Kriminalvårdsinspektören Konstantin Nikiforov öppnar dörren till en av cellerna i den stora E-byggnaden i Tartufängelset. Han vill visa livet som det kan komma te sig för 600 svenska fångar som från mitten av 2026 kan komma att avtjäna sina straff i Estland.
En våningssäng i metall, med tunn skumgummimadrass. Dubbla galler för det smala fönstret. Två pallar, ett litet skrivbord och varsitt litet skåp. Rummet är cirka tio kvadratmeter inklusive ett kombinerat dusch- och toalettrum där de oanvända ledningarna hostar ut mörkbrunt vatten.
Varje fånge får en tvättlapp, en duschhandduk, en plåtmugg och plåttallrik.
Tre gånger om dagen serveras mat, på morgonen är det gröt, till lunch kött och grönsaker, och middagen består oftast av en soppa. Däremellan hålls aktiviteter som jobb i snickarverkstaden, eller måleri i hobbyrummet. Eller kurser i anger management.
Totalt har Tartufängelset plats för över 900 fångar.
Foto: OLLE SPORRONG
En tvättlapp, plåtmugg och plåttallrik tilldelas varje fånge.
Foto: OLLE SPORRONG
Mörkbrunt vatten hostar upp ur ledningarna.
Foto: OLLE SPORRONG
Inga kvinnor, unga, psykiskt eller fysiskt sjuka, eller fångar som innebär hot mot rikets säkerhet kommer att tas emot av Estland.
Foto: OLLE SPORRONG
Nikiforov är den som ansvarar för att hyrfängelselösningen ska fungera, i det avtal som justitieminister Gunnar Strömmer (M) i somras tecknade med sin estniska motsvarighet, och som riksdagen ska rösta om i vår.
Det ser ut att bli så, S har anslutit sig till Tidöpartiernas ja och det lutar åt ett ja i det estniska parlamentet också.
Tomma fängelseceller är något unikt i Europa och Estland vill inte riva fängelser landet en dag kan komma att behöva.
Prislappen för Sverige
Då blir det här en perfekt lösning för bägge parter. Och för Estland är avtalet med Sverige lukrativt.
Under en femårsperiod förbinder sig Sverige att årligen betala minst 335 miljoner kronor. För det kan upp till 300 fångar förvaras i Tartu. För varje fånge utöver det betalar svenska staten 8 500 euro i månaden, översatt i kronor blir det en årskostnad för skattebetalarna på 1 114 000 kronor.
Det låter mycket, men är trots det mindre än vad kostnaden är i Sverige. Med det estniska upplägget sparas 300 000 kronor per fånge och år.
Men esterna har förhandlat skickligt, de gör å andra sidan en rejäl vinst. Deras årskostnad för en estnisk fånge ligger i dag på 460 000 kronor, vilket innebär att varje svensk fånge innebär en vinst på 650 000 kronor per år.
Om det blir upplopp i fängelset har vakterna rätt att ingripa och använda våld. Här får vakten Kristjan Pöldmaa agera fånge.
Foto: OLLE SPORRONG
Fängelsets konstrum.
Foto: OLLE SPORRONG
Fängelset har en ortodox präst, men saknar erfarenhet av intagna muslimer. Det finns få imamer i Estland, och frågan behöver lösas när Sverige skickar fångar.
Foto: OLLE SPORRONG
Tartufängelset byggdes för 23 år sedan, det gör det till Estlands äldsta, efter att man rivit Sovjettidens stora fängelser. Fängelseområdet är en dryg kvadratkilometer stort, och har plats för 933 fångar. Men bara 293 platser är upptagna i dag, den största byggnaden E står tom. Där ska de svenska fångarna förvaras.
Det är nymålat på sina håll, i bättre skick än Täby, den svenska klass 2-anstalt jag besökte veckan innan för jämförelse.
Här och var har den gråa cementen fått stänk av färg. Lila och gult, dörrar i orange. Men särskilt mycket för glädjen gör inte färgen, det här är ett riktigt fängelse, det syns.
Det är dubbla galler framför fönstren, och med jämna mellanrum hörs skrik från en av byggnaderna. Därinne är avgiftningen, visar det sig – och det hörs. Den höga stenmuren runt fängelset har spritsats med snirklig taggtråd, framför muren finns ytterligare ett hinder, ett staket också det täckt av vass taggtråd.
På det här fängelset kan vakterna bära vapen. De tränas i att hantera upplopp, något som inträffat ett fåtal gånger, och narkotikahundar gör dagliga rundor på jakt efter droger.
Knarkhundarna tränar på att söka efter narkotika.
Foto: OLLE SPORRONG
Anstalten har ett eget tandläkarrum.
Foto: OLLE SPORRONG
De svenska fångarna kommer till största del att dela cell, även om det också ska finnas enkelceller. De intagna får surfplattor för kontakter med anhöriga och för att kommunicera med fängelset.
– Om de vill klaga på något, eller kanske berömma oss, vad vet jag – då kan de använda den här plattan, säger Konstantin Nikiforov.
Han försäkrar att cellen vi får se är likadan som de estniska – någon bättre, lyxigare lösning får inte svenskarna. Det enda som skiljer är att wifi kopplas in så det går att ha videosamtal. Samtalen övervakas av vakterna som ser bild, men inte hör ljud.
En intagen pekar finger genom fönstret.
Foto: OLLE SPORRONG
Byggnaden E står tom. Där ska de svenska fångarna låsas in.
Foto: OLLE SPORRONG
Kanske blir det ett galler i stället för dubbla framför fönstren framöver.
Foto: OLLE SPORRONG
Svårt att kontrollera
Med plattorna kan fångarna handla varor i e-shoppen, eller använda översättningsverktyget. De kan bara kommunicera med godkända kontakter, nära anhöriga som själva måste identifiera sig. I teorin går det att fuska, ingen kontrollerar att det inte är en icke godkänd person som också deltar i samtalet från Sverige.
– Allt är en fråga om balans. Är risken att någon som inte borde delta i samtalet större än möjligheten att fången får ha kontakt med sina nära och kära? Alla kan hitta sätt att kringgå eller missbruka systemet, men den som gör det riskerar så mycket mer att det är osannolikt att så sker, säger Tiina Unuks, som ansvarar för säkerheten på Tartu.
– Det finns ingen gräns för videosamtalen, om vi har möjlighet att övervaka så går det att ringa oftare. Det är viktigt för de intagna att kunna ha kontakt.
Tiina Unuks har varit med och förhandlat fram avtalet med Sverige.
Foto: OLLE SPORRONG
Den estniska personalen menar att villkoren liknar de svenska.
Foto: OLLE SPORRONG
Skillnaden mot Sverige
Förbättringspotentialen för mys är stor i Tartu. När jag besöker Täbyanstalten är yoga den populäraste aktiviteten, och på torsdagar serveras efterrätt, något alla ser fram emot. Det är inget som kommer att erbjudas i Tartu, åtminstone inte i den nuvarande planen, men en sak finns att se fram emot:
Annons
De dubbla gallren för cellfönstren kan komma att reduceras till ett enda på sikt.
– Vi ser inte att det finns ett stort behov för dem. Utsikten blir lite bättre utan, säger Nikiforov.
Utsikten? Den visar grå byggnader med lervälling och asfalt runtom, ljussatta i det Lars Winnerbäck beskrivit som ”tandläkarväder”.
Nikiforov har besökt svenska fängelser, och säger att det inte är så stor skillnad. Men pressad i frågan medger han att det ändå finns en kulturskillnad:
– Sättet vi pratar med de intagna på. Det svenska är lite mer ”dynamiskt”, vi har en betydligt mer strikt approach. Så där kanske vi har något att lära av er, säger han.
Runt 250 nya fångvaktare behöver rekryteras, tack vare Sverige kan fängelset i Tartu bli en av stadens större arbetsgivare. De nya fångvaktarna kommer inte att behöva tala flytande engelska, och exakt hur det ska fungera känns lite svajigt. Både översättningsverktyg i läsplattan och språkkurs för de anställda kan komma i fråga.
Det finns både gymnastiksal, hobbyverkstad och ett musikrum med trummor och elgitarrer för de intagna.
Foto: OLLE SPORRONG
Säkerhetstänket är högt men i snickeriet hänger verktygen framme.
Foto: OLLE SPORRONG
”Allmänheten kommer inte märka att vi har ett hyrfängelse här”, säger Rait Kuuse, generaldirektör för de estniska fängelserna.
Foto: OLLE SPORRONG
Fängelsets musikrum.
Foto: OLLE SPORRONG
30 timmar av aktiviteter ska erbjudas varje vecka, uppdelat på arbete, utbildning och samtalsterapi. Utbudet blir inte lika stort som i Sverige, så Kriminalvården kommer att tvingas prioritera.
En liten grupp från svensk kriminalvård blir konsulter på plats för esterna, men saknar beslutsrätt. Estnisk lag gäller, även om det mesta är detaljerat i avtalet.
– Vår konstitution tillåter inte att någon annan kontrollerar delar av vårt territorium eller utövar makt, säger Rait Kuuse, generaldirektör för fängelserna som ligger direkt under justitiedepartementet.
Glöm inte att ta hem dem bara!
Han har gjort studiebesök hos sina nordiska kolleger.
– Sverige har mindre fängelser. Vi har större auktoritet än de svenska fängelsevakterna. Vi kan bära vapen, hjälpa polisen vid upplopp, och är utrustade för att utreda brott som begås innanför fängelseväggarna, säger han.
Tartu är en anstalt med högt säkerhetstänk, även om det hänger både skruvmejslar, saxar och filar fritt i hobbyverkstaden.
– Under de 23 år som Tartufängelset funnits har ingen rymt härifrån, säger Konstantin Nikiforov.
Helle Bunder ser inga praktiska problem för Tartuborna med fler fångar i fängelset. ”Det är bara politik” säger hon.
Foto: OLLE SPORRONG
Tartubon och konsthistorikern Enrico Talvisto har inga problem med svenska fängelsekunder. ”Glöm inte att ta hem dem sen bara!” vädjar han.
Foto: OLLE SPORRONG
Tartu är Estlands näst största stad, och landets kulturella centrum med universitet och högsta domstolen. Förra året var Tartu kulturhuvudstad i Europa.
Foto: OLLE SPORRONG
I centrala Tartu är de svenska fängelsekunderna inget som väcker uppståndelse. Tartuborna Helle Bunder och Enrico Talvisto tycker att frågan är okontroversiell.
– När fängelset öppnade här 2003 så var folk upprörda och rädda. Men inget hände ju, säger Enrico Talvisto.
– Nu är det ju bara en tom byggnad vi inte kan använda till något, då kan justitiedepartementet tjäna pengar i stället, och det blir arbetstillfällen, det är bra för Tartu.
Men ett medskick till Sverige har i alla fall Enrico Talvisto:
– Glöm inte att ta hem dem sen bara!
Expressens reporter Anna Gullberg och fotograf Olle Sporrong på plats i estniska Tartu.
Foto: OLLE SPORRONG