FC Köpenhamn vill ha ett farmarlag i allsvenskan.

Det är en jättebra idé för den som vill använda svensk fotboll till att göra dansk bättre.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Öppna bild i helskärmNoa Bachner

Dammet efter HTFF:s försök att kvala sig upp i superettan hade inte hunnit lägga sig innan svensk fotboll anlände till nästa ”Är det här jag?”-ögonblick.

Det här var emellertid annorlunda.

I den HTFF-relaterade debatten finns en enkel uppsida att väga in. Effekten av talangföreningar i seriespel kan bli positiv för talangutvecklingen, vilket ger bättre fotboll och mer pengar till systemet. Priset skulle däremot bli högt för mindre föreningar, som får maka på sig. Och tävlingsintegriteten mosas. Så det blir nej, i alla fall för mig.

Nu, däremot, saknas nyanserna.

I maj förra året aviserade FC Rosengård och FC Köpenhamn att klubbarna tänkte inleda ett samarbete. Ordföranden Håkan Wifvesson kallade det för en ”unik” möjlighet (vad som var unikt är oklart) och menade att designad medelmåttighet – han menade att superettan var en lagom nivå för herrarna – var målet.

– Vi är ganska överens om att vi vill ha damfotbollen på den svenska sidan och herrfotbollen på den danska, poängterade han.

Håkan Wifvesson, FC Rosengårds ordförande.

Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG / BILDBYRÅN

Öppna bild i helskärm

FCK skulle göra en behovsanalys och affärsplan, sedan återkomma. 

Här – får man anta – är resultatet av den: FC Rosengård förvandlar sin herrverksamhet till ett hyreskontrakt. 

Danmarks största klubb nappar på erbjudandet och använder platsen i det svenska seriesystemet till att lufta talanger och reserver. 

Målet är allsvenskan. Ett fullt realistiskt scenario med tanke på klubbens ekonomiska kraft.

Gör inte planerna mindre allvarliga

Investeringen från Köpenhamn är i en minoritetsandel och inget ingrepp i 51-procentsmodellen, som skyddar svenska klubbar från de fasansfulla konsekvenserna av ett oreglerat ägarlandskap. Den som har tillgång till internet serveras dagligen skräckexempel från Europa.

Det gör inte planerna mindre allvarliga.

Här planeras dansk talangutveckling i Sverige. Spel, utveckling och försäljning av danska fotbollsspelare – så småningom även svenska, får man räkna med – för FCK:s räkning.

Det hela ska avgöras på ett extrainsatt medlemsmöte, schemalagt till tisdag nästa vecka. 

Med FC Rosengårds lätträknade medlemsbas är det svårt att föreställa sig något annat än grönt ljus.

Det är en överhängande risk

Rosengårds damförening har också ett extrainsatt medlemsmöte nästa vecka. 

Där ska medlemmarna rösta om att sälja en minoritetsandel till det nystartade, brittiska ägarkonglomeratet Crux Football, med Bex Smith, tidigare lagkapten för Nya Zeeland, och Ted Knutson, mannen bakom det välrenommerade dataföretaget StatsBomb, i ryggen. Bolaget köpte franska Montpelliers damlag i början av oktober.

Annons

Det kan vara en bättre idé, om inte Rosengård snabbt förvandlas till en lagerhylla för talanger ämnade för andra klubbar inom samma koncern och ser sina egna ambitioner reduceras. Vilket förstås är en överhängande risk.

Den svenska medlemsmodellen har sina styrkor och svagheter. En styrka är att medlemmarna behåller friheten att rösta bort den här sortens initiativ om det inte fungerar. En svaghet är att många mindre föreningar har en så pass liten och oengagerad medlemsbas att den som vill koppla kontroll kan göra det utan några större problem.

En helt vansinnig åtgärd

Jo, svensk fotboll har i likhet med all annan idrott här rejäla problem med innovationskraft och finansiering. 

Titta bara på Sef, där Fotbollskanalen under tisdagen berättade att man sneglar på ett avtal med Turkish Airlines för att täppa till hålen efter flera års undermålig bearbetning av sponsorer. Eller Elitfotboll dam, som precis tappat sin huvudpartner.

FC Rosengårds samarbete är jättebra – för FC Köpenhamn

Foto: Andreas Hillergren/TT / Andreas Hillergren / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Svenske landslagsspelaren Jordan Larsson i Köpenhamn.

Foto: GONZALES PHOTO/TOBIAS JORGENSENG / STELLA PICTURES

Öppna bild i helskärm

Men att låta svenska föreningar infogas i internationella multiklubbsnätverk, där den egna föreningens ambitioner nedprioriteras och verksamheten förvandlas till en logistisk funktion för en större klubb i ett annat land, är förstås en helt vansinnig åtgärd.

Emot att hyra ut den för dansk talangutveckling

Vi tittar på självskadebeteende. 

Från början har jag tänkt att FC Rosengårds samarbete med FC Köpenhamn är blåögt. Varför skulle Skandinaviens största klubb acceptera en mer ambitiös satsning på damfotboll i Sverige än inom den egna verksamheten? Det var aldrig någon tvekan om vem som skulle äta vem.

Nu tornar en större, regulatorisk fråga upp sig, som kräver ordentlig riskanalys, inte minst på lång sikt. Ska utländska klubbar eller ägarkoncerner ens tillåtas som minoritetsägare i svenska föreningar? Vad kan bli konsekvensen?

Frågan som alltid behöver ställas är vad vi egentligen vill använda svensk fotboll till. 

Jag är emot idén att använda den som en marknadsföringsyta för energidrycker. Jag är emot att låta den posera som reklamskylt för auktoritära stater, som mjukt maktmedel för ryska oligarker och emot att låta den bli ett vinstinstrument för amerikanska investmentbolag.

Jag är även emot att hyra ut den som verktyg för dansk talangutveckling.