Skaffa organisationsnummer sker till orimliga kostnader för länet vägföreningar.
Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är centerpartistisk.
Bild: Stefan Nolervik
Jämtland och Härjedalen har mycket av mycket: tallskog, småföretag, OS-medaljörer, till och med Idol-deltagare. På ett område är länet otvetydigt mest och värst i landet: när man talar om andelen enskilda (grus)vägar.
Enskilda vägar utgör hälften av landets totala väglängd och brukar typiskt sett skötas av en sammanslutning. Denna sammanslutning kan heta vägförening, vägsamfällighet, sockensamfälligheter och skifteslag med mera – och formen för organiseringen får juridiska konsekvenser. Viktigast för de berörda är förstås inte vad som står i stadgar eller vad Skatteverket eller Lantmäteriet tycker. Viktigast är att vägen är och förblir farbar.
Därför är det problematiskt hur Skatteverket sedan ett par år tillbaka har slutat utfärda organisationsnummer till ideella vägföreningar (något myndigheten gjort sedan 1970-talet), detta eftersom myndigheten tolkar lagen om förvaltning av samfälligheter så att vägföreningarna i fråga inte är fria att välja organisationsform.
Annons
Annons
När nu Skatteverket hänvisar till lagen om förvaltning av samfälligheter behöver föreningen nu, till stora kostnader, anlita Lantmäteriet för att ordna en formell förrättning
Enligt Riksförbundet enskilda vägar utgör 4500 av dess medlemmar ideella föreningar, men eftersom föreningar inte behöver registreras i något offentligt register för att existera rent juridiskt är det omöjligt att veta hur många ideella vägföreningar som finns runtom i landet.
När nu Skatteverket hänvisar till lagen om förvaltning av samfälligheter behöver föreningen nu, till stora kostnader, anlita Lantmäteriet för att ordna en formell förrättning. Om detta inte sker kan föreningen inte få något organisationsnummer – och utan organisationsnummer kan föreningen inte öppna bankkonto. De ideella vägföreningar som redan har bankkonton riskerar dessutom att få sitt bankkonto stängt, detta oavsett längden på kundrelationen.
”Men det är väl bara att följa myndighetens instruktioner,” kanske vän av ordning undrar. Problemet är att det är dyrt och onödigt. Enligt en debattartikel i Altinget (12/11) beskriver företrädare för Lantbrukarnas Riksförbund och Riksförbundet enskilda vägar hur en sådan lantmäteriförrättning för en 1,6 kilometer lång väg med 68 fastigheter kan kosta hela 500 000 kronor att förrätta. En typisk tråkig kostnad för de föreningar där medlemmarna redan sköter sin väg i samförstånd. 500 000 kronor kan man laga rätt många potthål på vid samma vägsträcka.
Annons
Annons
Tyvärr är Skatteverkets nya bedömning bara ett i raden av exempel på svenska myndigheters ovana att låta det bästa bli det godas fiende.
Jämtland och Härjedalen präglas av långa enskilda vägar med få delägare i föreningarna, vilket gör att kostnaderna redan idag kan bli orimligt höga för de enskilda medlemmarna. Detta märks särskilt vid nya större investeringar – och alla som besökt någon avkrok av länet med bil under den senaste mansåldern vet att investeringsbehovet är stort.
Att Skatteverket skadeskjuter förvaltningen av vägföreningarna, som nu behöver ägna omfattande tid, spendera onödiga pengar och administrera sönder sitt engagemang, må låta som en bisak eller en mindre fråga. Men redan idag innebär vägnätets underhållsskuld i grundförstärkning och beläggning problem för basnäringarna, skog, turism och jordbruk. Och skulle kriget eller krisen komma och transporter av samhällsviktiga varor och personal bli brännande, skulle nog de flesta vara ense om att hälften av Sveriges totala väglängd är rätt mycket.