Under flera år har ultraljudsskrämmor mot råttor kallats bluffprodukter. Forskare har varit skeptiska, och fastighetsägare har vittnat om blandade resultat. Men nu kommer en studie som kan förändra bilden. I en ny, oberoende fältstudie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visar forskarna att den svenskutvecklade råttskrämmaren Repello fick vilda råttor att helt överge området där den installerats. I vissa fall sjönk aktiviteten med upp till 100 procent.
Mätbar effekt mot råttor
Att försöka skrämma bort råttor med ljud har länge betraktats som en återvändsgränd. Internationella försök har visat varierande resultat – ibland ingen effekt alls. Tekniken har ofta marknadsförts utan vetenskapligt stöd, vilket gjort både forskare och saneringsföretag misstänksamma.
Men den svenska forskningen som nu publicerats från SLU skiljer sig i både upplägg, miljö och metodik.
För första gången har en elektronisk råttskrämma långtidstestats i fält, på vilda råttor i en verklig miljö, under kontrollerade former.
– Det här är den första systematiska studien i Sverige där en elektronisk skrämma har testats på en etablerad population i naturliga förhållanden, säger Örjan Johansson, professor i teknisk akustik vid Luleå tekniska universitet, som utvecklat tekniken bakom Repello.
SLU:s test – tre veckor med kamerabevakning
Studien, med titeln ”Utvärdering av råttskrämma på vild population av råttor” (2025), genomfördes av forskare vid Institutionen för vilt, fisk och miljö vid SLU. Syftet var att undersöka om vilda brunråttor (Rattus norvegicus) reagerar på högfrekvent ljud i sina naturliga miljöer.
Forskarna valde ut en källare i Göteborg där brunråttor funnits länge. Under tre veckor följde de rörelserna med infraröda kameror som registrerade aktivitet dygnet runt.
Testet delades in i tre faser:
- Baslinjemätning – en vecka utan påverkan, för att dokumentera normal aktivitet.
- Testfas – en Repello-enhet aktiverades.
- Eftermätning – enheten stängdes av, för att se om råttorna återvände.
Under testfasen sjönk antalet observerade råttor kraftigt i samtliga utrymmen. I vissa fall försvann de helt.
”Vi såg hur de flydde direkt”
Kameramaterialet från försöket berättar historien tydligare än siffror. I sekvenser som spelats in under testveckan syns råttor som närmar sig ljudkällan, stannar tvärt, och sedan springer tillbaka i panik. I andra fall försöker de orientera sig men verkar förvirrade – de går fram och tillbaka innan de försvinner ur bild.
– Det handlar inte om att skrämma med högt ljud, utan att påverka djurens undermedvetna reaktioner. Vi har utvecklat ett sätt att simulera ett akut hot genom ljud, säger Örjan Johansson.
Han beskriver det som att signalerna aktiverar råttans flyktinstinkt. Till skillnad från traditionella skrämmor som sänder ut monotona ultraljudstoner, använder Repello varierande ljudmönster i både ultraljuds- och hypersoniska frekvenser. Det gör att hjärnan uppfattar ljudet som oförutsägbart och svårt att ”filtrera bort”.
94–100 procent minskning under testperioden
Resultaten från kameramätningarna talar sitt tydliga språk:
Forskarna skriver i sin rapport:
“Våra resultat tyder på en minskad aktivitet under tiden då skrämman var aktiv samt en kort period efter att den stängts av.”
De konstaterar också att aktiviteten förblev låg även efter att ljudet stängts av, vilket tyder på en kvarstående effekt – en slags inlärd undvikandereaktion.
Ny typ av ljudbild
Tekniken bakom Repello bygger på en kombination av ultraljud (20–65 kHz) och hypersoniska frekvenser som ligger över 65 kHz. Människor kan inte höra dessa ljud, men råttor och möss är mycket känsliga för dem. Till skillnad från äldre modeller, som sänder ut statiska signaler, växlar Repello mellan olika frekvenser och pulser. Det skapar en rörlig ljudbild som råttorna inte kan vänja sig vid.
Ljudet förändras hela tiden, både i frekvens och intensitet. Det gör att råttorna inte förstår vad som händer – de upplever det som otryggt och väljer att lämna området, säger Örjan Johansson.
Vetenskaplig tyngd – statlig forskningsinstitution bakom
Att just SLU genomfört studien ger resultaten särskild tyngd. Universitetet har i decennier forskat på vilda djur, deras beteenden och anpassning till människans miljöer. Institutionen för vilt, fisk och miljö har dessutom erfarenhet av avancerad videomonitorering och beteendeanalys – något som gav studien hög precision.
I rapporten framhåller forskarna att resultaten är tillräckligt tydliga för att motivera fortsatta försök i fler miljöer – exempelvis i lager, livsmedelsanläggningar och urbana tunnlar.
Inte bara mätbar effekt – utan förändrat beteende
Utöver minskningen i antal observationer noterade forskarna tydliga beteendeförändringar. Råttorna rörde sig snabbare och mer osammanhängande när de befann sig nära ljudkällan. De undvek vissa gångar som tidigare använts regelbundet, och flera individer syntes stå stilla en längre stund innan de flydde.
Forskarna beskriver det som ett stressbeteende som sannolikt utlöses av de frekventa signalerna. Det antyder att råttorna inte bara störs – de uppfattar ljudet som ett hot.
”Inte en bluff”
I takt med att nyheten om studien spridits har reaktionerna varit starka, inte minst bland saneringsföretag och fastighetsägare som länge testat liknande produkter utan framgång.
Örjan Johansson är medveten om att många kommer läsa resultatet med en viss skepsis.
– Det förstår jag. Fältet har varit fullt av produkter utan vetenskaplig grund.
Men i det här fallet handlar det om mätbar data, inte upplevd effekt. Vi såg råttorna lämna området på video. Det är inget man kan missförstå.
Fördelar för både miljö och arbetsmiljö
En annan aspekt forskarna lyfter fram är att ljudbaserad teknik är helt giftfri och inte påverkar människor, husdjur eller elektronik. Det gör metoden särskilt intressant i miljöer där man inte vill eller får använda bekämpningsmedel.
Råttgift har länge varit ett nödvändigt men problematiskt verktyg i kampen mot skadedjur. Kemikalierna kan spridas i miljön, påverka rovfåglar och andra djur, och kräver ofta upprepad hantering. Repello erbjuder i stället en kontinuerlig, passiv metod som kan användas tillsammans med tätning, rengöring och övervakning – det som inom forskningen kallas IPM (Integrated Pest Management).
Forskningen i ett större sammanhang
SLU:s studie kommer i en tid då många kommuner och fastighetsbolag letar efter hållbara alternativ till traditionell bekämpning. I flera europeiska länder pågår arbete med att fasa ut vissa typer av gifter, och myndigheter efterfrågar innovationer som minskar behovet av kemikalier.
En svensk innovation med global potential
Repello utvecklades ursprungligen i Luleå som ett forskningsprojekt inom teknisk akustik. Tanken var att kombinera avancerad ljuddesign med förståelse för djurs beteende – inte bara att skrämma, utan att påverka hur djuren uppfattar sin omgivning.
Sedan lanseringen har tiotusentals enheter installerats i svenska hem, källare och krypgrunder. Många fastighetsägare vittnar om att råttaktiviteten minskat markant. Men det är först nu, med SLU:s utvärdering, som tekniken får vetenskapligt stöd.
Vad händer nu?
Forskarna bakom studien vill gå vidare med långtidsförsök och tester i andra typer av miljöer. Framför allt vill man undersöka hur länge effekten varar och om råttor kan vänja sig över tid. De första resultaten tyder dock på att variationen i ljudmönster gör tillvänjning svår.
Repello planerar samtidigt att samarbeta med kommuner och fastighetsbolag för att testa tekniken i större skala – bland annat i soprum, avloppssystem och lagerytor.
Målet är att visa att vi kan hantera ett gammalt problem med modern teknik, säger Örjan Johansson. Vi har fortfarande mycket att lära, men grunden är lagd: ljud kan vara ett kraftfullt verktyg när det används på rätt sätt.
Slutsatsen: Forskningen ger ett tydligt svar
Frågan ”Repello bluff?” har länge varit ett återkommande sökord på nätet. Många har undrat om produkten verkligen fungerar, eller om det bara är ännu en i raden av misslyckade ljudskrämmaprodukter. Men den nya studien från SLU ger ett ovanligt tydligt svar: Ja, det fungerar – åtminstone i de miljöer som testats.
Effekten var inte bara tillfällig utan varaktig, mätbar och dokumenterad på film. Forskarna själva är försiktiga i sina formuleringar, men slutsatsen i rapporten är tydlig:
”Resultaten tyder på att denna typ av skrämmare kan vara ett effektivt verktyg i integrerade bekämpningsstrategier mot brunråtta i urbana miljöer.”
(Sveriges lantbruksuniversitet, 2025)
KontaktuppgifterLink to release