björn Ulvaeus, Jan Mark och Lars Rudolfsson), framträder över huvudtaget med ny skärpa och spelglädjen är genuin, man sjunger inte för att blända (vanligt i musikalsammanhang) utan för att uttrycka något.

Tuva B Larsens Kristina är fenomenal. Jag gråter som ett barn nästan varje gång hon har ett solo vilket inte vill inte säga lite för en Sjöholm-dyrkare som mig. Och Hani Arrabis Karl-Oskar är, förlåt men, i dubbel bemärkelse den stiligaste Karl-Oskar som gått i ett par stövlar. Vilken voice! Parets kärlek och åtrå, musikalens röda tråd, är så lätt att tro på. Kristina Lindgren gör en Ulrika ur djupet av den kvinnliga erfarenheten. Faktum är att det inte finns en enda felande länk i den här uppsättningen. Ingen svajig insats utan det är 24 karat hela tiden. Om jag skulle nämna nånting, under pistolhot, så är det den fumliga hanteringen av ett visst täcke, men det kan skyllas på premiärnerver. 

Tonhallens scen är inte stor, men fullt spelbar, auditoriet är anpassat för såväl kongresser som konserter, så jag har nog aldrig suttit så bekvämt på en teaterföreställning. Melker Sörensen, själv en gång ett barn i originaluppsättningen i Malmö, gör sin ”Kristina från Duvemåla” med stark och varm känsla för materialet, en känsla som nota bene inte stannar vid idéer utan fullkomligt väller ut från scenen. Körens koreografi tillför både förhöjning och dynamik till scenbilden. Nordiska kammarorkestern är faktiskt rätt makalös, från prologens hornsolo till finalens maffiga slutackord. Ett snilledrag i regin är hanteringen av slutkörens tema om hemmahörighet och fristad – en lika subtil som effektiv påminnelse om vår tids flyktingtragedier. Då åker näsduken fram igen. 

Så tyvärr, Stockholm. Ingen turné är planerad.

Nina Franssons mobila scenografi förvandlas med ljusdesignens hjälp sömlöst från Korpamoen till Ki-Chi-Saga. För färden över havet hissas skeppslyktor ner och spänns enkla segel. Mycket mer behövs inte när Benny Anderssons musik, från visa till Verdi, står för det större berättandet. Men visst finns det rekvisita, en järnspis lyfts in och sädesfälten skjuter i höjden när Karl-Oskar äntligen fått ordning på sitt hemman. Det sparas inte på krutet i denna kommunala samproduktion mellan Teater Västernorrland och Musik i Västernorrland. Och det är faktiskt, som Kristina och Ulrika (Larsen och Lindgren) sjunger så fint om sin vänskap, i stämmor flätade om varandra, ”ett herrans underverk”.

Så tyvärr, Stockholm. Ingen turné är planerad.

MUSIKAL

KRISTINA FRÅN DUVEMÅLA
Av Benny Andersson (musik) och Björn Ulvaeus (text)

Manus Lars Rudolfsson och Jan Mark

Orkestrering Anders Eljas

Regi och koreografi Melker Sörensen

Scenografidesign Nina Fransson

Kostymdesign Kajsa Larsson

Ljusdesign Johanna Svensson

Maskdesign Jessica Hedin
Nordiska kammarorkestern

Dirigent Jonas Nydesjö

Medverkande Tuva B Larsen, Hani Arrabi, Simon Oscarsson, Kristina Lindgren, Anders Wängdahl, Ellen Hennig Öhrström, Alfred Tobiasson, Gisela Nilsson, Lovisa Lindberg Lekfalk, Martin Mossberg, Gustav Schriver, Erik Espinoza, Jakob Stadell, Sami Yousri, Anna Thiam

Ensemble, korister, barn
Samproduktion mellan Teater Västernorrland, Musik Västernorrland och Sundsvalls kommun
Tonhallen, Teater Västernorrland

Speltid 3.40 t.

Visa mer

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.