Publicerad 31 okt 2025 kl 15.00
”Chansa i neon”. Så kan man sammanfatta ”Konklaven”-regissörens senaste film: En trist ångesttripp i Kinas Las Vegas som tyvärr inte kommer i närheten av hans tidigare Oscarsnivå.
Tilda Swinton.
Öppna bild i helskärm
Colin Farrell.
Öppna bild i helskärmSå bra är ”Ballad of a small player”
Genre: Dramathriller (Storbritannien)
Av: Edward Berger.
Med: Colin Farrell, Fala Chen, Tilda Swinton, Deanie Ip.
Längd: 1:42.
Från: 13 år.
Premiär: På Netflix 29/10.
Visa mer
Edward Berger slog igenom stort med ”På västfronten intet nytt” (2022), och följde omedelbart upp första världskriget-tragedin med strama, stilstarka ”Konklaven” (2024).
Det är rätt tvära kast, och det enda som alls går igen i det här klivet från Vatikanen till Macaos glittrande kasinon är kärleken till eleganta linjer och ödesmättade nyanser av rött.
”Mitt namn är Doyle, Lord Doyle” raspar Colin Farrells röst i filmens första minut, men den som för ett ögonblick tror att här finns stråk av en sorglös James Bond eller ”Ocean’s”-kupp, är dömd att bli besviken.
Baserad på den rosade boken från 2014, så är ”Ballad of a small player” snarare spelmissbrukets, skuldsatthetens och självmordens febriga inferno.
Den brittiske bedragar-lorden är inget undantag.
Egentligen kommer han från någon sorts irländsk arbetarklass, men är nu slav under lögnen och krediten i den kostsamma svit han bluffat till sig.
Fordringsägarna har förlorat tålamodet för längesen, en rättskaffens advokat (Tilda Swinton i glasögon som stjäl allt fokus) är honom på spåren, sörjan bara jäser, och det enda som skulle kunna rädda Doyle är en sista vinst i baccarat. Ett hasardspel baserat enbart på tur – inte skicklighet.
Att den vräkigt lyxiga hotell- och casinovärlden är en kall tomhet som äter själen framgår med viss övertydlighet.
Colin Farrell.
Öppna bild i helskärm
Bland lokalbefolkningen går Doyle under namnet ”gwai lo”, vilket betyder ”utländskt spöke”. Ett epitet som blir alltmer passande i takt med att Doyles desperation sipprar ut, och gör ansiktet blekt och svettigt.
Colin Farrell är faktiskt utmärkt i huvudrollen, vilket gör att man ändå behåller ett visst intresse för denna berättelse utan särskilt mycket mening eller substans.
Den ständiga stråkmusiken känns däremot onödigt bombastiskt påträngande, även om den matchar de intensiva färgerna som håller samman denna neon-noir.
Casinopalats har nog aldrig känts så frånstötande, men ändå makalöst undergångsvackra samtidigt: Som en hel kalejdoskopisk bukett av stadsljus och fyrverkerier.
Så i bästa fall skulle man kunna kategorisera den här thrillern som en modig chansning.
Med ”Konklaven” håvade Berger in storvinsten, med en otrolig tajmning i samband med påven Franciskus död, som fick filmen att skjuta i höjden på streaminglistorna.
I förhållande till det känns ”Ballad of a small player” mer som ett meningslöst tröstpris i en fiskdamm där insatserna inte riktigt spelar någon roll.