Efter att Mamdani vann borgmästarvalet i New York blev jag till allmänt åtlöje på högerns intranät – även kallat plattformen X. Den gynnar systematiskt högerpopulistiskt material och fungerar därför som ett slags stödhjul för högertyckare som vill ha bekräftelse – och hybris.
Jag skrev att socialisten Mamdanis vinst var början på en vänstersväng. Att detta självklart kommer att sprida sig. Som amerikansk politik alltid gör.
Det väckte munterhet, vilket absurt påstående. Timbros tidning Smedjan menade att vänstern aldrig lär sig, i New York råder ju väldigt ””speciella omständigheter”.
Nu har dessa speciella omständigheter kommit till Köpenhamn där partier till vänster om Socialdemokraterna vunnit valet. Vänsterpartiet Enhedslistan och rödgröna Socialistisk Folkeparti blev störst medan S backar kraftigt. SF:s Sisse Marie Welling blir borgmästare. Samma sak sker även i Storbritannien där de gröna skördar framgångar med sin vänstersväng och vinner över Labours väljare.
Mittenpolitiken är död. Jag tror detta är början på den motrörelse som kan utmana i trumpismens tidsanda, högerns 1968. I storstäderna har denna sorts vänsterpolitik hittat en ny formel för att förena arbetare och medelklass – nämligen skenande bostadspriser (vilket Aretakis skrivit bra om i Flamman).
För att bli verkligt framgångsrik bör man fortsätta på samma spår i storstäderna – men även hitta en formel som passar landsbygd och bruksorter. Det är nog enklare än många tror. Högerpopulister har fått makten, men lyckas inte lösa de problem ojämlikhet och globalisering fört med sig. Nu tittar folk efter andra lösningar.
Ett rött och grönt spöke går runt världen. Det har nu nått fram till Köpenhamn.