Emma-Jean Thackray 
Stockholm Jazz Festival, Nalen, 19 oktober 2025

”Musik är medicin, så låt oss ta medicinen tillsammans”, proklamerar Emma-Jean Thackray när hon äntrar Nalens anrika scen denna sista kväll av Stockholms jazzfestival 2025. 

Men inte är det jazz hon spelar: hennes senaste projekt och platta, den andra, Weirdo från april i år är hårdare i tonen, rockigare i framtoningen och funkigare i ljudbilden än debuten Yellow (2021) och när hon senast besökte Stockholm 2021 och 2022. Följaktligen blir också konserten det. Och här passar Nalens stora scen, höga akustik och pelargångar som hand i handske; en, exempelvis, akustisk jazztrio hade lätt kunnat ”drunkna” såväl ljud- som bildmässigt.

Kvartetten öser på i tung (hård)rock à la engelskt 1970-tal (Sabbath, Zeppelin, Purple): ”Keep it in the family, like!” Det är slamriga trummor och mycket spel på cymbalerna; distortion och doom och funk i basen (basisten är halva behållningen, han ger låtarna ett konstant mullrande djup); tunga orgelpunkter och atmosfäriska syntslingor samt riff på riff från Thackrays elgitarr. 

Efter ett tag blir det dock något för monotont (ingen fel med det, minimalism, trance, drone och så vidare), för enahanda med tanke på att en ”exceptionell” (programbladet) musiker (multiinstrumentalist) och kompositör av hennes rang hade kunnat göra så mycket mera med materialet, med takt och tempo, ton och modulation. ”Make jazz smooth again”, som det står på merchkeporna i entrén.

Bäst är det när Thackray lämnar micken och bandet jammar fram nya tongångar, först då blir det groovigt och en smula jazzigt. En Motown, ”dusty soul” som hon kallar den, bjuder hon också på, med tillhörande licks på guran (en Gibson, ser det ut som). Och på slutet blir det riktigt angeläget: låtarna Remedy och Thank you for the day var, berättar Thackray, de svåraste att skriva efter partnerns plötsliga bortgång. De har också en touch av soul i sig. Angelägenheten i både text och ton känns lång väg.  

Under la grande finale blir det roligare: som encore bjuder bandet på två stycken som andas London, tänk Ladbroke Grove en solig eftermiddag sista helgen i augusti, och klubbmusik i stil med Courtney Pines och 4heros nu-jazz från 1990-talet. ”The 90’s  is back!” (Pulp, Blur, Oasis, Skunk Anansie, som samtliga gjorde uppmärksammade comebacker under året). Så även Emma-Jean Thackray: tillbaka …

Text & bild: Rikard Rehnbergh