Forskare vid Nordita vid Stockholms universitet har analyserat ljusblixtar på astronomiska plåtar från tidiga 1950-talet och hittat statistiska samband mellan tidpunkter för dessa ljusblixtar, kärnvapentester och rapporter av oidentifierade flygande föremål. Resultaten presenteras i två studier som publiceras i Scientific Reports och Publications of the Astronomical Society of the Pacific.
Forskare vid Nordita, Stockholms universitet, har tillsammans med internationella kollegor vid bland annat Vanderbilt University publicerat två nya studier som visar att historiska astronomiska observationer innehåller oväntade mönster. Resultaten bygger på kortvariga ljusblixtar som fångats på fotografiska plåtar från tidigt 1950-tal inom VASCO-projektet (Vanishing & Appearing Sources during a Century of Observations). Projektet analyserar digitaliserade astronomiska plåtar för att identifiera källor som blinkar, försvinner eller plötsligt dyker upp – och på så sätt bättre förstå både naturliga och hittills oförklarade fenomen.
– Idag vet vi att korta ljusblixtar ofta är solreflektioner från platta, högt reflekterande objekt i omloppsbanor runt jorden, såsom satelliter och rymdskrot. Men de fotografiska plåtar som analyseras i VASCO är tagna innan människan hade satelliter i rymden, säger Beatriz Villarroel, forskare vid Nordita vid Stockholms universitet.
Den första artikeln, publicerad i Scientific Reports (Nature Portfolio), analyserar över 106 000 ljusblixtar, eller transienter, som ser ut som stjärnor som uppträder och försvinner inom en enda exponering. Studien visar statistiska samband mellan fenomenen, rapporter om oidentifierade flygande föremål och atmosfäriska kärnvapentester under 1950-talet. Ljusblixtarna hade 68 procent större sannolikhet att inträffa dagen efter ett kärnvapentest än dagar utan. Dessutom ser man att antalet ljusblixtar ökar med i genomsnitt 8,5 procent för varje rapport av oidentifierade flygande föremål samma datum. När både dessa rapporter och kärnvapentester sammanföll adderades effekterna, med fler än dubbelt så många ljusblixtar som på dagar utan vare sig kärnvapentester eller rapporter.
– Storleken på sambandet mellan dessa ljusblixtar och kärnvapentester var överraskande, liksom den mycket specifika tidpunkten då de oftast inträffade – nämligen dagen efter ett test. Vad de kan representera är en mycket fascinerande fråga som behöver vidare granskning, säger Stephen Bruehl vid Vanderbilt University.
Den andra artikeln, publicerad i Publications of the Astronomical Society of the Pacific (PASP), söker uttryckligen efter tecken på möjliga utomjordiska artefakter i omloppsbana runt jorden, innan den första mänskliga satellituppskjutningen 1957. Forskarna letade bland annat efter fall där flera ljusblixtar ligger längs en linje eller i ett smalt band – något som kan indikera reflektioner från platta, reflekterande objekt i rörelse. Två intressanta exempel identifierades, varav ett inträffade den 27 juli 1952, samma natt som de uppmärksammade observationerna av oidentifierade flygande föremål i Washington D.C.
I samma artikel testas en metod som forskargruppen nyligen publicerat i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society (MNRAS): att jämföra hur ofta fenomenen uppträder i jordens skugga, där solreflektioner inte kan ske. I den nya artikeln i PASP, där man återigen studerat mer än 106 000 transienter som synts över norra stjärnhimlen, ses ett tydligt underskott av ljusblixtar i jordens skugga där en tredjedel saknas, vilket tyder på att minst en tredjedel av fenomenen orsakats av solreflektioner från högt reflekterande objekt i höga banor.
Under lång tid har enstaka ljusprickar på astronomiska plåtar avfärdats som defekter, även när de såg ut som riktiga stjärnor. De nya studierna visar att en del av dessa fenomen faktiskt är verkliga objekt och uppvisar mönster som inte kan förklaras av slump eller bildbrus.
– Mitt i vad som uppfattats som brus på plåtar verkar det finnas en äkta population av fenomen som korrelerar med bland annat kärnvapenprover eller rapporteringar av oidentifierade flygande föremål och som saknas i jordens skugga. Den typen av solreflektioner får man inte från runda objekt som asteroider eller dammkorn i rymden, som lämnar streck under en 50 minuters exponering, utan bara om något är väldigt platt och väldigt reflekterande och reflekterar solljuset med en kort blixt, säger Beatriz Villarroel.
Resultaten är oväntade och pekar på att en del av små prickarna på plåtarna kan bero på reflektioner från fysiska objekt i höga omloppsbanor runt jorden.
Studien i Scientific Raports: https://www.nature.com/articles/s41598-025-21620-3
Studien i Publications of the Astronomical Society of the Pacific: https://iopscience.iop.org/article/10.1088/1538-3873/ae0afe
Senast uppdaterad: 20 oktober 2025
Sidansvarig: Kommunikationsavdelningen