![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/strindbergs-scaled.jpg\")
Strindbergs \u2013 Foto: Rick Titr\u00f6<\/p>\nStrindbergs \u2013 Foto: Rick Titr\u00f6<\/p>\n
Det \u00e4r lucia och Malm\u00f6 kryllar av punk. S\u00e5 l\u00e5ngt fr\u00e5n Ku Klux Klan och h\u00e4xbr\u00e4nning man kan komma. Med en punkspark avl\u00f6ser band som Sista Bossen<\/strong>, Bror Duktig<\/strong>, Kens Kvartett <\/strong>och M\u00f6g<\/strong> varandra i ett l\u00e5ngt luciat\u00e5g p\u00e5 Plan B. F\u00f6r egen del drar jag till Medley f\u00f6r att spana in Knifven <\/strong>och Strindbergs<\/strong>, det \u00e4r ju \u00e4nd\u00e5 Johan \u201cLucifer\u201d Johanssons namnsdag<\/p>\n Det \u00e4r n\u00e5got s\u00e4rskilt med punkfarfar Johan Johansson<\/strong> (Lars Winnerb\u00e4ck<\/strong>, Kjell H\u00f6glund<\/strong>, KSM3<\/strong>) och just lucia. Inte bara det att Lucifer, en av hans otaliga pseudonymer, firar namnsdag. F\u00f6r sju \u00e5r sedan drog jag \u00e4nda upp till Stockholm f\u00f6r att uppleva hur hans gamla band John Lenin<\/strong> \u00e5terf\u00f6renades f\u00f6r en exklusiv helg p\u00e5 Nalen tillsammans med Staffan Hellstrand<\/strong>s lika gamla band SH!<\/strong>. I k\u00f6lvattnet av den sprillans nya samlings-LP:n Snabbare \u00e4n tiden ger han sig ut p\u00e5 en miniturn\u00e9 med hj\u00e4rteprojektet Strindbergs och n\u00e4r de n\u00e5r Malm\u00f6 delas Medleys scen med Knifven. Tv\u00e5 band fr\u00e5n varsin sida av den melodiska punken men med ett gemensamt: tv\u00e5 trior med tv\u00e5 kontrasterande frontfigurer.<\/p>\n Med frenetiskt larm, manisk hysteri och radioaktivt kyliga gitarrfigurer sparkar Link\u00f6pingsb\u00f6rdiga Knifven ig\u00e5ng kv\u00e4llen. Basisten Joakim Anderssons (Youth Confusion<\/strong>, Primary Fuse<\/strong>, Samways<\/strong>) rena st\u00e4mma bryter av mot gitarristen Anders Carlborgs (Backside<\/strong>, Damien<\/strong>, Skinvest<\/strong>) knivskarpa skrik i ett kollektivt medvetande sammanh\u00e5llet av Adrian H\u00f6rnquists (Thornclad<\/strong>, Rabid Crew<\/strong>) slamriga trummor. Smutsigt, st\u00f6kigt och rakt p\u00e5 sak, om \u00e4n med en hel del finesser. N\u00e5gonstans p\u00e5 eggen mellan rasande hardcore och brinnande indiepunk.<\/p>\n Trots att medlemmarna numera \u00e4r utspridda mellan Malm\u00f6 och Stockholm \u00e4r Knifven fortfarande djupt f\u00f6rankrade i hemstaden Link\u00f6ping. Det m\u00e4rks inte minst i \u201cKulturen\u201d fr\u00e5n den halv\u00e5rsgamla kassett-EPn Positivt Negativ (2025) d\u00e4r de \u2013 i likhet med Lars Winnerb\u00e4ck<\/strong> \u2013 tar strid f\u00f6r stadens kulturklimat och s\u00f6rjer b\u00e5de nedlagda spelst\u00e4llen och skivbolaget Gaphals. F\u00f6r att inte tala om de personliga tolkningarna av Raped Teenagers<\/strong>, TV Eye<\/strong>, Meateaters<\/strong> och Ras <\/strong>fr\u00e5n senaste full\u00e4ngdaren Link\u00f6ping! (2024). Ett projekt sprunget ur Anders kartl\u00e4ggning av hemstadens punk- och hardcorehistoria i dokument\u00e4rfilmen \u00d6S \u2013 Historien om Link\u00f6ping Hardcore (2024) men som kanske egentligen tog sin b\u00f6rjan redan n\u00e4r de tog sig an IQ55<\/strong>s \u201cV\u00e5r r\u00e4tt\u201d p\u00e5 Brinner (2017). Link\u00f6ping \u00e4r helt enkelt en v\u00e4rldsmetropol.<\/p>\n Namnsdagsgrisen Lucifer tar \u00f6ver scenen f\u00f6r ett bombparty med Strindbergs. Ett stycke svensk rockhistoria som brann intensivt under tidigt \u00e5ttiotal, sl\u00e4ppte tre album inom loppet av ett och ett halvt \u00e5r och egentligen gick ur tiden f\u00f6r fyrtio \u00e5r sedan. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det inget mossigt nostalgiprojekt, bara en rad briljanta powerpopd\u00e4ngor grundade p\u00e5 underfundiga formuleringar, snillrika melodier och den levande dynamiken i det fruktbara \u00e4ktenskapet mellan tv\u00e5 frontfigurer med totalt diametrala uttryck.<\/p>\n \u00c4rkestockholmaren Johan Johanssons s\u00e4regna gitarrfigurer, vassa kvickheter, fyndiga samh\u00e4llsironier med r\u00f6tterna i punkbandet KSMB<\/strong>. Exilsk\u00e5ningen Janne Borghs (Scratch<\/strong>, Shake, Django\u2019s Coming<\/strong>) melodiskt drivna basg\u00e5ngar, malm\u00f6itiska r\u00e4nnstensromantik, s\u00e5rbara grubblerier och harmoniska surffalsettk\u00f6rer med bakgrunden i modsgruppen Moderns<\/strong>. Ett svenskt The Jam <\/strong>f\u00f6renade i ringande Byrds<\/strong>-gitarrer, melodiskt drivna basg\u00e5ngar, omedelbara melodier och utmejslade ackordf\u00f6ljder n\u00e5gonstans mellan Beatles<\/strong> och Elvis Costello<\/strong>. En frisk fl\u00e4kt i en tid fylld av kvasiintellektuella, sv\u00e5rmodiga kvasibarn.<\/p>\n Men \u00e4ven om de gick ur tiden f\u00f6r fyra decennier sedan har de varit ig\u00e5ng med j\u00e4mna mellanrum sedan 2009 i s\u00e4llskap av Robban Erikssons (Hellacopters<\/strong>, Midlife Crisis<\/strong>, Perches<\/strong>) varma trummor. L\u00e5tarna \u00e4r gamla men tidl\u00f6sa och alls\u00e5ngen st\u00e5r som sp\u00f6n i backen i eviga d\u00e4ngor som \u201cKvasibarn\u201d, \u201cRazor Waltz\u201d, \u201cItalien\u201d, \u201cSnabbare \u00e4n tiden\u201d och den grubblande vemodsdryparen \u201cEnsam i ett vimmel\u201d. Identitetsskapande l\u00e5tar som varit med och format mig till den jag \u00e4r idag. \u00c4nd\u00e5 sl\u00e5s jag av hur l\u00e5tar som n\u00e4stan g\u00e5tt mig f\u00f6rbi p\u00e5 skiva hamnar i helt nytt ljus ikv\u00e4ll. \u201cN\u00e4r den sista stormen drar f\u00f6rbi\u201d, \u201cMannen som uppfann sig sj\u00e4lv\u201d och singelbaksidan \u201cVakna d\u00e5rar\u201d k\u00e4nns sorgligt f\u00f6rbisedda.<\/p>\n Allra h\u00e5rdast griper det suggestiva \u00e5ngesteposet \u201cHalloween\u201d tag om mig. En halvt psykedelisk skr\u00e4ckballad som bland infekterade silar, alkoholkliniker och diverse \u00f6verdoser p\u00e5 offentliga toaletter p\u00e5 Norrmalmstorg f\u00e5r h\u00e5ret att resa sig l\u00e4ngs mina armar. Johans egenartade gitarrsolo f\u00f6rs\u00e4tter mig i hypnos och medan Janne sv\u00e4var ut i perkussiva basg\u00e5ngslekar landar han i en flirt med James Bond. Det hade inte varit Strindbergs om det inte samtidigt varit omedelbart, r\u00e4ttframt och okonstlat men det hindrade dem aldrig fr\u00e5n att utforska annat. Ocks\u00e5. Och den sm\u00e5tt symfoniska \u201cFriheten & jag\u201d blir rentav en f\u00f6raning om att Johan ett decennium senare skulle viga solo-EP:n 10 (1995) \u00e5t att helt och h\u00e5llet tolka Sparks<\/strong>.<\/p>\n Strindbergs springer snabbare \u00e4n tiden och efter dubbla extranummer g\u00e5r de \u00e4nnu en g\u00e5ng ur tiden. Adrenalinet pumpar runt i blodet p\u00e5 mig och \u00e4ven om l\u00e5tarna \u00e4r gamla k\u00e4nns de minst lika angel\u00e4gna nu som n\u00e4r de skrevs \u2013 lika lysande som en luciakrona. Johan fantiserar om att kliva in i skallen p\u00e5 sitt tjugoett\u00e5riga jag och utbrista i ett syrligt \u201cVad var det jag sa?\u201d. Inte f\u00f6r att det skulle finnas n\u00e5got triumfartat i det, utan snarare som en p\u00e5minnelse om Jannes bevingade ord i \u201cRazor Waltz\u201d:<\/p>\n \u201cByr\u00e5krater, poliser och riksdagsm\u00e4n, l\u00e5t mig sjunga f\u00f6r er om de vanliga m\u00e4nniskornas liv.\u201d<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Strindbergs \u2013 Foto: Rick Titr\u00f6 Det \u00e4r lucia och Malm\u00f6 kryllar av punk. S\u00e5 l\u00e5ngt fr\u00e5n Ku Klux…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":106097,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[67],"tags":[104,34,31,33,32,30,105],"class_list":{"0":"post-106515","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-entertainment","9":"tag-se","10":"tag-svenska","11":"tag-sverige","12":"tag-sweden","13":"tag-swedish","14":"tag-underhallning"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/115723083873185927","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/106515","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=106515"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/106515\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/106097"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=106515"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=106515"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=106515"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2025\/12\/knifven.jpg\")
Knifven \u2013 Foto: Rick Titr\u00f6<\/p>\n