En hotellkedja i Stockholm v\u00e4lkomnar g\u00e4sterna med en sm\u00e5tt ironisk broschyr vars rubrik lyder \u201cHow to act like a local\u201d, allts\u00e5 \u201cHur man beter sig som lokalbefolkningen\u201d.<\/p>\n
\u00a0Det f\u00f6rsta r\u00e5det \u00e4r att undvika m\u00e4nsklig kontakt: det st\u00e5r n\u00e4mligen att svenskar inte tycker inte om kallprat, och b\u00f6r helst l\u00e4mnas ifred. Det \u00e4r ett m\u00e4rkligt budskap att rikta till landets turister, men tanken \u00e4r kanske att man ska skratta \u00e5t att vi i Sverige \u00e4r s\u00e5 m\u00e5na om f\u00e5 vara ensamma. Att det hela \u00e4r lite av ett sk\u00e4mt.<\/p>\n
\u00a0Men ensamheten som vi p\u00e5st\u00e5s \u00e4lska framst\u00e5r h\u00e4r som frivillig, n\u00e4r det egentligen \u00e4r s\u00e5 att allt fler upplever en ofrivillig ensamhet. Folkh\u00e4lsomyndigheten visade i en kartl\u00e4ggning f\u00f6rra \u00e5ret att en fj\u00e4rdedel av alla som \u00e4r 16 \u00e5r eller \u00e4ldre har besv\u00e4r av ensamhet eller isolering. Att en turist skulle f\u00e5 f\u00f6r sig att s\u00f6ka m\u00e4nsklig kontakt vore d\u00e4rf\u00f6r kanske inte det v\u00e4rsta som skulle kunna h\u00e4nda oss.<\/p>\n
\u00a0Ofrivillig ensamhet leder till psykisk och fysisk oh\u00e4lsa, och \u00e4ven \u00f6kad d\u00f6dlighet. Det blir s\u00e4rskilt p\u00e5tagligt i ett land som Sverige, d\u00e4r 40% av befolkningen bor i ensamhush\u00e5ll. Men ensamheten har \u00e4ven andra effekter: det g\u00f6r en n\u00e4mligen mer mottaglig f\u00f6r bedr\u00e4gerier, d\u00e4r kriminella organisationer kapitaliserar p\u00e5 folks ensamhet genom att utlova n\u00e4rhet och v\u00e4nskap medan de stj\u00e4l deras besparingar.<\/p>\n
\u00a0I den nya boken Scam: inside Southeast Asia\u2019s Cybercrime Compounds skriver f\u00f6rfattarna att pandemin \u00f6kade bedragarnas int\u00e4kter avsev\u00e4rt: folk var s\u00e5 isolerade, och ofrivilligt ensamma, att de blev mycket mer mottagliga f\u00f6r meddelanden fr\u00e5n fejkade konton, som drivs av i princip f\u00f6rslavade m\u00e4nniskor. Om det vore en nationell ekonomi, skulle cyberbrottsligheten vara den tredje st\u00f6rsta i v\u00e4rlden, efter USA och Kina, med en tillv\u00e4xt p\u00e5 hela 15 procent per \u00e5r. Det finns d\u00e4rf\u00f6r enorma ekonomiska incitament f\u00f6r samh\u00e4llen att f\u00e5 ensamheten att minska.<\/p>\n
\u00a0I en debattartikel i Expressen<\/a> efterfr\u00e5gade nyligen l\u00e4karen Madina Refoi en nationell insats mot ensamhet, ett system som kan hj\u00e4lpa till vid behov, till exempel n\u00e4r ens partner g\u00e5tt bort. Refoi n\u00e4mner insatser som gjorts i Storbritannien d\u00e4r man kan skriva ut recept p\u00e5 sociala aktiviteter, lite som man idag kan f\u00e5 en remiss till en fysioterapeut. Det \u00e4r i sig en lovv\u00e4rd ambition, \u00e4ven om det m\u00e5ste p\u00e5pekas att en uppf\u00f6ljning av strategin i Storbritannien visar att f\u00f6rekomsten av ensamhet \u00e4nnu inte minskat.<\/p>\n \u00a0December brukar vara den m\u00e5nad d\u00e5 ensamheten k\u00e4nns som allra mest p\u00e5taglig, eftersom vi f\u00f6rknippar julen med social kontakt och gemenskap, och sammankomster av familjer och v\u00e4nner. De nationella insatserna har sin plats, men jag t\u00e4nker att det \u00e4ven vilar ett ansvar p\u00e5 samh\u00e4llet i stort, p\u00e5 oss som medm\u00e4nniskor. Kanske inte minst f\u00f6r att det visar sig att de grupper som mest lider av ensamhet \u2014 de unga, och de gamla \u2014 har n\u00e5got gemensamt:\u00a0 enligt Ungdomsbarometerns senaste trendrapport<\/a> \u00e4r fokuset bland unga att vilja motverka karri\u00e4rhets genom att ta det lugnt och ha det mysigt, de kallar det f\u00f6r \u201ccozy rebellion\u201d, fritt \u00f6versatt \u201cmysig motkultur\u201d, och att vilja ha s\u00e5 kallade \u201cgranny hobbies\u201d. Trenden bland unga \u00e4r, i princip, att leva som \u00e4ldre. D\u00e4r finns en potentiell m\u00f6tesplats: generations\u00f6verskridande stick- och virkningsklubbar.<\/p>\n \u00a0Men \u00e4ven vi som inte lider av ensamhet denna vinter b\u00f6r anstr\u00e4nga oss. Julen firar trots allt Jesu f\u00f6delse, ett barn vars f\u00f6r\u00e4ldrar inte hade n\u00e5gonstans att bo \u00f6ver natten, som v\u00e4ndes bort fr\u00e5n h\u00e4rb\u00e4rget. Detta b\u00f6r vara en h\u00f6gtid n\u00e4r vi str\u00e4cker ut en hand, d\u00e5 vi \u00f6ppnar v\u00e5ra d\u00f6rrar. Har man tid kan man volont\u00e4rarbeta, har man pengar kan man sk\u00e4nka julklappar till barn vars f\u00f6r\u00e4ldrar har sv\u00e5rt att f\u00e5 vardagen att g\u00e5 ihop. Men det kan ibland r\u00e4cka med att man helt enkelt ser varandra, ist\u00e4llet f\u00f6r att promenera som om omv\u00e4rlden bestod av en slalombana av anonyma kroppar att navigera mellan medan man scrollar i sitt fl\u00f6de. Det m\u00e5 l\u00e5ta banalt, men att stanna upp och se en annan m\u00e4nniska p\u00e5 riktigt, k\u00e4nns idag n\u00e4stan radikalt.<\/p>\n \u00a0Just dessa veckor kan vi v\u00e4l motbevisa hotellbroschyrens cynism, och v\u00e4lja att inte undvika m\u00e4nsklig kontakt, vi kan ist\u00e4llet v\u00e4lja att \u00f6nska alla \u2014 vare sig vi k\u00e4nner dem eller inte \u2014 en god<\/p>\n