Under lördagens Vimmerby Berättar-festival med temat ”en plats på jorden” kliver Alexandra Landegren, 35, upp på scenen framför full publik. Vissa får till och med stå upp. Stolarna räcker inte till. Alexandras plats på jorden är den gula campervanen, som är hennes hem 365 dagar om året.

– Andras fördomar var att vi hade en 30-årskris. För oss är vanlife ett verktyg till frihet, att kunna leva mer och ha mindre stress, säger Alexandra, som har bott i sin gula campervan i fem år tillsammans med sin man.

Författaren Alexandra Landegren var på biblioteket under Vimmerby Berättar för att föreläsa om sin bok "Drömmen om ett annat liv". För fem år minskade hon sin bostadsyte från 120 till åtta kvadratmeter. "Det är ett verktyg till frihet och att stressa mindre", säger hon.

Författaren Alexandra Landegren var på biblioteket under Vimmerby Berättar för att föreläsa om sin bok ”Drömmen om ett annat liv”. För fem år minskade hon sin bostadsyte från 120 till åtta kvadratmeter. ”Det är ett verktyg till frihet och att stressa mindre”, säger hon.

Foto: Lovisa Larsson Lamprecht

Beslutet om att leva vanlife, som det kallas på sociala medier, växte fram redan 2018. Berättelsen börjar där.

Alexandra och hennes man bor i en lägenhet 120 kvadrat. Alexandra är utbildad inom globala studier och jobbar som handläggare på en myndighet. Hon hade det liv som samhällets normer anser är rätt.

– Jag är uppvuxen med vissa förväntningar om hur livet ska vara. Man ska utbilda sig, hitta ett välbetalt jobb. Man ska köpa ett hus eller lägenhet, köpa bil och skaffa barn. Men jag mådde inte bra i det, och kände mig udda när jag inte klarade av det. 

Genom sin bok vill hon förmedla att det finns andra sätt att leva på än genom det traditionella ekorrhjulet. "Det är inte dig det är fel på och du behöver inte kämpa hårdare för att passa in", säger Alexandra Landegren.

Genom sin bok vill hon förmedla att det finns andra sätt att leva på än genom det traditionella ekorrhjulet. ”Det är inte dig det är fel på och du behöver inte kämpa hårdare för att passa in”, säger Alexandra Landegren.

Foto: Lovisa Larsson Lamprecht

För Alexandra kom det till en punkt där hon kom hem från jobbet och la sig på soffan och tittade på serier. Hennes man tog hand om hemmet och sysslorna. 

– Till slut sa jag bara att jag inte orkar mer. Om livet ska vara så här så vill jag inte mer. 

Idén om att ge sig ut på vägarna och se nya platser föddes. De köpte en skåpbil som de skulle bygga om. Paret ansökte om ett halvårs tjänstledighet, som skulle starta hösten 2020. Mitt i den brinnande pandemin. 

– Vi fick dra tillbaka våra tjänstledigheter och fortsätta jobba. Men under denna period skulle även huset som hade vår lägenhet i säljas. Så vi funderade på om vi skulle skaffa en annan lägenhet eller bara bygga klart vanen. 

En del av att kunna leva ett friare liv är att kunna dra ner på sina kostnader, berättar Alexandra. Det kändes därför inte värt att skaffa en ny lägenhet när de redan påbörjat byggnationen av deras campervan, som var på väg att bli ett hem man kan bo i under alla årstider. 

– Vi bestämde oss att vi skulle bygga klart vanen. Det blev ju lite tidspress eftersom vi behövde flytta.

"Visst kan det vara lite extra att tänka på när det blir kallare väder. Vi behöver se över ledningarna om det blir minusgrader och vi klarar oss inte på bara våra solceller när vi står still i Sverige. Där vi står parkerade finns ett fast elnät som vi kan koppla upp oss till".

”Visst kan det vara lite extra att tänka på när det blir kallare väder. Vi behöver se över ledningarna om det blir minusgrader och vi klarar oss inte på bara våra solceller när vi står still i Sverige. Där vi står parkerade finns ett fast elnät som vi kan koppla upp oss till”.

Foto: Privat

Med isolerade väggar, solceller som täcker elförbrukningen och rinnande vatten flyttade Alexandra och hennes man in i sin campervan. Från 120 kvadratmeter till åtta. De sålde och gjorde sig av med de flesta saker de ägde. De sparade bara de mest användbara saker.

– Vi hade ett rum som jag kallade för biblioteket. Där fanns en soffa och bokhyllor, gardiner och krukor intill fönstren. Vi var aldrig i det rummet, mer än när vi vattnade blommorna. 

Fanns det ingenting som du kände att det var lite jobbigt att göra dig av med?

– Nej, jag kände snarare en fysisk lättnad att bli av med. Varje sak hade kostat mig pengar och tagit upp plats. Men det gjorde mig inte lycklig. 

För att försöka återge proportionerna går Alexandra in i badrummet.

För att försöka återge proportionerna går Alexandra in i badrummet.

Foto: Privat

Alexandra och hennes man jobbade kvar på sina jobb och bodde i den parkerade campervanen fram tills att pandemin var förbi. De ansökte om tjänstledighet igen för att kunna ta sig ut på vägarna, men Alexandras ansökan avslogs. 

– Då sa jag upp mig. Vi hade sparat så mycket pengar under tiden som vi jobbat och bott i vanen att vi hade råd att leva på de pengarna i flera år om vi ville.

Alexandra Landegren, författare

Alexandra Landegren, författare

Foto: Privat

Fyra år har gått sedan Alexandra sa upp sig från ett tryggt jobb på en statlig myndighet, något som i allmänhetens ögon tyckts vara ett osäkert val. Speciellt ur ett ekonomiskt perspektiv.

– Idag har vi ungefär 10 000 kronor i utgifter gemensamt, beroende på hur mycket vi är ute på vägarna. Vi äger vårt boende och har solceller som förser oss med el.

Boken som Alexandra föreläser om på scenen under Vimmerby Berättar handlar om att ge perspektiv på livet. Att det finns olika sätt att leva på. 

– Vi lever i ett konsumtionssamhälle där vi blir matade med att vi måste handla massa grejer. Vi har allt vi behöver på våra åtta kvadrat. Vi är två personer, vi har därför två par bestick, två skålar och så vidare.

Endast det nödvändigaste får plats i campervanen, däribland böcker. "Jag har alltid älskat böcker och att skriva, så jag fick ett eget bokskåp i bilen", säger hon.

Endast det nödvändigaste får plats i campervanen, däribland böcker. ”Jag har alltid älskat böcker och att skriva, så jag fick ett eget bokskåp i bilen”, säger hon.

Foto: Privat

Ibland möts hon av negativa kommentarer. Alexandra menar att vissa personer kan ta hennes sätt att leva som kritik. Däremot är det ofta människor som känner igen sig i att inte passa in i samhällets normer.

– Man behöver inte kämpa lite hårdare för att passa i och man är inte ensam att känna sig fast i det vi kallar ekorrhjulet. Jag menar inte att alla ska leva vanlife. Det finns så många olika sätt att leva på. Vissa kanske flyttar ut på landet och blir självförsörjande. 

Alexandra menar att vanliga frågor som människor är nyfikna på är vad man heter, hur gammal man är och var man bor. Att bo i en campervan gör den sista frågan speciell att svara på. 

– Mitt hem är där vanen är. Är vi i Norge, då bor jag i Norge. För oss är det inte en semester, för vi har vårt hem med oss. 

Frukost med utsikt över Norges marker. "Min favoritplats är sitsen precis vid dörren. I vårt hem kan vi dra upp skjutdörren och låta gränserna mellan ute och inne suddas ut".

Frukost med utsikt över Norges marker. ”Min favoritplats är sitsen precis vid dörren. I vårt hem kan vi dra upp skjutdörren och låta gränserna mellan ute och inne suddas ut”.

Foto: Privat

Alexandra Landegren och hennes man har bott på åtta kvadratmeter i fem år. Sedan ett och ett halvt år står de parkerade i Jönköping. Någon gång vill de skaffa ett fast boende, kanske ett så kallat Tiny house, som ofta är minimalistiskt och energieffektivt. Alexandras man har ett jobb som han åker till varje dag. Alexandra jobbar i bokhandel och fortsätter samtidigt att skriva fler böcker.  

– Jag har alltid älskat att skriva. Tack vare att vi flyttade ut i vår campervan och jag skrev min första bok har jag fått bokkontrakt på två skönlitterära böcker.

Kan man säga att du lever din dröm? 

– Verkligen! Det är ett litet hem, men ett väldigt stort liv. För vi har hela världen som vår bakgård.