Pourmokhtari och Mohamsson försöker blanda bort korten. Kritiken handlar inte om en graviditet utan om en regering som glatt ser på när världen brinner.
Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) har flera gånger under mandatperioden lovat att avgå om utsläppen skulle öka och klimatmålen inte nås med henne som klimatminister.
Utsläppen har ökat. Regeringen har bommat klimatmålen. Pourmokhtari sitter kvar.
I september, efter att regeringens sista budget för mandatperioden presenterades, uppmanade därför Socialdemokraternas miljö- och jordbrukspolitiska talesperson Anna-Caren Sätherberg att ”stå rak i ryggen”, hålla sitt löfte och lämna in sin avskedsansökan.
”Möt mig i en debatt i stället för att kräva min avgång i media”, kontrade ministern.
– Det är enklare att rikta avgångskrav än att diskutera den faktiska klimatpolitiken.
Men när Miljöpartiet gjorde just det, begärde en särskild debatt med klimatministern om klimatet i riksdagen – blev svaret att man ”har svårt att se vad en ytterligare debatt på temat skulle tillföra”.
Så sänkta klimatambitioner. Nej till avgång. Nej till riksdagsdebatt. Och nu: Blankt nej till klimattoppmötet i Brasilien.
Att Pourmokhtari själv inte deltar är fullt begripligt. Hon väntar barn och Brasilien kämpar mot zikavirus som, i mycket extrema fall, kan orsaka fosterskador.
Men hon verkar inte ha lagt två fingrar i kors för att se till att Sverige blir väl representerat i hennes ställe.
Statsministern har bättre saker för sig. Kanske en träff med skollobbyister i Sagerska anordnad av frun? Energiministern har bättre saker för sig. Kanske är det någon grupp kvinnor vars val av kläder som måste recenseras?
Visst, det meddelas att EU-minister Jessica Rosencrantz (inte en påhittad minister även om man skulle kunna tro det med tanke på den fullständiga anonymiteten under det dryga år hon tjänstgjort) däremot åker till Brasilien på ett ”förmöte” denna vecka.
”Kungen, drottningen och jag deltar på plats i Brasilien i veckan”, skriver hon själv på X som bevis för att regeringen tar klimattoppmötet på allvar. Återigen: klimattoppmötet inleds alltså först efter att EU-ministern åkt hem. Och till det kommer ingen från Sveriges regering. Signalen det sänder är öronbedövande.
Och när många helt rimligt rasar mot regeringens nonchalans i klimatfrågan, låtsas flera kvinnliga statsråd att vad kritiken handlar om är att Pourmokhtari har fräckheten att tycka att det är okej att vara gravid och statsråd samtidigt!
Margot Wallström, en föregångare bland kvinnliga statsråd som kombinerar föräldraskap med det politiska uppdraget. Foto: Stina Stjernkvist/SvD/TT
Drevet och vevandet mot tidigare utrikesminister Margot Wallström går nu varmt på X för att hon i dagarna uppmanat klimatministern att kliva åt sidan för att lämna plats åt någon mer engagerad i klimatfrågorna.
Liberalernas partiledare Simona Mohamsson, ständigt på jakt efter vad som helst som kan ge henne rubriker, skrev på måndagskvällen ett inlägg om Socialdemokraternas ”sinnessjuka hyckleri” med påståenden om hur Wallström vill att klimatministern ska avgå ”för att hon är gravid”, att Socialdemokraterna ”helst vill ha en regering med bara män”.
Att Socialdemokraterna ”verkar tycka att alla Sveriges kvinnor är oförmögna att både jobba hårt och försöka få livet att gå ihop”.
Ja, det är en minister tillika en partiledare som använder ”sinnessjuk” för att recensera sina politiska motståndare.
Bland de egna anhängarna går kanske halmgubben om hur en kvinnlig socialdemokratisk veteran attackerar en ung kvinna för att hon är gravid hem. Men anklagelserna ekar hopplöst tomt.
”Tok-tolkningar” kommenterar Wallström själv på X.
Mohamsson avslutar sitt inlägg med ”I mitt Sverige berättar man inte för kvinnor att de måste välja. I mitt Sverige kan man vara både mamma och minister. Jag är stolt över att Romina Pourmokhtari visar vägen.”
”Visar vägen”.
Det finns kanske skäl att påminna om att klimatministern inte på något sätt är den första kvinnliga toppolitiker som får barn i tjänsten. Margot Wallström var både gravid och småbarnsmamma när hon var riksdagsledamot och statsråd under 80-talet.
Och att riksdagsledamöter och statsråd sedan 70-talet överhuvudtaget kan förena uppdraget med föräldraskap får vi förstås tacka en annan socialdemokratisk föregångare, Birgitta Dahl, för.
Klimatministern vandrar på en väg upptrampad av kvinnliga socialdemokrater som gick före.
Men för att avrunda med vad alltihop egentligen handlar om:
Romina Pourmokhtari, klimat- och miljöministern som för tre år sedan lovade kämpa för klimatet i en regering styrd av sverigedemokrater som inte bryr sig ett skvatt om klimatförändringar – eller ta smällen och avgå om klimatutvecklingen gick åt fel håll.
Det är dags att avgå.