Johan Svensson
Publicerad 28 okt 2025 kl 21.07Uppdaterad kl 21.40
Det finns en historik mellan Leksand och Malmö, och avgörande möten på vårkanten.
Men det är över tio år sedan sist.
Nu är det faktiskt ganska mycket som talar för att det är dags igen.
Foto: DANIEL ERIKSSON / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärmJohan Svensson
Ville man se något skönspel, så var det inte till Dalarna man skulle åka.
Jag har sett de här två lagen drabba samman mängder av tillfällen genom åren.
Inte minst i hockeyallsvenskan, och kanske framför allt i avgörande matcher i kvalserien eller sjumatchersserien 2015 när Malmö vann och skickade ner Leksand i andraligan.
När jag läste laguppställningarna så anade jag var det här skulle ta vägen. Frånvarolistorna var gigantiska, och det i de två trupperna i SHL som har det sämst ställt från start.
Dålig ekonomi.
Tunna trupper.
Nu fick de byta om och ställa lag på benen som gav mig mer känsla av när Marcus Jonasén, Morten Green, Calle Steen och Stefan Lassen utgjorde stommen i lagen.
Lika tam känsla som när jag var här under älgjakten
Ett år var jag här i oktober och kollade i hockeyallsvenskan, mitt under en älgjakt.
Jag frågade folket runt mig varför det var så tomt när det vankades toppmatch i en hockeyallsvenska som var rätt het. Någon höjde på ögonbrynen och sa ”Ja, men jakten har börjat”, vilket väl var världens självklarhet, antar jag som en vilsen skåning.
Lika tam känsla fick jag på läktaren här inne i kväll.
Leksands norra ståplats gav det sina försök och tände till med ojämna mellanrum när Malmö bjudit Leksand på tre mot noll-kontringar eller något annat slarv.
Det finns också matcher i den här arenan som varit något helt annat.
2015 var det fullsmockat och ett galen ljudkuliss inför match när lagen skulle göra upp i den sjunde och direkt avgörande matchen.
Leksand gjorde precis som de alltid gjort när de hamnat i negativt kval. Man förlorade matchen, och drattade ner i hockeyallsvenskan.
Men som alltid, man har letat sig tillbaka.
Och jag är ledsen, trots att Leksand vann med 3-0 hemma mot Malmö den här kvällen så tror jag det är en väldigt stor risk att de här två lagen går mot en ny, kanske klassisk, sjumatchersserie.
Med all respekt för att lagen saknade väldigt tongivande spelare, så var det en kvalitet som andas botten.
De bygger säkert på en ny negativ trend på torsdag
Leksand var minst slarviga, och spelade minst dåligt.
Malmö bjöd på mest, och har nu kommit upp i åtta raka förluster.
Annons
Fortsätter man att ha lika stor frånvarolista framöver så kommer den trenden att fortsätta.
För Leksand blev det ett nödvändigt stopp på sin förlustrad som slutade med sex raka.
Jag är dock inte förvånad om man börjar bygga upp en ny negativ trend när man på torsdag ska möta Färjestad borta.
Detta är seriens två mest sårbara lag
Nu har vi gått lite mer än ett varv i serien. Alla lagen har mött varandra minst en gång, och även om vi är i ett tidigt läge av säsongen, så har jag min bild väldigt klar.
Det här är de två mest sårbara lagen.
Samtidigt finns inga spelare att förstärka med, och det finns inga pengar för varken Thomas Johansson eller Oscar Alsenfelt att röra sig något vidare med, om så skulle vara fallet.
I ett normalläge hade de här två lagen redan varit placerade i den absoluta botten av tabellen. De räddas upp av att det finns lag med högre grundkvalitet som underpresterat, vilket jag inte tror att de kommer göra över 52 omgångar.
Nu jobbade sig Leksand upp en bit i tabellen, men jag räknar kallt med att de snart är där nere och gör Malmö sällskap.
SHL är ett maraton och tunna trupper tar i de flesta fallen ut sin rätt.
2015 var senast lagen drabbade samman i en matchserie som gällde liv och död.
Rätt mycket talar för att det är dags igen våren 2026.