share-arrowDela
unsaveSpara
0–5 mot världsettan – men ett bättre spel på västkusten jämfört med spanska solkusten.
Vad det säger om Sveriges framtid?
Högst oklart.
Evelyn Ijeh, som levererade en lovande insats under sitt drygt tio minuter långa inhopp, fick en sista chans innan slutsignalen ljöd på Gamla Ullevi.
Åskådarna inne på arenan? Kanske var de lika osäkra som laget självt på hur kvällens insats egentligen skulle kännas.
Förlust 0–1 mot världsettan Spanien, 0–5 totalt över två matcher.
Den här gången med en yngre, mer orutinerad svensk startelva – men också en piggare sådan. Energin var påtaglig, även om erfarenhet stundtals saknades.
Försvaret såg vassare ut, offensiven aningen ofärdig.
Det som på förhand var svårast möjliga uppgift för Tony Gustavssons nya landslag är lurigt att bedöma nu när resultatet ligger där svart på vitt. Hur bra Sverige faktiskt är, egentligen.
expand-left
helskärm
Att döma av startelvan ville Gustavsson skaka om efter genomklappningen i Malaga, och kanske främst sätta sin egen prägel.
Ut: Amanda Ilestedt, Filippa Angeldahl, Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö.
In: Elma Junttila Nelhage, Smilla Holmberg, Monica Jusu Bah och Felicia Schröder. Som om det inte vore nog flyttades Hanna Lundkvist in centralt från högerbacken.
Hur skulle det gå i höstkyliga Göteborg? Betydligt bättre än i den spanska hettan, visade det sig.
I första halvlek stack ett par saker ut. Defensiven växlade mellan en tät sexbackslinje med nedfallande yttrar och ett högt presspel som stundtals kvävde motståndarna, inte helt olikt Spaniens egen modell.
Framför allt syntes ett nytt mod, särskilt hos de yngre spelarna.
19-åriga Holmberg tog varje chans att driva fram när ytor öppnades, ofta i samspel med Rytting Kaneryd som föll ner djupt. Junttila Nelhage såg trygg ut i mittlåset, trots världsstjärnorna på andra sidan.
Jusu Bah, uppfriskande orädd, vände upp och avslutade så fort läge fanns.
expand-left
helskärm
Men ungdomligheten syntes också när Spanien tilldelades fasta situationer.
Det är knappast en hemlighet att Irene Paredes är ett enormt hot på fasta situationer, ändå tappade Sverige markeringen på henne två gånger om. En mer påslagen Paredes, utan en betryggande 4–0-ledning i ryggen, hade garanterat straffat detta bolltittande.
Först i den 75:e minuten, när det svenska försvaret började blottas, kom det definitiva avgörandet.
Alexia Putellas, som inledde dubbelmötet med en frisparkskanon i Malaga, dök nu upp i straffområdets utkant och styrde ostört in Claudia Pinas passning.
Om första matchen var ett haveri – med individuella misstag och spansk effektivitet på högsta nivå – blev returen en hedersam förlust för Sverige.
Samtidigt är det svårt att veta hur mycket Spanien hade slagit av på takten. Laget betraktade sannolikt resan till Göteborg som en 90 minuter lång transportsträcka till finalen, med tanke på den stora ledningen.
På uppsidan? Några svenska nykomlingar tog åtminstone chansen.
Junttila Nelhage stärkte sina aktier i mittförsvaret, Holmberg visade framfötterna och Anna Sandberg, i en sevärd duell mot Real Madrids Eva Navarro, känns given på vänsterbacken.
Vi fick en glimt av det nya Sverige, laget som kan bli stommen i Gustavssons projekt de kommande åren.
Men exakt vad det betyder för framtiden återstår att se.
expand-left
helskärm