Peter Hujar’s day
Betyg: 3/5
Film Det funkar förvånansvärt bra med en film som bara går ut på att två personer samtalar med varandra. Jon Andersson har sett “Peter Hujar’s day”, som har svensk premiär i helgen.
1974 bad skribenten Linda Rosenkrantz ett antal av sina vänner och bekanta att skriva ner allt de gjort en viss dag. Hon skulle sedan träffa dem för att dokumentera dagen i form av ett samtal. Bland dessa personer fanns bland annat konstnären Chuck Close och fotografen Peter Hujar.
Vågad idé
Hujar, som dog i AIDS 1987, blev aldrig ordentligt erkänd under sin livstid men ses numera som en viktig amerikansk fotograf. I samtalet med Rosenkrantz delar han med sig av en helt vanlig dag i jobbet som fotograf i New York.
Det är Rosenkrantz samtal med Hujar som filmen “Peter Hujar’s day” är baserad på. Att basera en hel långfilm på två personer som sitter och pratar med varandra är en vågad idé. Låt vara att Hujar kan berätta om möten och samtal med kändisar som Allen Ginsberg, Susan Sontag och William S. Burroughs. Hans redogörelse handlar trots allt om en ganska odramatisk dag i en persons liv.
Ben Whishaw som Peter Hujar. Foto: NonStop Entertainment
Ingen extra dramatik
Det är imponerande hur regissören Ira Sachs lyckas skapa en intressant film av detta. Det beror delvis på att det är närgånget och intimt filmat, vilket bidrar till att man känner att man kommer nära karaktärerna i filmen.
Mycket har också att göra med skådespelarna. Ben Whishaw som Peter Hujar och Rebecca Hall som Linda Rosenkrantz är båda mycket bra. Whishaw inlevelsefulla sätt att berätta gör att man håller intresset uppe trots det triviala ämnet. Och kanske är det också just det som gör filmen speciell. Att den beskriver vardagen utan att lägga till någon extra dramatik. Precis som livet är på riktigt.
Jon Andersson