Therese Strömberg

Publicerad 19 nov 2025 kl 07.05Uppdaterad kl 07.43

Stora klubbadresser och fina ord. 

Vi vet fortfarande inte vad landslaget har att komma med mer än det.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Foto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN

Öppna bild i helskärmTherese Strömberg

Det logiska är fortfarande att de kan vara så mycket mer, trots att det nästan känns ovärdigt att de ens får spela playoff efter den här hösten. Graham Potter har kommit in och agerat något slags plåster på det öppna landslagssår han fick ärva. Pratat om balans, om att försvara som ett lag, om att gå tillbaka till grunderna. Det låter väldigt bra alltihop, spelarna signalerar att de tror på det.

Men på presskonferensen inför den avslutande kvalmatchen mot Slovenien satte han fingret på någonting oerhört relevant när han pratade om att spelarna haft motsatsen till stabilitet de senaste månaderna. Och jag tror inte att man ska tolka det som kritik mot hans företrädare, bara ta det för den fakta det är.

På presskonferensen efter samma match erkände han att han inte kan veta säkert hur hans lag ser ut och kan agera i mars, eftersom bristen på stabilitet fortsatte.

Kul om de vet, för vi andra har ingen aning längre

Spelarna är positiva. Någon menar att Sverige har stora chanser i playoff. En annan att lagen de kan få möta säkert är rädda för att de ”vet vilka Sverige är”. 

Ett lag som inte vann en enda kvalmatch? Som gjorde sitt sämsta kval någonsin?

När två deprimerade lag möttes på nationalarenan i går var det i en glorifierad träningsmatch mellan två förlorargäng. Där ena laget hade en stor uppgift i att ta den sista chansen att spela ihop sig, men inte ens kunde göra det eftersom de kvävdes av skador och hot om avstängningar.

I startelvan fanns två, kanske tre spelare som är ordinarie. Ett par till satt på bänken, någon på läktaren, lika många var hemma. 

Och om det är svårt att förbereda ett lag som ska spela playoff först om några månader, blir det ännu svårare när du förfogar över ett helt annat lag än det du så uppenbart vill ska vara det som ska ta dig till ett världsmästerskap.

Skickade Italien in i förlamande landssorg 2017

Men Potter har verkligen gjort vad han kan. Förenklat, satt någon sorts skal, gjutit en form. Nu kan han bara hoppas. På att grunderna sitter, att han har ett antal nyckelspelare i form nästa gång. Att de här två matcherna inte går att dra några slutsatser av inför… ja; Italien, Danmark, Ukraina eller Turkiet. Vrid och vänd på förutsättningarna om du tycker det känns relevant.

Sverige skickade Italien in i förlamande landssorg 2017 (de har dagligen målat upp blågult som en mardrömsmotståndare senaste veckorna), skickade Danmark i pension 2015 och har någon hundra år gammal triumf mot Turkiet. Men så brakade de ur senaste mästerskapet de spelade mot Ukraina också. 

Men allt det är bara kuriosa. Inget som går att hänga upp någonting på i det här läget.

Med bästa elva tillgänglig (plus minus någon) och ett system som sitter ska det gå. Men då ska man ha det också. Och Potter kan inte göra mer än att kuska runt i Europa hela vintern för att prata med sina spelare innan de har ett par träningspass på sig att förbereda sig på riktigt. I de samtalen får vi hoppas att han kan bygga deras självförtroende också.

För han upprepar gång på gång hur gärna de vill spela bra, hur gärna de vill vinna matcher. Det finns ingen anledning att misstro det. Bara tummar att hålla för att de lyckas i mars. 

LÄS MER: Här är lagen Sverige kan få i playoffspelet till VM