Publicerad 19 aug 2025 kl 06.00Uppdaterad kl 10.12

Expressen Kulturs sommarserie behandlar temat ”Mitt uppror”.

Camilla Läckberg skriver att kvinnor måste släppa sin blinda tilltro till män.

Camilla Läckberg fick frågan i en rättegång om hon är känd för att backa kvinnor.

Foto: PELLE T NILSSON / SPA | SWEDISH PRESS AGENCY

Amber Heard vid rättegången mot Johnny Depp.

Foto: JIM LO SCALZO / AP TT NYHETSBYRÅN

MITT UPPROR. Jag vittnade i en rättegång i maj. Mitt vittnesmål var en liten kugge i ett viktigt mål, inget avgörande ögonblick à la Perry Mason. Jag berättade helt enkelt om en konversation som ägde rum 2023. Var kort och koncis. Motpartens advokat hade inte så mycket konkret att fråga om för att ifrågasätta mitt vittnesmål. Det jag vittnade om var en för liten del. Inget sprängstoff. Bara en förstärkning av det som redan var presenterat. Orden i motpartens advokats frågor var heller inte särskilt konfronterande. Men tonfallet. Hennes tonfall var aggressivt. Fränt. Attackerande. I en rätt lustig kontrast till de rätt oskyldiga orden i de frågorna som ställdes. Hon hade bara några få frågor till mig. En av de sista blev den mest absurda vad gällde kontrasten mellan ord och tonfall. I anklagande ton frågades jag: ”STÄMMER DET ATT DU I SVERIGE ÄR KÄND FÖR ATT BACKA KVINNOR.” 

Jag blev lite ställd. Aldrig hört den meningen sägas i ett anklagande tonfall förut. Men situationen jag var i. Frågan. Kontexten. Allt fick mig att för ett ögonblick stanna upp och reflektera över vad hon frågade. Är jag känd för att backa kvinnor? Till viss del. Ja. Men jag har aldrig sett det på det viset. Jag backar aldrig någon blint på grund av kön, vilket jag antar var vad som antyddes av frågan. Jag har manliga privata vänner jag stöttat, även manliga offentliga profiler jag inte känner, som jag stöttat, baserat på fakta jag har tillhanda. Fick en hel del skit för att jag öppet sa att jag inte trodde på Amber Heard, efter att ha sett hela rättegången. Har offentligt skrivit att jag tror mer på Justin Baldoni än Blake Lively i deras pågående rättstvist. Men jag kan också nämna oerhört många tillfällen där jag trott på en kvinna. 

Blake Lively och Justin Baldoni.

Foto: SPOZ / BACKGRID US / TT

För mig handlar det inte om kön. Det handlar om rättvisa. Och makt. Obalans i makt. Ja, ibland är det en kvinna som har mer makt. Och använder den på ett felaktigt sätt. Hela Flashbacks argumentation bygger på att ”kvinnor ljuger och använder sin makt mot män”. Förekommer det? Ja. Kvinnor är också människor. Det finns ingen enkel uppdelning med att kvinnor är goda och män är onda. Borde vara något onödigt att påpeka, men jag har träffat goda män och onda kvinnor. Och vice versa. 

Men. Det går ändå inte att komma från det faktum att vi lever i en värld där män sedan urminnes tider haft ett övertag. Män har haft och har makten. Nu mer än på länge i modern tid. Och ja, kvinnor lever i en patriarkal värld, där villkoren till stor del dikteras av och är anpassade till män. Gör det mig mer benägen att tro en kvinna som hävdar att hon är utsatt av en man? Absolut. Definitivt. Men det gör inte att jag lämnar mitt kritiska tänkande vid dörren. 

Utvecklingen efter metoo gör mig bedrövad.

Jag tycker inte om orättvisa. Det är min grund. Min kärna. Ju äldre jag blir desto mer avskyr jag orättvisa. Utvecklingen efter metoo gör mig bedrövad. Pendeln har svängt över för mycket åt andra hållet. Vi hade något på gång. Män skulle inte komma undan med att uppföra sig gränslöst mot kvinnor. Det var en revolution. Som förändrade. Men de fall som nu lyfts fram är de fall där det inte blev helt rätt. De fall som INTE lyfts fram är där det blev rätt. Men som vi aldrig kommer se. De kvinnor som nu är säkrare på grund av att män tänker sig för en extra gång innan de uppför sig gränslöst. För att de är rädda att kanske faktiskt få möta konsekvenser av det. 

Metoo-demonstration i Los Angeles, november 2017.

Foto: Damian Dovarganes / TT NYHETSBYRÅN

Jag är bedrövad över att just nu leva mitt i en backlash av den framåtrörelse som jag trodde fanns. Mot jämlikhet mellan könen. Mellan ett utjämnande av maktbalansen. Kvinnor misstros per automatik om de pratar öppet om psykisk, fysisk och ekonomisk misshandel. Eller till och med om våldtäkt. Medan männen hyllas och ursäktas till varje pris. ”Det finns två sidor av myntet.” ”Vem vet vad hon har gjort.” ”Hon är säkert bara ute efter pengar.” Det mest tragiska för mig är att många av dessa uttalanden kommer från kvinnor. Vi kvinnor är i mångt och mycket möjliggörarna av patriarkatet vi lever i. Vi är våra egna fångvaktare. 

Annons

Det göder männens förakt. För oss.

Min tydliga ståndpunkt är inte att vi kvinnor alltid ska backa kvinnor per automatik utan alltid ta reda på så mycket vi kan av fakta och sedan använda vårt sunda förnuft. Men med det kommer att vi kvinnor också måste släppa vår blinda tilltro till män. Vi ursäktar, slätar över, hittar på omskrivningar för deras beteende och bekräftar dem i deras brister. Och hoppas att de ska se oss. Älska oss. Hylla oss för vårt stöd. Det dessa kvinnor inte förstår är att det i stället bara göder männens förakt. För oss. 

En av de bästa memes jag sett på senare år är en bild med texten: ”Män hävdar att det blivit så svårt att förstå sig på vart gränsen går nu för tiden för hur man får flörta med en kvinna. Men om en heterosexuell man går in på en gaybar vet han plötsligt EXAKT var gränsen går.” Kan vara de sannaste ord som någonsin blivit ett klyschigt meme på Instagram. Män vet visst var gränsen går. De har bara inte mött så mycket konsekvenser av att kliva över den. De får till och med stöd och hejarop. Av kvinnor.  

Min fysiska röst när jag vittnade i tingsrättsmålet må ha varit darrig. Situationen var obehaglig. Men min inre röst var stark och obeveklig. Och jag tackar motpartens advokat som gav mig chansen att göra det så tydligt för mig själv vart jag står. Nej, jag backar inte blint kvinnor. Jag är emot orättvisa. Men orättvisa drabbar tyvärr kvinnor betydligt oftare än män. Och arbetet mot den orättvisan får aldrig upphöra. Och vi kvinnor måste sluta ursäkta män. 

Camilla Läckberg är författare.

”MITT UPPROR” – här hittar du fler texterLÄS MER: MAJA LUNDGREN: Jag vill göra uppror mot Sverige i NatoLÄS MER: AGRI ISMAÏL: Jag gör ofrivilligt uppror mot Turkiet och SverigeLÄS MER: ANNA-KARIN SELBERG: Vi planerade i timmar hur vi skulle få spritLÄS MER: TOM ALANDH: P-automaten får mig att skrika ”vad i helvete!?”