Sofia Rågenklint sitter och jobbar hemma i radhusköket klädd i träningskläder.
– Jag försöker ta bort alla usla ursäkter för att inte ta mig till gymmet senare. Senaste tiden har jag latat till mig och allt jag tränat upp är borta. Jag fick lite panik och tänker ta mikropauser och köra lite benböj i dag.
En snabb titt på köksbordet framför Sofia ger en ganska bra bild av hennes liv just nu. På bordet står två datorer och en stapel kollegieblock, hon förbereder ett program om biverkningar till ”Fråga doktorn”.
Sofia Rågenklint
Ålder: 51.
Gör: Programledare, konferencier.
Bor: Radhus utanför Helsingborg.
Familj: Sönerna Tim, 20, och Alex, 18, från tidigare relationen med artisten Patrik Isaksson.
Aktuell: Rekryt i ”Kompani Svan”, som visas på HBO Max och Kanal 5. Programledare för ”Fråga doktorn” i SVT och SVT Play. Leder olika galor och gör företagsgig.
Visa mer
Där ligger också en keps som Sofia tar på sig under promenaderna med dvärgschnauzern Roxie och ett paket som ska lämnas tillbaka.
– Kollegor till mig använder löshår, som man fäster i håret. Jag tänkte att jag skulle testa löshår och hux flux få lite längre frisyr. Aldrig har jag skrattat så mycket. Jag såg inte klok ut.
På bordet finns också en liten blomkruka från yngsta sonen och en höstbukett i vinrött, gult och vitt som Sofia fått av sin kille.
Ja, hur går det med honom?
– Med ”guben”? Det går bra, det går bra. Det är så tryggt och okomplicerat. Vi är ganska olika och han jobbar i en helt annan bransch, vilket är skönt. Han gillar att planera och jag är mer luststyrd. Han är social och jag är mer social enstöring.
För Sofia finns inget härligare än en oplanerad dag på helgen, att gå ut i skogen med hunden och sedan laga mat ihop.
– Han bor i Malmö 45 minuter härifrån, så vi pendlar lite, säger Sofia som har ett radhus utanför Helsingborg.
– Jag tror vi kompletterar varandra bra och har roligt ihop. Han är så otroligt snäll och lugn. Det gör mig lugn.
Vad ger du honom?
– Han säger att jag ger honom ett lugn. Det kan jag inte riktigt förstå, men får lita på vad han säger.
Sofia Rågenklint och ”guben” Pontus. Foto: Privat
När arbetsdagen är slut skjuter Sofia ned alla jobbprylarna på en köksstol, så att hon och sonen Alex, 18, får plats att äta. Nyligen flyttade hennes äldsta son Tim, 20, hemifrån.
Hur kändes det?
– Det är dubbla känslor. Den där dagen, som jag inte ville skulle komma, har jag bara väntat på. Ändå skedde allt så himla plötsligt. Det känns som att hela livet flutit samman till ett ögonblick. Från att de var små till vuxna män.
– Samtidigt är det dags att flyga nu. Det känns i hjärtat när man går förbi hans rum, men jag hoppas det blir många och långa mellanlandningar framöver.
Att sönerna är stora har också fört med sig en ny frihet för Sofia. Bland annat att hon kunde tacka ja till att medverka i ”Kompani Svan”.
– Det finns något kittlande med programmet, där man får göra saker jag aldrig skulle våga annars. Som yngre var jag en ganska fri själ, ville testa saker och var äventyrlig. Med åren har jag blivit mer insnöad.
Äldsta sonen Tim, 20, har flyttat hemifrån och jobbar som värd på en surfcamp i Portugal. Foto: Privat
Som programledare för ”Djursjukhuset” fick Sofia bland annat hjälpa veterinären att ge en schimpans en spruta under en operation i afrikanska djungeln. En annan gång var hon inne hos 70 krokodiler för att hämta krokodilägg.
– Hur rädd jag än var så gjorde jag det. De kickarna har jag saknat. Jag har slutat utmana mig själv och blivit mer bekväm.
Sofia insåg att hon aldrig skulle få chansen igen att utsätta sig för alla utmaningarna i ”Kompani Svan”. Det visade sig vara en fantastisk upplevelse – och en rejäl prövning. Första dagen skulle deltagarna simma i fyra graders vatten i en sjö och hämta sin stridspackning.
– Det var fruktansvärt och jag trodde att mina lungor skulle sprängas.
– Under inspelningarna frös jag konstant, var konstant hungrig och gick ner tre kilo på en vecka, men den största utmaningen var att bara få sova fyra timmar per natt.
Sofia Rågenklint älskar promenaderna med dvärgschnauzern Roxie. Foto: Stefan Lindblom / Stella Pictures
Tidigare hade hennes största rädsla varit att behöva umgås dygnet runt med människor hon aldrig träffat förut, men Sofia hittade snabbt en plats i gruppen. Även om alla var väldigt olika och Sofia var näst äldst – bara Hans Fahlén var äldre – satt alla i samma båt och blev snabbt tajta.
– Eftersom alla hade olika rädslor kunde vi stötta varandra. Misslyckades man fick man pepp av de andra.
Hur har du det med tävlingsinstinkten?
– Jag tog förlusterna ganska bra. Även om jag inte har lätt att ta motgångar, så har jag lite jävlar anamma och en förmåga att växla om och se det positiva.
– Det är en av mina styrkor både privat och i yrkeslivet. Jag tycker man ska tillåta sig själv att vara liten och svag. Man får deppa ner sig lite barnslig och tycka att man är sämst av alla, men sedan får man prata med sig själv och vara sin egen coach.
Det är inte rättvist att vi ska vara med om så mycket skrutt.
Hon tycker det finns en styrka i att visa sig sårbar, något alla deltagarna gjorde under ”Kompani Svan”.
– Det är viktigt att vara snäll och ge sig själv en klapp på axeln. Jag har skällt och slagit på mig själv hela livet och tänkt att det har varit en motor, men det har gett motsatt effekt. Mitt problem är att jag aldrig tycker att jag räcker till. Det sitter i mitt huvud och leder till självförakt. Jag kan fortfarande trilla dit, men det är något jag tränar på.
I dag vet Sofia vad hennes ”triggers” är. När hon blir engagerad och reagerar starkt på något kan huvudet börja spinna alltför fort. Är hon i Dalarna tankar hon då energi genom att sätta sig på en stubbe i skogen, känna dofterna och se bladen. I Skåne går hon ner till havet och tittar på vågorna.
Vad lärde du dig om dig själv under inspelningarna av ”Kompani Svan”?
– Att inte vara så rädd för att göra fel. Om det är något som bara drabbar mig tycker jag inte det är så farligt, men om något påverkar hela gruppen negativt blir jag skör. När allt hänger på mig får jag panik.
Under en övning i ”Kompani Svan” hände just det som Sofia var allra mest rädd för:
– Jag kunde inte kontrollera min hjärna. Det är ett tecken på utbrändhet. När min mamma dog för fem år sedan gick jag in i väggen. Nu åkte jag tillbaka dit och allt blev svart. Med filmkameror i ansiktet kunde jag inte få hjärnan att fungera. Alla ser att jag tappar ansiktet. Där och då var det fruktansvärt. Det jag fruktade hände.
Sofia Rågenklint efter ett tufft moment i ”Kompani Svan”. Foto: Warner Bros Discovery
Vad var din känsla efteråt?
– Jag tyckte det var bra att det hände och kände: Okej, vad spelar det för roll? Det var min största rädsla och det var inte så farligt. Efteråt var jag hjärntrött ett tag, men det gick över. Det tar jag med mig mest därifrån: Det värsta hände och nu mår jag bra.
Hur mår du annars?
– Musklerna bara försvann i somras och uppförsbacken är brantare nu än när jag var yngre. Under klimakteriet har jag också fått vallningar. Värst är vallningarna på nätterna, då jag slänger av och på mig täcket. Jag vaknar flera gånger per natt, men än så länge tar jag inget östrogen. Det funkar och jag sover med fönstret på vid gavel.
Jämfört med många andra kvinnor har hon kommit lindrigt undan, konstaterar hon.
– Men det är inte rättvist att vi ska vara med om så mycket skrutt.