Svenska Tarsier Studios slog an väldigt speciell känsla med Little Nightmares-spelen. De var inte speciellt utmanande eller ens läskiga, men lyckades ändå hålla en fastnaglad framför tv:n tack vare atmosfären och det effektfulla bildspråket.
Efter del två gick emellertid Tarsier och utgivaren Bandai Namco skilda vägar, vilket föranlett att varumärket nu bytt både utvecklare och land.
Little Nightmares III gör mig lite kluven, då det både förvaltar arvet med värdighet och samtidigt saknar det där lilla extra. Man slås direkt av hur väl brittiska Supermassive Games lyckats replikera föregångarnas stil. Grafiskt arbetar man med samma slags smakfulla skugg- och ljusspel och skärpedjupseffekter, och trots att originalkompositören Tobias Lilja endast varit med på ett hörn känns soundtracket hemtamt mys-rysligt.
Förvånansvärt lite av seriens distinkta prägel har gått förlorad, och vore man ovetande om omständigheterna hade man sannolikt aldrig misstänkt något.
Spelmässigt är det emellertid lite ambitionsfattigt. Man har i och för sig vidareutvecklat föregångarens idé med två karaktärer genom att låta båda kontrolleras av varsin spelare, men då problemlösningsmomenten är så simpla och upprepande känns potentialen lite bortkastad.
I övrigt är det förstås berömvärt att Supermassive studerat föregångarna så noga och försökt ta fasta på deras styrkor, men konsekvensen blir tyvärr att man förlitar sig alltför mycket på gamla tricks.
Förutsatt att man inte förväntar sig några större överraskningar roar dock för all del Little Nightmares III för stunden.