Mitt i den allsvenska euforin låg Sigge, 10, i fosterställning och skrek.
Hade han blivit skjuten?
– Han har fått nervskador inne i örat, säger mamma Malin ett par dagar efter knallskottet.
Sigge, 10, skadades av ett knallskott i firandet efter att Västerås SK gått upp i allsvenskan.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Foto: KRISTER ANDERSSON / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Grönvita spelare med guldiga hattar trängdes med de inrusande bortasupportrarna inne på planen efter att Västerås SK säkrat det allsvenska avancemanget i Falkenberg.
Glädjen var total.
Tre dygn senare sitter Sigge, 10, hemma i Kungsör med hörselkåpor. Hur länge han måste vara hemma från skolan är oklart, klart är dock att han snart börjar klättra på väggarna.
– Han är ju van vid att det händer saker hela tiden, nu håller han på att dö av tristess, säger mamma Malin Källström.
Hon var själv på plats i VSK-klacken i Falkenberg i lördags. Hon beskriver stämningen som ”glad och jättetrevlig” och många gick ner på planen efter slutsignal.
– Det var människor i alla åldrar, även flera barnfamiljer, som gjorde det och min son Sigge ville också väldigt gärna gå ner och ta selfies med sina idoler. Och jag tänkte ”Det är klart att han ska få göra det”.
Malin stod kvar längst ner på läktaren och såg på när Sigge gick fram till VSK-spelarna, som glatt poserade på bild.
– Men så tappade jag bort honom med blicken. Det var så mycket folk. Det gick en stund och jag såg honom fortfarande inte.
Sigge och VSK-spelaren Tim Hartzell.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Sigge och mamma Malin.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärmFick samtal – från sonens telefon
Plötsligt ringde telefonen.
På displayen stod det ”Sigge”, men rösten tillhörde någon annan.
– Då hajar man till som förälder. Man vill bara springa i väg och leta upp sitt barn.
Hon förstod snabbt att det var ambulanspersonal som ringt från sonens telefon. Ett knallskott, en så kallad banger, hade kastats under firandet på innerplan, landat precis vid Sigges fötter och smällt av.
– Vittnen på plats har sagt att han låg där i fosterställning och skrek. Sigge har själv sagt att han såg bangern komma flygande i luften och att det var som att han ”föll ihop”, att han ”bara gav upp”. Och att det lät som ett pistolskott, ”nu skjuter någon mot mig”. Han blev chockad.
Enligt Malin Källström var det VSK-spelaren Jonathan Ring, som stod precis bredvid med sina barn, som såg Sigge och larmade.
– Det tyder på kurage från hans sida, för det var så många som såg Sigge utan att agera. Jonathan stod där med sina egna barn, den minsta bara åtta månader gammal, och skottet kunde ju lika gärna ha träffat dem.
Har fortfarande tjut i öronen
På akuten i Varberg konstaterade man snabbt att båda trumhinnorna var spräckta. Men de upptäckte också snabbt att det fanns nervskador längre in i örat. Och det känns ju inte alls bra, säger Malin.
Annons
Hur mår Sigge nu?
– Han har fortfarande samma tjut i öronen och det är värst när det är helt tyst. Han är känslig för ljud och har på sig hörselkåpor. Och ljudet i öronen, som han liknar vid en ambulans, gör också att han har lättare för att må illa.
– Det är klart att man inte kan låta bli att tänka ”Vad kommer det här innebära för resten av hans liv?”. Men för det mesta tänker jag bara på hur jag i stunden kan göra det bästa för mitt barn.
Under tisdagen väntade ett nytt läkarbesök och om en månad är det dags för återbesök igen.
På lördag spelar VSK säsongens sista match för säsongen, hemma mot Varberg.
Sigge hade hoppats kunna gå.
– Men det går tyvärr inte. Jag har pratat med läkare som säger att det inte alls är en bra idé, så vi får tyvärr ge bort våra biljetter, säger Malin.
Foto: Adam Ihse/TT / TT NYHETSBYRÅN / ADAM IHSE
Öppna bild i helskärm
En av VSK:s supportergrupper har dock ordnat så att Sigge får träffa sina hjältar ändå, redan på torsdagen.
– Det är jättefint. Och jag vill vara tydlig med att jag älskar svensk supporterkultur och för mig är VSK:s supportrar som en familj. Människor ges ett sammanhang och känner tillhörighet. Men som familj har man också ett ansvar. Och då tänker jag på alla vi vuxna, som har ett ansvar att se över våra ungdomar. Inte förbjuda dem att gå på matcher, straffa eller så, utan att vara tydliga med vad som är okej och inte.
Ilska är inte den primära känslan.
– Nej, verkligen inte. Jag är bara en mamma som vill att min son ska må så bra som det bara går. Vi har aldrig varit rädda för att gå på fotboll och det är vi inte nu heller. Jag tänker inte skylla på någon säkerhetschef eller någon arrangör, för jag tycker att vi alla vuxna har ett stort ansvar här. Det här är ett jävla samhällsproblem, som vi vuxna har ett ansvar att förebygga och stoppa.
Magnus Paul, som är säkerhetsansvarig i Falkenberg, menar att man följt manualen från förbundet.
– Vi hade stärkt upp extra inför den här matchen, bland annat med just visiteringen. Men vill man få med sig de här sakerna in så går det ju, säger han.
Paul fortsätter:
– Man kan alltid rannsaka sig själv och tänka vad man hade kunnat göra annorlunda. Och det kommer vi givetvis titta på. Man vill aldrig att någon ska bli skadad.
Har ni polisanmält?
– Ja, ärendet är lämnat till polisen nu och det finns rörligt material på händelsen.