Anna Lindberg hade barn, jobb, bostadsrätt.
Ett vardagligt liv.
Tills en helt vanlig öroninfektion ledde till hjärnskador och förlamning.
Nu är varje dag en kamp och viktigast är barnen Emmi och Hugo.
– De betyder allt, säger hon.
Men att få träffa dem är inte alldeles enkelt.
Nu är varje dag en kamp för Anna Lindberg, 50, och viktigast är barnen Emmi, 16, och Hugo, 13.
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Öppna bild i helskärm
Hugo satte ord på det hela familjen tänkte: Det spelar ingen roll om mamma inte blir frisk – bara hon överlever.
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Öppna bild i helskärm
Anna Lindberg före öroninflammationen 2024 som krossade hennes liv. På bilden bredvid syns hunden Rix.
Foto: PRIVAT/CHRISTIAN ÖRNBERG
Öppna bild i helskärm
Intervjun börjar med en lång, lång tystnad. Anna Lindberg, 50, är hjärnskadad och halvsidigt förlamad. Hon fattar allt. Men kan inte alltid sätta ord på sina tankar.
Vad hon tycker om att bo på ett äldreboende, fast hon just fyllt 50? Det är för jobbigt att formulera ett svar på.
– Är det känsligt?
– Ja, lite.
– Men om jag frågar: Hur känns det att dina barn är här nu?
– Det känns jättebra!
Det svaret kommer blixtsnabbt.
Anna Lindberg levde ett helt vanligt liv fram till påskhelgen 2024. Jobbade heltid på ett boende för barn i Lund i Skåne, bodde i Åkarp, varannan vecka-liv med barnen, bra kontakt med deras pappa, exmaken Anders Lindberg.
Sedan fick hon öroninflammation.
Barnen var hos sin pappa, 200 meter bort, ovetande om vad som hände.
Anna hade berättat för dem att hon var sjuk, och att hon hade fått antibiotika. Men innan läkemedlet hann verka, blev hon akut väldigt mycket sjukare. Infektionen i mellanörat spred sig och utvecklades till hjärninflammation.
”Jag ringde 112 direkt”
Exakt vad som hände under påskhelgen vet ingen. Hon försökte värma en vetekudde, men hade den för länge i mikron så att den började brinna. Vattenkranen vreds på i något läge.
Sedan somnade hon på soffan.
Familjemedlemmarna reagerade en efter en: Varför svarade hon inte på varken samtal eller sms?
Anders Lindberg, exman och pappa till barnen, gick bort till Anna på annandag påsk. Då låg hon i soffan.
– Jag fick inte liv i henne och det var kaos i lägenheten. Det låg saker överallt. Jag ringde 112 direkt, säger han.
Ambulansen förde Anna till sjukhus och hon opererades samma natt. Några timmar till, så hade hon varit död, fick de veta. Men prognosen var osäker. I flera veckor låg hon okontaktbar. En dag satt bästa vännen Christina Theodorsson vid sängen tillsammans med Annas dotter.
– Hejdå, sa Emmi när besöket var över.
– Hejdå, svarade Anna.
Va? Besökarna hoppade till. Det var hennes första ord. ”Vi storgrät av glädje”, säger väninnan.
Annons
Christina Theodorsson och Anna Lindberg – före sjukdomen.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Fortfarande bästa vänner. Anna Lindberg och Christina Theodorsson efter att Anna drabbades av infektionen.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Men Annas kamp var inte över. Efter framsteget fick hon ytterligare en hjärnblödning. Den här gången kallade läkaren hela familjen till sjukhuset.
– Läkaren sa: Det finns en chans, men den är inte större än så här, säger Annas pappa Leif Hult och visar mellan tummen och pekfingret.
Anna är förlamad och sitter i rullstol
Hugo satte under mötet ord på det som hela familjen kände.
– Jag bryr mig inte om ifall mamma inte blir frisk – bara hon överlever, sa han.
Det gjorde hon.
Nu återstår kampen för resten av livet.
Tjugo månader har gått sedan ambulansfärden till sjukhus. Anna Lindberg sitter i rullstol, halvsidigt förlamad. Synen är försämrad, hon hör bra, fattar allt och svarar när hon orkar.
Ett myndighetspapper ska fyllas i.
– Vill du att jag läser upp det? säger Anders.
– Ja, det är väl bäst, säger Anna Lindberg.
När hon har hört allt skriver hon sin namnteckning på den streckade linjen.
Stark familjekänsla. Anna Lindberg omgiven av exmaken Anders Lindberg, dottern Emmi Lindberg, mamma Birgitta Hult, sonen Hugo Lindberg och pappa Leif Hult.
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Öppna bild i helskärm
Ingen i familjen är opåverkad av sjukdomen. Exmaken Anders Lindberg och bästa vännen Christina Theodorsson jobbar som vanligt, tar hand om sina barn och stöttar Anna, men går på knäna. Pappa Leif fyller snart 80, men han är i gång och hjälper dottern varje dag.
Men för Anna själv har livet dock vänts fullständigt upp och ner – och detta på grund av en vanlig öroninflammation.
Hon kan inte jobba.
Hon har fått personlig assistent beviljad, för hon klarar inte vardagen.
Hon kan inte bo i sin bostadsrätt, köpt för att barnen ska ha nära mellan sin mamma och pappa. Lägenheten ligger på tredje våningen utan hiss.
Hon kan inte sälja bostadsrätten och köpa en ny, lämpligare. Eftersom hon inte har jobb, tecknar banken inga nya lån.
Anna Lindberg vill ha eget boende
Just nu bor hon på ett särskilt boende för äldre. Personalen är fantastisk, men för tonårsmamman Anna är det inte ultimat att dela hem med 80-plussare.
Annons
Nu vill hon flytta till eget boende, nära barnen, nära gamla bekanta i Åkarp.
– Egen lägenhet. Så att barnen kan komma och gå som de vill. Tre rum hade varit perfekt, säger Anna Lindberg.
Det handlar om att Emmi ska kunna kika förbi med hunden Rix, eller att Anna kan se Hugos fotbollsmatcher. Att kvarteret är det gamla vanliga, där hon är trygg.
”Det är bra att hon är nära, men det hade varit bättre om hon inte var på ett äldreboende”, säger barnen Emmi, 16, och Hugo, 13, Lindberg om mamma Annas bostad.
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Öppna bild i helskärm
Socialnämnden i Burlöv har erbjudit en lägenhet i en annan kommundel, några kilometer bort. Familjen tror att det kommer att göra den dagliga, enkla kontakten mellan Anna och hennes barn svårare. Dessutom är oron att hennes numera begränsade sociala liv krymper ytterligare.
Men Annas ansökan om en särskild anpassad bostad nära barnen – avslogs.
– Det är inte ett orimligt krav att hon ska få bo kvar i Åkarp. Det är inte som att vi vill att hon ska bo i ett slott, säger exmaken Anders Lindberg.
Socialtjänsten: Finns inga praktiska hinder
Alica Burek, socialtjänstens verksamhetschef, förklarar i mejl varför Anna Lindberg behöver flytta i väg.
”Bostadsmarknaden i Åkarp är generellt mer ansträngd och kommunens möjligheter att anskaffa eller anvisa bostäder där är begränsade”, skriver hon.
Anna Lindbergs rätt att träffa sina barn är något myndigheten tar hänsyn till, menar Burek. Men att de kan springa över på några minuter är inte prioriterat.
”Eftersom avståndet endast är ett par kilometer med väl fungerande och tät kollektivtrafik, finns inga praktiska hinder för barn att ha regelbunden kontakt med en förälder”, skriver hon.
Familjebesöket går mot sitt slut. Anna Lindberg som ofta har svårt att röra sig och att få fram orden – hon har sparat energi tills barnen ska gå.
De viktigaste i hennes liv. Hon lyfter båda armarna för att krama om dem.
– Hejdå, gumman.
– Hejdå, gubben.
Expressens reporter Maria Rydhagen och fotograf Christian Örnberg på plats i Åkarp.
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Öppna bild i helskärm