Mia Parnevik har bara varit i Sverige i tre dagar, men ändå hunnit med att Halloweenmysa med barnbarnen, samt att gråta bara vid åsynen av sin självbiografi ”Leka livet”. 

Har man läst den, så är det lätt att förstå varför. Här finns ett mörker. Redan på första sidan berättar hon, som alltid sagt att ”everyday is happy day”, om hur hon dunkar sin egen panna blodig i duschen. 

Men också ett envist ljus. 

Bokreleasen blev ”ett rum fullt av familj, vänner och kärlek”. En lycka som kom med en viss nervositet. Inte minst eftersom ingen i familjen fått läsa på förhand.

– Jag tror faktiskt att Jesper håller på att lyssna på ljudboken just nu, säger hon efter att vi plockat på oss kaffekoppar uppe på det färgstarka och hemtrevliga förlaget.

Ingen i Mia Parneviks familj hade fått läsa boken på förhand.

Foto: OLLE SPORRONG

Hur känns det?

– Ja, vi får väl se om jag får komma hem. Hahaha.

– Nej, min man är den coolaste människa jag känner i världen, och inte bara för att han är min man, utan för att han verkligen är det. Att ha den tilliten till sin partner… Det är så fint av honom. Även om jag tror att han nu hade mer tillit till min väninna (Annelie Engblom) som jag skrivit med. Hon är ordning och reda.

Hämtade Bill Murray i häktet

• Född: 20 februari 1968.

• Är sen 1994 gift med golfproffset Jesper Parnevik, och har tillsammans med honom barnen Peg, Penny, Philippa och Phoenix. Är dessutom mormor till Atticus, Pebble och Achilles.

• Var från 2015 och i fyra säsonger navet i den Kristallenbelönade ”Parneviks”.

• Realityserien spelades in i familjens spatiösa Floridavilla om 1300 kvadratmeter. Till den hörde även egen strand med brygga. Pool, bio, gym och vinkällare. Men sen 2022 har paret downsizat till ett ”Casa Mia 2.0” på blygsammare 200 kvadrat.

• Det var Mia Parnevik som hämtade Bill Murray i häktet 2007 efter hans nattliga tur på Stureplan med golfbil.

Visa mer

Varför har du hållit texten hemlig?

– För att inte bli påverkad av andras tankar. Jag ville att det skulle vara jag, att det skulle vara äkta.

– Jag har heller inte velat skriva hemma, utan på en neutral plats. Så vi bestämde oss rätt tidigt för att skriva på olika slott runtom i Sverige. 

Du har berättat tidigare om din depression efter att ha tvingats operera bort livmoder och äggstockar, så att du hamnade i ett tidigt klimakterium. Men inte så här nära och naket?

– Ja, som du märker blir jag tårögd bara vi pratar om det. 

– På 24 timmar gick jag från att aldrig ha mått dåligt, till att inte alls känna igen mig själv. Allt det där har varit som en dimma, som man bara vill förtränga. Inte prata om eller gå igenom igen. På det sättet har boken varit terapeutisk. Jag vet inte hur många gånger jag ringde Jesper från något slott och frågade hur han stått ut?

Den dagen då du dunkar huvudet mot duschkaklet… Varför gör du så?

– Jag tror faktiskt att jag behövde få äga en känsla. I och med att inga känslor stämde överens i mitt huvud. Så kan man väl säga.

Men Mias känslor faller inte på plats. Istället får hon tankar om att familjen skulle få det bättre utan henne. Sorgen växer, så att hon en dag tar bilen till havet och börjar simma rätt ut: ”Om jag inte kan vara den jag vet att jag är och leva med den livslust som fyllt mina andetag fram tills nu – då vill jag inte leva”, skriver hon i boken.

Mia Parnevik är aktuell med boken ”Leka livet”.

Foto: OLLE SPORRONG

De första simtagen beskriver du som en lättnad. Men längre ut kommer tvivlet, och du kippar efter luft. Vad är det som gör att du tar dig tillbaka?

– Jag vill tro på ljuset man har inom sig. På viljan att leva och ändra sig. På att kärleken vinner.

– Sen fick jag nog en insikt. Jag såg mig själv, hur vansinnigt det var. 

När fick familjen veta? För jag antar att de inte får läsa om simturen först i boken. 

– Jo, det kommer de att göra. 

Varför?

– Jag tycker att det finns en tid för att berätta allting. Samtidigt som jag faktiskt vill kunna säga precis som det var.

– Jag hoppas att min öppenhet ska kunna hjälpa någon som läser boken. För det finns så mycket bättre hjälp nu, och vi har också blivit bättre på att överhuvudtaget prata om hormoner eller psykisk ohälsa. Klimakteriet är ju ändå något som halva befolkningen kommer att gå igenom.

Ni får hjälp när Elin Nordegren skickar sin terapeut till er från Chicago…

– Ja, det var fantastiskt.

Är det här mörkret ännu en del av dig på något sätt?

– Jag tror ju på att även i de värsta stunderna så måste man kunna skratta, gå vidare och lära sig något. Jag hade ju aldrig mått dåligt, så jag hade ju inte haft empati på samma sätt.

Du tyckte att Jesper skulle skärpa sig när han hade panikångest?

– Ja! Tidigare tyckte jag bara allt vara så jävla bra och kul hela tiden. Men efter att själv ha sjunkit så djupt, kan jag ta med mig den känslan och göra något bra av det: Ha medkänsla. Kanske kunna hjälpa på något sätt.

Jag är ju professionell tourhora!

Det känns som att du delvis använt skrivandet för att processa saker? Som aborten du och Jesper gick igenom tidigt i relationen.

– Ja. Den vet inte heller någon annan om. Men det är också en sak som många går igenom, men inte pratar om.

– Det var mitt beslut. Jag och Jesper var för unga då. Man ska hinna leka och leva livet också.

Du verkar ha svårt för halvsanningar?

– Exakt! Halvsanningar är inte jag. Sen får man tycka att det är rätt eller fel. Men det här är min berättelse, mitt liv.

”Vi levde ganska rock’n’roll. Reste med fyra barn och två barnflickor”, berättar Mia Parnevik.

Foto: OLLE SPORRONG

Din text präglas mycket av självdistans. Som att du kallar dig själv ”professionell tourhora”.

– Men jag är ju professionell tourhora! Det står till och med ”the bitch” i min ring.

– Då fanns det ju ingen i min vänskapskrets som hängde upp livet på en kille. 

Annons

Har du kunnat överdriva den sidan? För att få en effekt?

– Ja, jag kunde säga saker som ”jag gör allt för honom”. För att leka av det faktiskt. Samtidigt som jag ändå hade den där otroliga självkänslan.

Det har ofta maxat saker: Beställt strippor som presenter, bokat privatjet och er gigantiska tomt köpte du utan att ens fråga Jesper?

– Ja, jag vet, och mina barn skrattar ju åt allt. Vi levde ganska rock’n’roll. Reste med fyra barn och två barnflickor, 26 veckor om året, på olika hotell.

– Men jag gjorde livet stort, fullt av vänner och familj, för att Jesper skulle kunna ta del av det så mycket som möjligt.

Samtidigt så verkar du ha en kärna av förnuft. Tydligen var hela bilen, hela båten, och halva ”Casa Mia 1.0” skrivna på dig?

– Jag tror att huset stod på mig också.

Det låter som om att du haft en feministiskt orienterad idé om att se om ditt hus?

– Om jag ska vara ärlig så tror jag att det var min svärmor som redan tidigt sa: ”Du har väl ett eget konto, så att du kan ta hand om dig?” Alltså hon är världens coolaste kvinna. Men ärligt talat är det nog mer andra som ville att man skulle se till saker. Jag och Jeppe, vi är ju ett. Han kommer få stå ut med mig resten av livet.

Mia och Jesper Parnevik har varit gifta i över 30 år.

Foto: OLLE SPORRONG

Ni är föredömligt bra på att njuta av livet ihop! Det är förresten också lite ovanligt med din biografi att du skriver så mycket om sex?

– Jag förstår det, och mina barn kommer tycka att jag är cringe. Men jag tycker också att det är en självklarhet. Speciellt om man är äldre, så får man inte tappa den där kramen, och att ta på varandra. Det är livsviktigt, och det behöver inte vara galen, Cirque du soleil-sex.

Men du verkar också ha en tanke om att man ska kunna prata om sånt här även om man är 50+ och har krämpor och höftledsoperationer i bagaget?

– Ja, det handlar dels om att många kvinnor faktiskt inte blir frigjorda förrän efter en viss ålder, då man börjar tycka om sin kropp lite mer. 

– Men också om att det är ett jobb att hålla allt vid liv. Det handlar om en förståelse. Men om man tillåter sig själv det, så blir allt bara bättre, eftersom man har levt och lekt så mycket ihop.

Det känns som att jag på riktigt redan levt hundra liv

Det finns en scen i boken där Jesper ska kolla hjärtrytmen hos läkaren, och ringer till dig i panik eftersom han inte vet när han tog Viagra sist. Det är som taget ur en komedi!

– Ja, min medförfattare Annelie tyckte att det här var jätteroligt. Jag själv tyckte inte alls att det var något konstigt. Men där är jag väl bjussig. Men allt är sant. Tyvärr. Haha.

Avslutningsvis så skriver du att det sista du ser på din dödsbädd kan bli ett av dina klassiska pranks – en gorilla i sexiga underkläder! Men också att du alltid trott att du ska dö ung. Varför?

– Min farmor dog ung. Min mormor dog jätteung. Jag har alltid haft den där känslan av att ”I might die young, so let’s go”. Nu är ju min pappa och mamma i livet, och jag har hunnit bli 57. Men det känns som att jag på riktigt redan levt hundra liv, och att få göra det så fullt ut tillsammans med dem man älskar, det är helt otroligt.

Mia Parnevik och Expressens reporter Maria Brander.

Foto: OLLE SPORRONG