Illustration: Mostphotos

Oskar Lindfors
specialistläkare i allmänmedicin, Järpens hälsocentral, Region Jämtland Härjedalen

Arwa Josefsson
specialist­läkare i allmänmedicin och psykiatri, leg psykoterapeut, Samrehab, Region Kalmar

Carl Sjöström
specialist­läkare i psykiatri och rehabiliteringsmedicin, Primärvården Västra Gästrikland, Region Gävleborg

Detta är en opinionstext. Författaren står för åsikterna i artikeln.

Läs mer

Replik. Vi välkomnar debatten [1] som uppstått efter vår medicinska kommentar [2] om att modernisera vården för postcovid och andra närliggande tillstånd. I den föreslog vi en bred ansats framför att låsa sig vid biomedicinska hypoteser, som ännu inte lett till effektiva behandlingar. 

Annons

Annons

Sten Helmfrid med kollegor menar i sitt debattinlägg att en biopsykosocial modell vid just kronisk trötthet och postcovid skulle vara olämplig. Varför? En ökande mängd forskning visar att beteendemedicinska interventioner har effekt vid tydligt strukturella sjukdomar, exempelvis förmaksflimmer [3] och hjärtinfarkt [4], men också vid kronisk trötthet [5, 6]. Danska Sundhedsstyrelsens riktlinje om funktionella tillstånd [7] är väl underbyggd. En biopsykosocial modell bortser inte från biomedicinska aspekter, och våra anpassningssystem kan förklaras biomedicinskt. För att förstå hur lidandet hos en individ uppstår och vidmakthålls behöver vi förstå psykosociala faktorer, särskilt vid tillstånd som saknar tydlig medicinsk behandling.

Debattörerna lyfter fram två farhågor inför en biopsykosocial modell som vi vill bemöta. 

  1. Patienter tar illa upp och upplever att det är »deras fel« om det skulle kunna finnas psykosociala faktorer som vidmakthåller och/eller försämrar deras tillstånd. Vi är väl medvetna om att många patienter har mött misstro och upplevt sig avfärdade, vilket är beklagligt. Ofta har patienterna dock själva en god förståelse för att både biomedicinska och psykosociala faktorer spelar in. Att få en förklaringsmodell som erbjuder möjlighet till förbättring i en förtvivlad situation kan inge hopp, som i sig kan minska lidandet. Vi möter snarare tacksamhet över en bredare blick, där rädsla, undvikande, symtomupptagenhet, biomedicin och somatosensorisk förstärkning ingår.  
  2. Beteendemedicinska insatser kan leda till fysiska skador. Aktivitetsutlöst trötthet är en förväntad respons på ökad utmaning och exponering. Att kroppen skulle drabbas av bestående skador av KBT eller graderad träning saknar empiriskt stöd och är inte fysiologiskt sannolikt. Att hävda att PEM (post-exertional malaise; ansträngningsutlöst försämring) eller graderad träning medför fysiska skador riskerar däremot att leda till verkliga negativa effekter till följd av rörelserädsla och passivisering – helt i onödan. Allt fler patienter beskriver nyttan av gradvis trygg aktivitetsökning och hur de helt tillfrisknat från svåra tillstånd med hjälp av en beteendemedicinsk modell [8]. 

Det är viktigt att styra bort från symtomfokus och i stället bemöta den onda cirkel av rädsla och undvikande som förvärrar besvär, oavsett om genesen är strukturell, funktionell eller blandad. Det är hög tid att lämna synen på sjukdomar och tillstånd som antingen biomedicinska eller psykologiska.

Annons

Annons

Vi står fast vid vår uppmaning till Socialstyrelsen att vidareutveckla en biopsykosocial syn på långvariga komplexa tillstånd, inklusive kroniskt trötthetssyndrom och postcovid, och att Socialstyrelsen beaktar erfarenheterna från kliniker och forskare inom funktionella tillstånd samt från patienter som tillfrisknat [9].

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Läs mer

Referenser

  1. Helmfrid S, Heiling K, Bergquist J, et al. ME/CFS och postcovid bör inte klassas som funktionella tillstånd. Läkartidningen. 14 nov 2025.
  2. Lindfors O, Josefsson A, Sjöström C. Hög tid modernisera vården vid funktionella tillstånd. Läkartidningen. 25 sep 2025.
  3. Särnholm J, Axelsson E, Skúladóttir H, et al. The role of cardiac-related fear, hypervigilance, and avoidance behavior in exposure-based cognitive behavioral therapy for atrial fibrillation: a mediation analysis based on a randomized controlled trial. J Consult Clin Psychol. 2025;93(8):527-39. 
  4. Johnsson A, Ljótsson B, Liliequist BE, et al. Cognitive behavioural therapy targeting cardiac anxiety post-myocardial infarction: results from two sequential pilot studies. Eur Heart J Open. 2025;5(2):oeaf020. 
  5. Ingman T, Smakowski A, Goldsmith K, et al. A systematic literature review of randomized controlled trials evaluating prognosis following treatment for adults with chronic fatigue syndrome. Psychol Med. 2022;52(14):2917-29. 
  6. Sharpe M, Chalder T, White PD. Evidence-based care for people with chronic fatigue syndrome and myalgic encephalomyelitis. J Gen Intern Med. 2022;37(2):449-52. 
  7. Funktionelle lidelser. Anbefalinger til udredning, behandling, rehabilitering og afstigmatisering. Köpenhamn: Sundhedsstyrelsen; 2018.
  8. Recovery Norge. https://www.recoverynorway.org 
  9. Oslo Chronic Fatigue Consortium; Alme TN, Andreasson A, Asprusten TT, et al. Chronic fatigue syndromes: real illnesses that people can recover from. Scand J Prim Health Care. 2023;41(4):372-6. 

Läs mer