Efter påven Leo XIV:s apostoliska besök i Turkiet och Libanon reflekterar patriarken av den armenisk-katolska kyrkan över resans betydelse
Jean-Charles Putzolu – Vatikanstaten
Hopp, enhet, fred och rättvisa. Detta är, enligt den armenisk-katolska kyrkan patriarken Raphaël Bedros XXI Minassian de frön som påven Leo XIV har sått i libanesisk jord. I en intervju med Vatican News reflekterade patriarken över påvens första apostoliska resa, som hade avslutats dagen innan.
Ett levande och troget folk
Patriark Minassian sade att påven hade slagits av livskraften och tron hos de kristna församlingarna i Turkiet och Libanon: ”Här, i denna del av världen, finns ett folk som tror – ett folk som lider i tysthet men vars motståndskraft är stark.” Påven såg dessa egenskaper med egna ögon, sade patriaken, i sina möten med ungdomar och under avslutningsmässan vid Beirut Waterfront.
Absorbera och omvandla smärta
Minassian mindes rörd sitt eget möte med påven: ”När jag beskrev den situation vi lever i kunde man känna i hans blick hur han tog till sig allt – som någon som absorberar smärtan i ditt hjärta, bär den i sitt eget och omvandlar den till något positivt, till ett djupt och fast hopp”.
I en reflektion över regionens utmaningar i sin helhet, betonade han att fred inte kan byggas utan en genuin strävan efter rättvisa: ”Det finns en längtan – ett rop – efter fred”, sade han, en fred som är rotad i både social och personlig omvandling.
Uppmaning till Jerusalem
Påvens resa omfattade också en uppmaning till alla kristna att komma till Jerusalem för Frälsningens jubelår 2033, som markerar 2000 år sedan det traditionella datumet för Jesu död och uppståndelse. Minassian kommenterade: ”Jag tror att detta är en början. Enighet finns redan bland Guds folk.” Påven anförtrodde hela kyrkans resa till bönen och detta är ”ett oövervinnligt ’vapen’”.
”Aldrig ensamma”
Slutligen erinrade patriark Minassian om den enorma folkmassan som samlats för att be under påvens mässa: ”Jag blev djupt rörd av att se fler än hundratusen människor be.” Han avslutade intervjun med att betona: ”Det är därför vi aldrig är ensamma och det är på denna grund som vi måste fortsätta att vandra tillsammans.”