Elham Rostami<\/a> \u00e4r i farten. Men s\u00e5 \u00e4r hon ocks\u00e5 neurokirurg, en akutspecialitet d\u00e4r det kan bli mycket, mycket br\u00e5ttom.\u00a0\u00a0<\/p>\nVill f\u00f6rst\u00e5 hur hj\u00e4rnan \u00e5terh\u00e4mtar sig<\/p>\n
Elham Rostami arbetar med traumatiska hj\u00e4rnskador. 70 miljoner m\u00e4nniskor drabbas globalt varje \u00e5r. Det kan handla om trafikolyckor, misshandel eller idrottsolyckor. F\u00f6r sm\u00e5 barn och \u00e4ldre s\u00e5 \u00e4r det oftast fall som orsakar skadan. Idag finns inga specifika l\u00e4kemedel att ge till dessa patienter. Intensivv\u00e5rdens m\u00e5l \u00e4r att optimera de fysiologiska f\u00f6rh\u00e5llandena f\u00f6r kroppen och hj\u00e4rnan f\u00f6r att f\u00f6rhindra sekund\u00e4ra skador och r\u00e4dda den hj\u00e4rna som fortfarande g\u00e5r att r\u00e4dda. Hur det g\u00e5r f\u00f6r en person som drabbas av en hj\u00e4rnskada \u00e4r v\u00e4ldigt olika, ber\u00e4ttar hon n\u00e4r jag f\u00e5tt en ny intervjutid.\u00a0<\/p>\n
\u2013 Man kan f\u00e5 samma typ av skada men klara sig olika bra. Vissa patienter f\u00f6rv\u00e4ntar man sig ska bli sv\u00e5rt funktionsnedsatta men s\u00e5 kommer de tillbaka och \u00e4r helt fantastiskt \u00e5terst\u00e4llda. Hur det kan komma sig f\u00f6rs\u00f6ker jag f\u00f6rst\u00e5 i min forskning, s\u00e4ger Elham Rostami.\u00a0<\/p>\n
Genom att samla in v\u00e4ldigt mycket data under tiden patienterna \u00e4r p\u00e5 sjukhuset och under uppf\u00f6ljningar hoppas forskargruppen f\u00f6rst\u00e5 vilka faktorer som kan gynna \u00e5terh\u00e4mtningen. Till sin hj\u00e4lp har de data fr\u00e5n patienten, populationsregister och AI som verktyg f\u00f6r att analysera stora datam\u00e4ngder.\u00a0<\/p>\n
Behandlingen efter en hj\u00e4rnskada p\u00e5verkar hur det g\u00e5r f\u00f6r patienten och detta har visat sig variera mycket i landet.\u00a0\u00a0<\/p>\n
\u2013 I v\u00e5r forskning har vi sett att faktorer som exempelvis k\u00f6n, utbildning och var du bor p\u00e5verkar vilken rehabilitering du f\u00e5r i Sverige. Hur stor andel av patienterna som erbjuds rehabilitering efter att de skrivs ut fr\u00e5n akuta fasen i intensivv\u00e5rden varierar stort om de bor i glesbygd j\u00e4mf\u00f6rt med storstad. Patienter som bodde utanf\u00f6r st\u00e4der hade upp till 40 procent l\u00e4gre chans att f\u00e5 rehabilitering. Det \u00e4r ju s\u00e5klart ett oj\u00e4mlikhetsproblem som vi m\u00e5ste jobba med. Det \u00e4r ocks\u00e5 n\u00e5got vi beh\u00f6ver ta i beaktande i v\u00e5ra analyser, s\u00e4ger Elham Rostami.\u00a0<\/p>\n
Hennes studier har ocks\u00e5 visat att personer som drabbas av huvudskada ofta \u00e4r sjukare redan innan.\u00a0\u00a0<\/p>\n
\u2013 J\u00e4mf\u00f6rt med sina syskon och med kontroller i hela svenska populationen \u00e4r dessa individer n\u00e5got sjukare och de anv\u00e4nder lite mer l\u00e4kemedel, s\u00e4ger hon.\u00a0\u00a0<\/p>\n
Att studera m\u00e4nskliga hj\u00e4rnor kan vara sv\u00e5rt, fokus i det akuta skedet \u00e4r ju att r\u00e4dda all funktion som g\u00e5r att r\u00e4dda. Forskarna tar d\u00e4rf\u00f6r \u00e4ven hj\u00e4lp av djurmodeller. M\u00f6ss med olika genetiska varianter kan ge svar om vilka gener som eventuellt kan p\u00e5verka utfallet.\u00a0\u00a0<\/p>\n
Stark effekt av gen som stimulerar synapsbildning<\/p>\n
\u2013\u00a0 Forskning visar att cirka 25 procent av utfallet beror p\u00e5 den genetiska variationen. Vi har kunnat se stark effekt av en gen som kodar f\u00f6r BDNF, ett protein i hj\u00e4rnan som stimulerar synapsbildning och cell\u00f6verlevnad, s\u00e4ger Elham Rostami.\u00a0\u00a0<\/p>\n
Det \u00e4r dock inte alltid det g\u00e5r att \u00f6verf\u00f6ra slutsatser fr\u00e5n m\u00f6ss till m\u00e4nniskor. De flesta behandlingsstudier som har varit framg\u00e5ngsrika hos gnagare har tyv\u00e4rr inte gett samma resultat hos m\u00e4nniskor.\u00a0<\/p>\n
\u2013\u00a0 Det finns en unik studie gjord av Niklas Marklund, nu professor i Lund, d\u00e4r man i samband med operation av patienter med traumatiska hj\u00e4rnskador tog en liten bit av hj\u00e4rnan och studerade hur den svarade p\u00e5 en skada. N\u00e4r vi har j\u00e4mf\u00f6rt med v\u00e5ra prelimin\u00e4ra resultat p\u00e5 m\u00f6ss s\u00e5g vi att det fanns stora skillnader, ber\u00e4ttar hon.\u00a0<\/p>\n
\u00a0D\u00e4rf\u00f6r har Elham Rostami \u00e4ven ett projekt tillsammans med forskaren Carl Sellgren Majkowitz vid institutionen f\u00f6r fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet, d\u00e4r de transplanterar in m\u00e4nskliga organoider, allts\u00e5 en slags odlade minihj\u00e4rnor, i r\u00e5tthj\u00e4rnor. Det ger dem m\u00f6jlighet att i en experimentell milj\u00f6 unders\u00f6ka hur m\u00e4nskliga nervceller svarar p\u00e5 en skada och hur detta skiljer sig fr\u00e5n r\u00e5tthj\u00e4rnor.\u00a0 I modellen kan de ocks\u00e5 testa olika typer av behandlingar och m\u00e4ta cell\u00f6verlevnad och synapsbildning, allts\u00e5 hur cellerna kan skapa nya kontakter. De unders\u00f6ker ocks\u00e5 det inflammatoriska svaret, hur \u00e4rrbildning sker och niv\u00e5erna av olika \u00e4mnen som kan p\u00e5verka.\u00a0\u00a0<\/p>\n
\u2013\u00a0 M\u00e5let \u00e4r att hitta individuellt anpassade l\u00e4kemedelsbehandlingar.\u00a0\u00a0<\/p>\n
Allt fler kvinnor blir neurokirurger<\/p>\n
Under de senaste 10\u201315 \u00e5ren har allt fler kvinnor valt att bli neurokirurger i Sverige. \u00c4ven om utvecklingen g\u00e5r \u00e5t r\u00e4tt h\u00e5ll \u00e4r det fortfarande en liten andel kvinnor i yrket, b\u00e5de h\u00e4r och internationellt. I l\u00e4nder som USA och Storbritannien \u00e4r det fortfarande bara omkring fem till tio procent som \u00e4r kvinnor.\u00a0<\/p>\n
\u2013\u00a0 Det leder till m\u00e5nga st\u00e4ngda rum och g\u00f6r det sv\u00e5rare att hitta mentorer. Jag brukar s\u00e4ga att neurokirurgin \u00e4r en av de sista dinosaurierna som beh\u00f6ver f\u00f6r\u00e4ndras, s\u00e4ger Elham Rostami.\u00a0\u00a0<\/p>\n
Nyligen valdes Elham Rostami till ordf\u00f6rande f\u00f6r sektionen f\u00f6r neurotrauma i The European Association of Neurosurgical Societies, EANS.\u00a0\u00a0<\/p>\n
\u2013\u00a0 Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen en kvinna valdes till ordf\u00f6rande. Det \u00e4r ett litet steg men det kan leda till f\u00f6r\u00e4ndring p\u00e5 sikt, s\u00e4ger Elham Rostami.\u00a0\u00a0<\/p>\n
I Sverige finns det bara runt hundra neurokirurger. Det \u00e4r en kr\u00e4vande specialitet, d\u00e4r man ofta st\u00e4lls inf\u00f6r sv\u00e5ra medicinska beslut. Att avg\u00f6ra om en behandling ska forts\u00e4tta eller avslutas h\u00f6r till vardagen och kr\u00e4ver b\u00e5de kunskap och \u00f6dmjukhet inf\u00f6r m\u00e4nniskans s\u00e5rbarhet. Det \u00e4r en p\u00e5minnelse om vilket stort ansvar yrket inneb\u00e4r, menar Elham Rostami.\u00a0<\/p>\n
\u2013\u00a0 Att vara neurokirurg \u00e4r lite som en livsstil p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Du m\u00e5ste verkligen gilla jobbet f\u00f6r att orka arbeta s\u00e5 m\u00e5nga extra timmar och obekv\u00e4ma tider. Du kan ju inte s\u00e4ga \u201dnu g\u00e5r jag hem\u201d mitt i en operation, s\u00e4ger Elham Rostami.\u00a0\u00a0<\/p>\n
Kan forskningen n\u00e4stan bli som en paus f\u00f6r dig?\u00a0<\/p>\n
\u2013 Ja, jag tror faktiskt inte att jag hade klarat mig helt utan forskningen. F\u00f6r jag tycker att det \u00e4r s\u00e5 extremt roligt. Min man brukar ju s\u00e4ga att forskningen \u00e4r min hobby. Att f\u00e5 s\u00f6ka svaren p\u00e5 alla fr\u00e5gor som gnager i hj\u00e4rnan, det \u00e4r tillfredsst\u00e4llande, s\u00e4ger hon.\u00a0<\/p>\n
Tiden p\u00e5 flykt har p\u00e5verkat<\/p>\n
N\u00e4r Elham Rostami var sju \u00e5r flydde hon och hennes familj sitt hemland Iran p\u00e5 grund av Iran\u2013Irak-kriget. Det var en l\u00e5ng och m\u00f6dosam tid innan de kom till Sverige och Sunne stugcenter.\u00a0\u00a0<\/p>\n
\u2013\u00a0 Alla h\u00e4r var s\u00e5 otroligt sn\u00e4lla. vi fick l\u00e4ra oss att \u00e5ka skridskor och spela piano och g\u00f6ra utflykter i skogen. Jag blir fortfarande lycklig varje g\u00e5ng jag k\u00e4nner doften av skog, ber\u00e4ttar hon.\u00a0<\/p>\n
Men tiden p\u00e5 flykt var tuff. Elham Rostami tror att det p\u00e5verkat henne mycket.\u00a0\u00a0<\/p>\n
\u2013\u00a0 Mina f\u00f6r\u00e4ldrar har alltid sagt till mig och mina syskon att det \u00e4r viktigt med utbildning och att vi aldrig f\u00e5r ge upp. Jag tror det g\u00f6r n\u00e5gonting med en, man k\u00e4nner hela tiden att man m\u00e5ste ta vara p\u00e5 alla m\u00f6jligheter som ges.\u00a0\u00a0<\/p>\n
Det engagemanget och drivkraften att bidra till samh\u00e4llet m\u00e4rks ocks\u00e5 i hennes arbete utanf\u00f6r forskningen.\u00a0<\/p>\n
Elham Rostami \u00e4r vice ordf\u00f6rande i Sveriges Unga Akademi d\u00e4r hon jobbar mycket med fr\u00e5gor som r\u00f6r forskningspolitik, dialog mellan vetenskap och samh\u00e4lle, kommunikation och f\u00f6rtroende f\u00f6r forskning.\u00a0\u00a0<\/p>\n
\u2013\u00a0 Det \u00e4r s\u00e5 jag tror man kan g\u00f6ra samh\u00e4llet motst\u00e5ndskraftigt. Att man f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla fast vid en gemensam verklighetsuppfattning som \u00e4r f\u00f6rankrad i vetenskapen, s\u00e4ger hon.\u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Text: Cecilia Odlind, f\u00f6rst publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 4 2025\u00a0 F\u00f6rsta intervjutillf\u00e4llet med Elham Rostami blir inst\u00e4llt.\u00a0\u00a0…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":103922,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[69],"tags":[113,112,34,31,33,32,30],"class_list":{"0":"post-103921","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-halsa","8":"tag-halsa","9":"tag-health","10":"tag-se","11":"tag-svenska","12":"tag-sverige","13":"tag-sweden","14":"tag-swedish"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/115707504449597760","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/103921","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=103921"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/103921\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/103922"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=103921"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=103921"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=103921"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}