För alla som på allvar är oroade över klimathotet finns det ett antal saker som man måste förhålla sig till och förstå. Som att den tid då vi kan förlita oss på fossila bränslen håller på att rinna ut och att i princip hela samhället inom en inte alltför avlägsen framtid måste elektrifieras. I alla fall om vi vill leva ungefär som vi gör idag med tillgång till fungerande transporter, varmvatten i kranen och en industri som ger jobb och välstånd.

Man bör också vara medveten om läget i omvärlden och att det vare sig är säkert eller långsiktigt hållbart att förlita sig på att vi alltid kommer att kunna importera energi eller sådana ämnen som behövs för att framställa tillräckligt med el för att täcka Sveriges behov. Som uran. Med andra ord, att sikta mot självförsörjning är den enda möjliga vägen.

Tidömajoriteten gjorde som sagt det enda rimliga när den onsdagen den 5 november röstade ja till att återigen tillåta uranbrytning i svenska gruvor.

Att aktivister, vilka samtidigt säger sig värna klimatet, protesterade utanför riksdagen när det häromdagen fattades beslut om att häva det förbud mot svensk uranbrytning som S och MP införde 2018, är därför ofattbart. Det är som att de inte förstått den allvarliga situation vi befinner oss i. Självklart är det inte roligt att få en gruva eller ett kärnkraftverk som granne. Lika lite som att se sin omgivning fyllas med vindkraftverk som viner dag och natt. Men i viss utsträckning är det något alla av oss måste acceptera, för alternativet är betydligt sämre. När det kommer till inhemsk uranbrytning är regelverken för miljöprövning dessutom fortsatt strikta och det finns ingen anledning att tro att myndigheterna skulle riskera sådant som att förstöra dricksvatten.

Tidömajoriteten gjorde som sagt det enda rimliga när den onsdagen den 5 november röstade ja till att återigen tillåta uranbrytning i svenska gruvor. Det finns även planer på att laga så att det kommunala vetot i framtiden försvinner. Även om kommunernas rätt att säga nej är viktig, är det nationella intresse som inhemsk elproduktion är ännu viktigare.

Det kan kännas trist, men det går inte att både ha kakan och äta den. Vi kan inte säga nej till sådant som skapar förutsättningar för en framtid utan olja om vi samtidigt vill fasa ut vårt beroende av densamma. I alla fall om planen inte är en återgång till jordbrukssamhället med självhushållning, stampade jordgolv, en närapå icke existerande sjukvård och häst och vagn som primärt transportmedel. Men det är kanske det som är oppositionens framtidsvision?