share-arrowDela
unsaveSpara
expand-left
helskärm
Nya bevis mot en hänsynslös regim. Anhöriga som äntligen kan få svar. Men resultaten av Assadregimens tyranni slutar inte att chocka och tiotusentals familjer får fortsätta sväva i ovisshet.
Bashar al Assad och hans regim kan inte beskrivas på något annat sätt än ond och hänsynslös.
Den smale ögonläkaren med den lågmälda, nästan taffliga framtoningen är en av vår tids värsta massmördare.
Jag har vänner och bekanta som ruttnat och torterats i regimens fängelser, jag känner människor vars anhöriga spårlöst försvunnit och jag har själv besökt flera av de fängelser och tortyrcentraler som beskrivs som mänskliga slakthus.
I Sednayafängelset utanför Damaskus sitter ångesten av plågade fångars skrik kvar i väggarna, stanken av förruttnad död är omöjlig att bli av med.
För de flesta fanns i Sednaya bara en väg in. Få kom ut.
Här väntade förtvivlade mammor, hustrur och systrar utanför de bastanta portarna med hopp om spår efter försvunna söner, makar och bröder. Sällan fick de besked, ännu mer sällan var dessa besked isåfall goda.
På murarna hänger bleknade fotografier av saknade.
Exakt hur många som spårlöst försvunnit under Assadregimens mardrömsstyre är svårt att veta. Lokala människorättsgrupper och FN räknar med minst 177 000.
expand-left
helskärm
En av dessa var Mazen al Hamada. En profilerad människorättskämpe med sitt karaktäristiska och sorgburna ansikte.
Gång på gång fängslades han för sin aktivism och tvingades fly. När han 2020 återvände greps han omedelbart på Damaskus flygplats.
Han sågs aldrig mer av sin familj. Inte i livet.
När jag träffade hans storebror berättade han om mardrömsåren och ångesten över sin lillebrors tillvaro. Ovissheten.
Han hade då fått veta att Mazen torterats till döds samtidigt som rebellerna marscherade mot Damaskus för att slutligen störta regimen. Mazen fick aldrig uppleva den fria luften.
Det har också tidigare förekommit utsmugglade bilder från Syrien. “Ceasar” kallades en regimmedarbetare som hoppade av och smugglade ut 28 000 foton på torterade och utmärglade regimfångar. Bilderna publicerades 2014 och ledde till både strängare sanktioner och rättsprocesser.
De nu 134 000 filerna som smugglats ut av en militärpolis och publiceras av ett journallistnätverk, däribland ”Uppdrag granskning”, kommer att få stor betydelse för anhöriga som saknar familjemedlemmar.
Hur vidriga bilderna än är på utmärglade, torterade kroppar kan de leda till att familjer får avslut. Att de slipper ovisshetens smärta som varje dag plågar.
expand-left
helskärm
De kan också bli viktiga bevis i rättsprocesser mot regimens män. De som utförde övergreppen och tortyren så brutal att det är svårt att föreställa sig hur de olika metoderna ens konstruerats i någons tankar.
I Damaskus och på landsbygden fortsätter dagligen sökandet efter försvunna. Utanför offentliga byggnader trängs fotografier och handskrivna lappar med desperata vädjanden om upplysningar. Nya gömmor med kvarlevor hittas ständigt men för de flesta familjer kommer gåtan om deras anhörigas försvinnanden aldrig att lösas.