Publicerad 27 nov 2025 kl 18.00
Kommunen stoppar en stillsam torsdagslikör på ett seniorboende – och avslöjar en syn på äldre som är både nedlåtande och verklighetsfrånvänd.
Äldre på seniorträffar i Stockholm nekas att ta sig en hutt.
Foto: Michelangelus / Shutterstock
Öppna bild i helskärm
Stockholms stadshus.
Foto: Fredrik Sandberg / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
En liten avec till torsdagskaffet har under de senaste sex åren varit en ljuspunkt under träffpunkterna på seniorboendet Väduren i Stockholm. Men i början av november satte stadsdelsnämnden korken i flaskan.
Berodde det på att överförfriskade åldringar börjat drälla runt i grannskapet, skrålande Evert Taube-visor?
Det verkar inte så.
Berodde det på att pensionärer med tydliga alkoholproblem dök upp från när och fjärran för att tjuvdricka?
Det påstår ingen.
Inget har hänt förutom att Norra innerstadens stadsdelsförvaltning lusläste alkohollagstiftningen och beslutade sig för att göra livet för sina äldsta invånare lite tråkigare.
Förvaltningen hävdar att torsdagsträffen formellt är öppen för kreti och pleti – även om det bara kommer inbjudna, enligt de boende – och då krävs serveringstillstånd. För att få ett sådant skulle man emellertid behöva bygga om köket så att det kan serveras förrätt, huvudrätt och efterrätt, och personalen måste utbildas, och så vidare.
Och för 80-plussare är ensamhet och enformighet de stora hälsohoten.
Förvaltningen verkar dock inte tycka att alkohollagstiftningens krokben är beklagligt utan försvarar stolt sitt förbud. Staden måste ju kunna erbjuda ”trygga och trevliga” mötesplatser och den har i uppdrag att verka hälsofrämjande, säger en kommunikatör till tidningen Mitt i.
De medelålders som styr Stockholm tycks rent allmänt ha fått missriktad hälsonit på hjärnan.
När oppositionsborgarrådet Andréa Hedin (M) motionerade om att staden skulle utreda om man kan tillåta alkohol åtminstone på vissa träffpunkter fick hon inget gehör av den rödgröna majoriteten, bland annat med hänvisning till det hälsofrämjande arbetet. Majoriteten kunde möjligen tänka sig undantag vid särskilda högtider, som ”en öl till midsommarlunchen”.
Flera remissvar från stadsdelar och nämnder andas ängslig renlevnadsiver.
Socialförvaltningen skriver om hur tungt det blir för medarbetare som måste ha uppsikt över gästerna, bedöma berusningsgrader – och ta ”ansvar för att minderåriga inte direkt eller indirekt tar del av serveringen”.
Var minderåriga suputer ett problem på seniorträffar under de år då det gick bra att ta sig ett glas i huvudstaden? Antagligen inte.
Alkohollagstiftningen är skriven med krogar och restauranger i åtanke, inte kafferep och luncher för 80-åringar. Det vettiga hade varit att se mellan fingrarna och låta alkoholförtäringen fortsätta – och agera först om problem uppstod.
Föreställningen att ett glas likör eller vin i veckan skulle motverka några hälsomål är för övrigt knasig. Och för 80-plussare är ensamhet och enformighet de stora hälsohoten.
– Det känns lite förnedrande. De förminskar oss, säger Margareta om likörstoppet till P4 Stockholm.
Att känna sig förnedrad är inte hälsofrämjande.
LÄS MER: Låt Margareta, 95, njuta av ett glas vinLÄS MER: LEDARE: Tortyr att vägra dementa boende
