Ann-Charlotte Marteus
Publicerad 11 nov 2025 kl 06.10Uppdaterad kl 10.29
Svenska politiker låter som gymcoacher när de pratar om ”No Excuses-skolor”. Men bakom det töntiga namnet döljer sig något helt rimligt.
Man blir inte nödvändigtvis fascist av att kunna multiplikationstabeller.
Foto: JESSICA GOW / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
En produkt av kunskapsskolan? Faktiskt inte.
Foto: YING TANG/NURPHOTO/SHUTTERSTOCK / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL
Öppna bild i helskärm
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Ann-Charlotte Marteus
Jag hade inte riktigt följt debatten om att införa No Excuses-skolor i svenska utanförskapsområden utan nöjt mig med att vara skeptisk på distans. Kanske för att det låter så gimmick-artat och nödigt när svenska politiker säger ”No Excuses” i stället för att översätta konceptet till svenska.
Att inspirationen kommer från Storbritannien – pennalismens högsäte – känns också lite skakigt. Ska eleverna i Rinkeby och Hammarkullen rappas med Eton-linjaler?
Men så läste jag en artikel i Vi Lärare.
”Undervisningen är lärarledd”, berättades det. ”Eleverna förväntas sitta vända mot läraren och anteckna. Tempot är högt och kontrollfrågorna rikliga. Detta för att alla ska vara alerta, fokuserade, koncentrerade och inte drömma sig bort, men också för att läraren snabbt ska kunna fånga upp den som inte hängt med. Provtillfällena är frekventa.”
Men oj – jag gick ju i en sån skola. Fast den hette varken No excuses eller Inga ursäkter, den hette ”skolan”, ett kommunalt plugg mitt i Stockholm på 70-talet. Flumskolan hade inte hunnit sätta sig än, våra lärare var gamla i gemet och naturligt auktoritära.
De enda lektionerna som var röriga ibland leddes av en nykläckt lärare som ville vara vår kompis.
Vid sidan av Adolf Fredrik hade skolan högst betygsnitt i Stockholm.
Liberalerna och Moderaterna vill alltså införa Inga ursäkter-modellen i socio-ekonomiskt svaga områden där studieresultaten är åt skogen. Med höga förväntningar, strikta regler, fokus på kunskaper och inget eftergivligt trams hoppas man kunna ge eleverna en gedigen utbildning och därmed framtid.
Från USA:s Inga ursäkter-skolor går en större andel elever vidare till högre studier än från andra skolor i utsatta områden, berättar Vi lärare.
Det låter ju jättebra!
Det finns förstås kritiker. En av dem intervjuas i artikeln. Hennes invändningar gör mig än mer entusiastisk.
Vi blev goda demokrater trots att vi drillades i grammatik, årtal och multiplikationstabeller.
Maria Wiman, lärare och krönikör i Vi lärare, säger att hon är ”närmast förstummad av idén” att införa en skola som ”fostrar zombier”:
– Visst, det finns forskning som visar att hård disciplin har effekt i matematik och i språk, resultatmässigt. Det mätbara är viktigt för ”No excuses”, men det finns ingen forskning alls på hur eleverna mår, hur det påverkar deras liv, säger hon.
Kunskaper och färdigheter är alltså lite skumt. Det viktiga är hur barnen mår – och så ska de fostras till ”goda demokratiska samhällsmedborgare”.
Annons
Detta är svenskt skolflum i sin prydno. Generationer av svenskar har gått i jämförelsevis strikta kunskapsskolor utan att landet dråsade ner i fascism. De – vi – blev goda demokrater trots att vi drillades i grammatik, årtal och multiplikationstabeller.
Idén att elever antingen tränas i färdigheter och kunskaper eller fostras till härliga, kreativa tjommar utan mätbara kunskaper är nonsens. Det är snarare både-och än antingen-eller.
Självdisciplin är en enormt viktig egenskap. Jag kan lova att alla samhällsdebattörer som är emot disciplin i skolan själva är disciplinerade. Annars skulle de inte vara kunniga och bra på att argumentera.
Varför då motsätta sig att barn som kommer från hem utan studietradition lär sig den pli och målmedvetenhet som akademikerbarn i hög grad får med sig med bröstmjölken? Det är varken logiskt eller klädsamt.
Det allra bästa vore om hela det svenska skolväsendet rörde sig i riktning mot den gamla kunskapsskolan.
Ann-Charlotte Marteus är ledarskribent på Expressen. Läs mer av henne här.
LÄS MER: Måste man vara självplågare för att funka som lärare?LÄS MER: Slarviga politiker sabbade skolan
