Publicerad 23 okt 2025 kl 05.00Uppdaterad kl 11.19
”Vi är framme snart” är Aase Bergs nya dagbok.
A-K Selberg roas av hur hon själv skrivs in i en obegriplig verklighet.
Aase Berg är aktuell med en ny dagbok.
Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT
Öppna bild i helskärm
A-K Selberg är författare och skribent på Expressens kultursida.
Foto: Anna Hartvig
Öppna bild i helskärm
RECENSION. De bästa författarna av autofiktion är dårar som inte nöjer sig med att dokumentera verkligheten, utan möblerar om i den. I Aase Bergs dagbok finns det en sådan dåre. Det är Bergs psykosdementa mor. Berättarjaget kämpar med att få in henne under det offentligas kontroll, inlåst på ett boende medan hon vrålar om utvidgad suicid: hon tänker ta livet av både sig själv och avkomman.
Foto: Kaunitz-Olsson
Öppna bild i helskärm
En ond ande med robotkatt fungerar lite som bokens underjordiska kommunikationscentral, där den genrekonventionella dagboksdokumentationen av Stockholms kultur- och medieelit förbinds och demonkortsluts med de ordlösa djurvärldar Berg är besatt av.
Djurfixeringen delar hon med en hel flock spännande, kvinnliga dårar: Hanna Hallgren ensamhetstränar med hunden Majken, Christina Ouzounidis ritar flyktlinjer från hästryggen och Jonna Bornemark knäcker mörtkod.
Vad är det då för verklighet som söker sin form i Bergs dagbok?
Den är tyvärr mänsklig, alltför mänsklig. Problemet med dagboksgenren är inte att den är självupptagen utan att den ibland används för att etablera små fantasilösa klansamhällen, när den i stället skulle kunna fråga varför och varför just nu.
Författarna prövar nya, potentiellt lojala medlemmar och listar fiender, inte baserat på våldsdåd så klart, det är inte gangsterrap vi pratar om, utan på de senaste inläggen på kultursidorna. Klantillhörighet markeras genom andaktsfull shopping av märkespälsdräkt. Som recensent blir man en del av verket, kan signalera fjäsk i smakfull Hopekostym eller komma ut som rivaliserande klanledare i Hagslöfsjacka.
Kritik får vännerna på dagbokssidorna att rusa ut i verkligheten – Marianne Lindberg De Geer och Jack Hildén till exempel, som uppbragda tog Bergs förra dagbok i försvar.
Författare river sidorna ur varandras verk, gästspelar ofrivilligt i dem, drar in allmänheten och gör verkligheten litterär.
På de sista sidorna förekommer jag själv – vad fan, gick ett recensionsjobb åt skogen nu, är jag jävig och får inte betalt? Precis den förvirringen är i slutänden den stora behållningen av Bergs dagbok. Det här är nämligen en bok som dokumenterar hur man plötsligt kan skrivas in i en verklighet vars koder är så obegripliga att man autisthysteriskt tvingas skriva sig ur den. Som när socialen med hänvisning till absurda paragrafer vägrar omhänderta Bergs demonmamma, och berättaren får spel.
De slappa debatterna om autofiktion har missat det: ogräsaktigt breder autofiktionen ut sig till ett kollektivt, men samtidigt individuellt, allkonstverk där det pågår lek och strid om verkligheten. Författare river sidorna ur varandras verk, gästspelar ofrivilligt i dem, drar in allmänheten och gör verkligheten litterär.
Det råder kris i bokbranschen, men på dödsbädden har författarna äntligen blivit subjekt: de är inte låsta av verkligheten längre eftersom de ändå ska dö. Därför måste de inte heller fly från den till fiktionen.
DAGBOK
AASE BERG
Vi är framme snart. Dagbok
Kaunitz-Olsson, 443 s.
Visa mer
A-K Selberg är författare och skribent på Expressens kultursida.