I en opinionsartikel i Altinget den 27 oktober kritiserar Vänsterpartiets bostadspolitiska talesperson Malcolm Momodou Jallow regeringen för att inte göra något på bostadsområdet. Inget kunde förstås vara mer fel.
Det händer numera mycket mer inom bostadspolitiken än under de två föregående mandatperioderna.
Den här regeringen tog över efter åtta år av bostadspolitiska försummelser. Samtidigt försämrades förutsättningarna för bostadsbyggande kraftigt 2022 och 2023 till följd av utvecklingen i omvärlden.
Jag kan dock intyga att regeringen inte tar lågkonjunkturen med ro.
Hyresrätter löser inte allt
Däremot är vår bostadspolitik givetvis en annan än den som en vänsterpartistödd S-regering skulle ha bedrivit. Vi anser att statligt investeringsstöd till hyresbostäder inte är rätt väg att gå, liksom att det inte främst är ännu fler hyresrätter som behöver byggas.
Regeringen har stärkt kommunernas bostadsförsörjningsansvar och gått fram med förbättringar av modellen med presumtionshyra för att underlätta för nyproduktion av hyresrätter.
Vi höjer bostadsbidraget för ekonomiskt utsatta barnfamiljer med höga boendekostnader och vill göra det obligatoriskt för kommuner att under vissa förutsättningar tillhandahålla hyresgarantier till barnfamiljer.
Fler småhus ger bättre flyttkedjor
Sju av tio hushåll i Sverige vill bo i småhus. Vi arbetar för att fler ska få denna möjlighet, bland annat genom en stimulans för detaljplanläggning av småhus, en egnahemskommissionär som verkar för fler småhus i nyproduktion samt ett uppdrag till Boverket att utreda ett system med typgodkända småhus, ”Sverigehus”, för att förenkla byggprocessen.
En ökad andel småhus ger bättre förutsättningar för naturliga flyttkedjor som frigör hyreslägenheter. Det finns ingen motsättning mellan äga och hyra i det verkliga livet. Det handlar oftast om att efterfrågan på bostad skiftar genom livet.
Olika bostadspolitiska synsätt handlar i slutändan om olika sätt att se på samhället, inte om att vara passiv eller aktiv
Problemet i dag är att det är för få som kan uppfylla sina drömmar om att bo i småhus. När ett hushåll vill flytta från en hyresrätt till småhus men inte kan, går inte bara en boendedröm i kras. Även den familj som vill bo i en hyresrätt i befintligt bestånd, ofta till en betydligt lägre hyra än i nyproduktion, hindras när flyttkedjor inte fungerar.
Vänstern faller på sin egen orimlighet
Regeringen har gått in för att åtgärda de strukturella hinder som präglar bostadsmarknaden, så att svensk bygg- och bostadsmarknad står bättre rustad när konjunkturen vänder upp. Vi är mitt uppe i en massiv förenkling av reglerna kring bostadsbyggande.
Den 1 december blir det lättare att bygga nytt, bygga till och bygga om när den största bygglovsreformen på 15 år genomförs.
I stället för att rösta för en uppskattad frihetsreform som gör byggprocessen effektivare och billigare, är vänstern emot och riktar i samma andetag kritik mot regeringen för att inte göra något. Det är ett resonemang som faller på sin egen orimlighet.
Vårt förenklingsarbete slutar inte där. Det är exempelvis viktigt att trösklarna in på den ägda bostadsmarknaden sänks.
Vi har stärkt hushållens köpkraft i våra budgetar och föreslår att bolånetaket höjs från 85 till 90 procent och att det skärpta amorteringskravet slopas, något som kommer att vara av godo inte minst för unga och förstagångsköpare.
Olika bostadspolitiska synsätt handlar i slutändan om olika sätt att se på samhället, inte om att vara passiv eller aktiv. Det är nog även Malcolm Momodou Jallow egentligen medveten om, med det är naturligtvis enklare att påstå att motståndaren inget gör – även om det inte alls stämmer.
Läs tidigare inlägg i debatten
V: Sveriges bostadskris kräver politiskt ansvar
Samtidigt som byggföretag går i konkurs och hyrorna skenar står regeringen passiv. Bostadsministern håller sig undan när människor förlorar sina hem. Vänsterpartiet vill bryta krisen med en politik som sätter människors behov före marknadens vinstintresse, skriver Malcolm Momodou Jallow, bostadspolitisk talesperson (V).