Man visste aldrig \u00e5t vilket h\u00e5ll han skulle g\u00e5, ens vilken fot han t\u00e4nkte anv\u00e4nda. John Robertson var inte bara en lysande och irrationell ytter – han var ocks\u00e5 en av 1970- och b\u00f6rjan av 80-talets absolut b\u00e4sta och mest kreativa spelare.<\/p>\n
Endast if\u00f6rd tr\u00e4ningskl\u00e4der, med racket under armen och en squashtid att h\u00e5lla, sl\u00e4ntrar Nottingham Forest karismatiske \u2013 men f\u00f6r tillf\u00e4llet ot\u00e5lige – manager Brian Clough in p\u00e5 presskonferensen f\u00f6r att m\u00f6ta journalisterna och svara p\u00e5 fr\u00e5gor om den dyraste \u00f6verg\u00e5ngen n\u00e5gonsin. K\u00f6pet av landslagsmannen Trevor Francis fr\u00e5n Birmingham <\/a>City f\u00f6r en miljon pund. Den f\u00f6rsta spelaren n\u00e5gonsin \u00f6ver ett sexsiffrigt belopp, fast enligt Clough var det fortfarande bara sex siffror, d\u00e5 beloppet stannat p\u00e5 999 999 pund, vilket senare avsl\u00f6jades bli n\u00e4stan 1,2 miljoner efter avgifter och kommissioner betalats. <\/p>\n Ge bollen till Robertson <\/strong><\/p>\n Det centrala f\u00f6r Clough var dock att den h\u00f6ga transfersumman inte skulle stiga Francis \u00e5t huvudet, vilket ocks\u00e5 speglade de relativt enkla instruktionerna till nyf\u00f6rv\u00e4rvet: <\/p>\n ”Just give the ball to John Robertson \u2013 he’s a better player than you.\u201d <\/p>\n Francis blev lite uppr\u00f6rd eftersom det ju var han som var det dyraste f\u00f6rv\u00e4rvet och i Birmingham hade han minsann visat sig vara en mycket beg\u00e5vad spelare. <\/p>\n Debut redan vid 16 \u00e5rs \u00e5lder, fyra m\u00e5l i en match mot Bolton innan han fyllt 17, d\u00e4refter flera klassiska m\u00e5l och framtr\u00e4danden, bland annat tillsammans med den store centertanken Bob Latchford som skulle bli skyttekung i Everton <\/a>genom att spr\u00e4cka den tidens dr\u00f6mgr\u00e4ns p\u00e5 30 m\u00e5l i ligan 1977\/78. Samma \u00e5r som Nottingham <\/a>tog ligatiteln. Francis var ocks\u00e5 etablerad landslagsman sedan Don Revie kallat honom till f\u00f6rsta landskampen 1977. <\/p>\n En fotbollskonstn\u00e4r <\/strong><\/p>\n Brian Clough brydde sig inte n\u00e4mnv\u00e4rt, f\u00f6r i hans \u00f6gon var Francis en alldeles utm\u00e4rkt fotbollsspelare, men John Robertson var en fotbollskonstn\u00e4r f\u00f6rkl\u00e4dd till en kedjer\u00f6kande Quasimodo. <\/p>\n N\u00e5gra citat av Brian Clough om John Robertson: <\/p>\n ”John Robertson was a very unattractive young man. If one day, I felt a bit off colour, I would sit next to him. I was bloody Errol Flynn in comparison. But give him a ball and a yard of grass, and he was an artist, the Picasso of our game.” <\/p>\n ”Rarely could there have been a more unlikely looking professional athlete… [He was a] scruffy, unfit, uninterested waste of time… but something told me he was worth persevering with.” <\/p>\n ”[He] became one of the finest deliverers of a football I have ever seen \u2013 in Britain or anywhere else in the world \u2013 as fine as the Brazilians or the supremely gifted Italians.\u201d <\/p>\n \u201dIt\u00b4s not me!\u201d <\/strong><\/p>\n Det finns \u00e4ven en historia om n\u00e4r Clough och Robertson hade ett vad, det vill s\u00e4ga om Robertson slutade r\u00f6ka, skulle Clough sluta dricka. Enligt Cloughs version avgjordes det hela r\u00e4tt s\u00e5 snabbt, d\u00e5 anfallaren Garry Birtles s\u00f6kte upp honom i samband med en hotellvistelse och gn\u00e4llde \u00f6ver att Robbo r\u00f6kte p\u00e5 rummet. <\/p>\n Birtles ville inte ha Robertsons som rumskamrat \u00f6verhuvudtaget, d\u00e5 skotten r\u00f6kte konstant och \u00f6verallt l\u00e5g d\u00e4r cigaretter. <\/p>\n Clough knackade p\u00e5 f\u00f6r att konfrontera \u2013 p\u00e5 klassiskt Cloughvis \u2013 och meddelade att det g\u00e5tt ett brandlarm och det s\u00e4gs att n\u00e5gon har satt eld p\u00e5 hotellet. <\/p>\n Robertson svarade kvickt: <\/p>\n \u201dIt`s not me!\u201d <\/p>\n Problemet var bara att hela rummet var som ett enda stort r\u00f6kmoln. Det gick inte ens att se s\u00e4ngen, enligt Clough. <\/p>\n Briljans sl\u00e5r stil <\/strong><\/p>\n Alla vi som n\u00e5gon g\u00e5ng sett en Tipsextramatch med John Robertson har ocks\u00e5 sett det\u2026 det d\u00e4r rycket. Han kunde g\u00e5 till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster. Vete tusan om han sj\u00e4lv ens visste vilken som var hans b\u00e4sta fot. B\u00e5da funkade lika bra och det fanns ingen back som k\u00e4nde sig s\u00e4ker om Robertson vaknat p\u00e5 r\u00e4tt sida. Dessutom f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt snabb, trots en n\u00e5got fyllig kroppsbyggnad. Ja, eller i vart fall snabb med boll vid f\u00f6tterna. Inte lika snabb utan. <\/p>\n Han avgjorde tv\u00e5 Europacupfinaler. Den f\u00f6rsta mot Malm\u00f6 FF 1979, d\u00e5 han drog ifr\u00e5n p\u00e5 kanten och la ett perfekt inl\u00e4gg till Trevor Francis och 1980 gjorde han allt sj\u00e4lv via en solor\u00e4d som avslutades med att bollen hamnade i Hamburger SV:s m\u00e5lbur. Dessutom har han avgjort ligacupfinaler och m\u00e5nga andra tillst\u00e4llningar. <\/p>\n