Foto: Mostphotos
Hot och våld är en ständig fråga för läkarkåren. Läkarförbundets undersökning för tre år visade att 12 procent av läkarna upplevt hot och våld det senaste året. I fjol markerade Läkarförbundets ordförande Sofia Rydgren Stale, som själv blivit utsatt både fysiskt och psykiskt, att hot och våld aldrig får normaliseras av läkarkåren.
Men hot och våld sker även inom läkarkåren. Det påpekar Västra Götalands läkarförening (VGLF) i en motion till Läkarförbundets fullmäktigemöte, som äger rum i Stockholm den 5 och 6 november. Föreningen vill dock klargöra att det snarare handlar om subtila hot och att »hot och våld« mer är ett begrepp man använder i sammanhanget.
Annons
– Det här är en jätteangelägen fråga för förtroendevalda och kanslianställda. Det har blivit ett tuffare samhällsklimat, och det behövs ett ökat fokus på den fackliga arbetsmiljön. Vi förtroendevalda ska ju vara »the good guys«, men hamnar ibland i kläm mellan arbetsgivare och medlemmar, säger Tommy Hanis, andre vice ordförande i VGLF.
Tommy Hanis.
Foto: Michael Krantz
Läkarföreningen beskriver i motionen att det kan uppstå konfliktfyllda situationer i samband med att en förtroendevald företräder en medlem. Det beror på att situationerna i sig ofta är förknippade med konflikt – ibland med arbetsgivaren, ibland med andra kollegor – och det händer att medlemmen som företräds reagerar kraftigt, exempelvis om man känner sig orättvist behandlad eller om det finns risk att bli av med jobbet.
»Det händer att den frustration, ilska och oro som kan uppstå även riktas mot oss som fackligt företräder medlemmen. Ibland direkt från medlem men [det] kan komma från tredje person som exempelvis anhörig«, skriver VGLF.
Annons
Har du själv utsatts?
– Ja, en missnöjd medlem sms:ade mig och sa att jag skulle ska passa mig. Men de som agerar så är ju tack och lov en mycket liten minoritet, framhåller Tommy Hanis.
Han vill samtidigt klargöra att hoten de syftar på inte nödvändigtvis behöver vara »explicita, regelrätta hot«, som han uttrycker det.
– För då ska det förstås polisanmälas. Däremot handlar det om grader av obehagligheter. Om medlemmens frustration och ilska vänds mot oss är det viktigt att vi har ett säkerhetstänk och bra rutiner.
Därför vill VGLF att SLF tydliggör och stärker stödet till lokalföreningarna, så att de kan hantera hotfulla medlemmar.
Förbundsstyrelsen konstaterar i ett svar till motionen att »tonläget i dag är hårdare än vad det var för tio år sedan«. De skriver bland annat att man centralt arrangerat föreläsningar om rättshaveristiskt beteende och hur det kan bemötas. Trots att hot och våld är »relativt ovanligt« inom SLF, enligt förbundsstyrelsen, är den enig med motionären om att det behövs rutiner och stöd gällande hot och våld inom hela SLF.
– Vi är väldigt nöjda med att de bifaller. Det ska inte behöva vara sådana här saker som står i vägen för att ta sig an ett förtroendeuppdrag, säger Tommy Hanis.
VGLF tyckte också att SLF centralt bör ta över de ärenden där det finns en hotbild mot fackliga företrädare, men förbundsstyrelsen svarade att det redan sker i en del fall.