För Istanbuls katoliker var det som om både påsk och jul inföll i torsdags ”Viva il Papa”-rop skallade redan på morgonen i Helgeandskatedralen i hjärtat av staden vid Bosporen. Under andra dagen av sin Turkiet resa besökte Leo XIV nämligen sin ”lilla flock”. I den kompakta katedralen där Turkietvännen påven Johannes XXIII (1958–1963) milt leende ser ner från portalen firade han en ordets gudstjänst med biskopar, präster, ordensmedlemmar och andra troende – med uppmuntrande ord och ögonblick av gåshud.”

Jubilate Deo sjöng kören då Leo trädde in i katedralen. Orgeln och 800 människor stämde in i jublet. För den lilla församlingen med 33 000 katoliker i det stora Turkiet står mycket sällan i centrum i världskyrkan.

I sitt anförande påminde påven om att kristendomens rötter fanns i regionen för mera än 2 000 år sedan. Han uppmanade församlingen med medlemmar från flera nationer att vårda trons skörd och att engagera sig för ekumenisk och interreligiös dialog samt för migranter och flyktingar. Framför allt uppmuntrade han den ”lilla flocken”. Skäl till hopp är inte bara de många unga människor som vänder sig till kyrkan med sina bekymmer och ärenden, sade påven till människorna i den fullsatta kyrkan, smyckad med gula och vita blommor.

En synbart rörd påve

Mer än en gång kämpade han mot tårarna under sångerna och bönerna som framfördes på turkiska och andra språk. Innan dess hade pontifex hälsats av ordföranden för den katolska biskopskonferensen i Turkiet, ärkebiskop Martin Kmetec. Efter den knappt timslånga gudstjänsten ville människorna knappt låga honom gå igen. Han hälsade personligen på dussintals av dem.

Därefter besökte Leo XIV även ett äldreboende som drivs av ordenskvinnor och där han togs emot mycket hjärtligt. Gång efter annan kämpade han med sin rörelse då han talade med de gamla människorna och deras vårdare.

Överhuvudet för världens 1,4 miljarder katoliker kan vara nöjd med besökets inledning på torsdagen. Vid president Recep Tayyip Erdogans högtidliga officiella mottagande i huvudstaden Ankara på torsdagen prisade man inte bara varandra ömsesidigt utan påven manade även till mera pluralism i Turkiet.

Innan dess bidrog små gester som Leos korta hälsning på turkiska (”Merhaba asker !”) inför Erdogans hedersvakt till att påtagligt väcka värdens välvilja. Även påven själv visade i denna stund ett lättat leende. För turkiska hör egentligen inte till de språk som behärskas av den polyglotta påven.

På fredagseftermiddagen var det dags för Leos Turkietresas egentliga syfte: högtidlighållandet av 1 700-årsminnet av konciliet i Nicaea där den centrala teologiska grunden lades för den trosbekännelse som än idag är den bindande grunden för nästan alla kristna kyrkor och konfessioner. En milstolpe i kyrkans och hela mänsklighetens liv, vilket Leo XIV framhöll i sitt anförande i den katolska Helgeandskatedralen.

Symboltyngd ekumeniskt möte

Med spänning hade man väntat på hur den ekumeniska bönegudstjänsten i närheten av de arkeologiska utgrävningarna av den antika basilikan Sankt Neofytus i Iznik, det antika Nicaea, skulle gestalta sig. Där skulle han tillsammans med världsortodoxins hedersöverhuvud Bartolomaios erinra om det banbrytande händelsen för 1 700 år sedan.

Denna händelse har utstrålning än idag, vilket påven och patriarken inte tröttnade på att betona. Och därför väntar man representanter för andra kristna konfessioner som gammalkatoliker, anglikaner, lutheraner och andra kyrkor. På lördagen, besökets tredje dag, står en interreligiös höjdpunkt på den påvliga resplanen: ett besök i ”Blå moskén”, Istanbuls största muslimska gudstjänstlokal.

Kathpress 2025-11-28

Detta är en nyhetstext.