Publicerad 18 nov 2025 kl 05.00

”Det oföreställbaras vinge” är Göran Sonnevis senaste verk. 

Stig Larsson läser en produktiv poet som inte dömer andra.

Göran Sonnevi är produktiv, hans nya bok är ”Det oföreställbaras vinge”.

Foto: Fredrik Hjerling / Albert Bonniers

Öppna bild i helskärm

Stig Larsson är författare och mångårig medarbetare på Expressens kultursida.

Foto: MIKAEL SJÖBERG

Öppna bild i helskärm

RECENSION. För några veckor sedan läste jag Henrik Sahl Johanssons viktiga understreckare i Svenskan (SvD, 21/9) om äldre svenska poeters betydelse. Som om man efter livets långa gång hade lärt sig något – inte bara om den kommande natten, utan om livet under ålderdomen. Som fick vi tonårens friska inandningsluft tillbaka, men mer av hö, av sensommarskymningens reflexer från höghusfönster.

Foto: Albert Bonniers

Öppna bild i helskärm

Att inte lära sig något av detta är inte bara dumt, det är att kasta bort alla våra kommande sekunder av berikat liv.

Sahl Johansson nämner Lennart Sjögren (som jag förstås har läst), men även de på senare tid återupptäckta Ingela Strandberg och Nils-Åke Hasselmark. Jag tog mig genast till Nobelbiblioteket och lånade dem. Han hade förstås rätt. Där finns dikter som gör allting annat än att göra sig till. Åldrandet ger ett personligt allvar.

Vem vill inte lära sig av det?

Jag saknar några bortgångna poeter som på ålderns höst nådde ett mästerskap. Ulla Olin och Anna Rydstedt.

Tranströmer behöver inte poängteras. Vi är säkert ett tusental svenskar som avnjuter honom lite då och då. Så sent som för en månad sedan läste jag debuten ”17 dikter”, som bara växer med åren.

Men Göran Sonnevi? Jag kan ha fel, men min känsla säger mig att han håller på att bli bortglömd. Popularitet har ett otäckt pris: det slätar liksom ut, gör det till normalitet. Hans, inte stora, nej envetna produktivitet, gör att det är lätt att ta honom för givet.

Sonnevi har aldrig väjt för sina egna misstag.

Hans patos för det goda, för det omutbara samvetet, riskerar att smulas ner i wokemodden. 

Men då har man inte läst honom på allvar.

Sonnevi har aldrig väjt för sina egna misstag. (Och han dömer inte, på det där korkade sättet att döma, andra för sina.) Läs dikten ”Det finns inget skäl till uppgivelse”, augusti 2024 i hans nya verk ”Det oföreställbaras vinge”!

Han försöker förstå – och hur ofattbart svårt är det inte! – en person som Ezra Pound, Verner von Heidenstam och den indiske premiärministern Modi.

Men detta är bara en aspekt av Sonnevis poesi. Man ska, om man nu vill leva ett gott liv, inte att förglömma de klarblå korta dikterna, som nu i hans senaste samling:

1959

jag går ut på

slätten

rakt in

Annons

i den horisontella solen

huvudet sänkt

i bön

Och från den förra ”Där allt är kontrapunkt liv” (2024):

A mindes inte

att hon grät

när vi talade om

det onda       Varför

grät jag, frågade hon

Jag vet inte, sa jag,

jag kan inte

se in i dig       Men det var

som om du såg rakt in

i avgrunden

LYRIK

GÖRAN SONNEVI

Det oföreställbaras vinge

Albert Bonniers, 208 s. 

Visa mer

Stig Larsson är författare och mångårig medarbetare på Expressens kultursida.