{"id":118262,"date":"2025-12-27T09:59:11","date_gmt":"2025-12-27T09:59:11","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/118262\/"},"modified":"2025-12-27T09:59:11","modified_gmt":"2025-12-27T09:59:11","slug":"saknar-du-nagot-i-jag-for-ner-till-bror-har-ar-en-forklaring-magasinet-filter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/118262\/","title":{"rendered":"Saknar du n\u00e5got i Jag for ner till bror? H\u00e4r \u00e4r en f\u00f6rklaring.\u2013 Magasinet Filter"},"content":{"rendered":"

\u00bbJag \u00e4r en ganska d\u00e5lig manusf\u00f6rfattare\u00ab, sa du inf\u00f6r den h\u00e4r intervjun. Vad menar du med det?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r ingen ordning p\u00e5 mig, jag har ingen tydlig metod. Varje g\u00e5ng jag f\u00e5r ett nytt projekt och ska ta mig in i v\u00e4rlden jag ska skriva om s\u00e5 st\u00e5r jag d\u00e4r som om det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen, som ett litet barn. Jag har en v\u00e4ldigt l\u00e5ng och vindlande insamlingsfas, vilket \u00e4r ett ineffektivt s\u00e4tt att jobba p\u00e5. Men mer och mer har jag t\u00e4nkt att vara d\u00e5lig kanske kan vara n\u00e5t bra, f\u00f6r att det leder till att jag hittar mina egna v\u00e4gar.<\/p>\n

F\u00f6r du har anf\u00f6rtrotts att adaptera och uppdatera flera popul\u00e4ra verk till TV: H\u00e4ndelser vid vatten, Saltkr\u00e5kan och nu Jag for ner till bror. Hur tror du det kommer sig?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Svaret p\u00e5 den fr\u00e5gan \u00e4r nog lite mots\u00e4gelsefullt. Jag tror det kommer sig av att jag \u2013 kanske just f\u00f6r att jag tar mina egna v\u00e4gar \u2013 har en personlig r\u00f6st. I en bra ber\u00e4ttelse ska det finnas en tydlig avs\u00e4ndare. Samtidigt: n\u00e4r man g\u00f6r adaptioner handlar mycket om att man ska anpassa sin r\u00f6st f\u00f6r att f\u00e5 originalverket att komma fram. Man \u00e4ger inte ber\u00e4ttelsen, utan ska f\u00f6lja den. Jag ska filtrera ursprungsmaterialets r\u00f6st genom mig, utan att f\u00f6rlora mig sj\u00e4lv p\u00e5 v\u00e4gen. Det var ganska l\u00e4tt med Saltkr\u00e5kan och H\u00e4ndelser vid vatten, f\u00f6r de ber\u00e4ttelserna f\u00f6rstod jag och kunde jag hitta mina egna ber\u00f6ringspunkter i. Det var mycket sv\u00e5rare med Jag for ner till bror.<\/p>\n

\"Portr\u00e4ttOm arbetet med Vi p\u00e5 Saltkr\u00e5kan s\u00e4ger Arrhenius: \u00bbN\u00e4r man g\u00f6r en serie f\u00f6r en yngre generation k\u00e4ndes det viktigt att utmana och tro p\u00e5 deras f\u00f6rm\u00e5ga att ta sig an en ber\u00e4ttelse, utan att f\u00f6rklara allt s\u00e5 bokstavligt.\u00ab Foto: Nina Andersson Voigt<\/p>\n

Hur d\u00e5?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Dels bygger boken enormt mycket p\u00e5 spr\u00e5k. Om du tittar p\u00e5 mottagandet f\u00f6r den s\u00e5 handlar j\u00e4ttemycket om Karin Smirnoffs korthuggna stil, den v\u00e4stbottniska dialekten. Det kan m\u00f6jligtvis \u00f6verf\u00f6ras till n\u00e5n typ av attityd i en TV-serie, men inte anv\u00e4ndas konkret i ett manus. Detsamma g\u00e4ller det som \u00e4r litteraturens styrka: att man \u00e4r fri att resonera, associera och ber\u00e4tta ur m\u00e5nga olika perspektiv, med mots\u00e4gelsefulla minnen och motstridiga uppgifter. Som huvudperson skriftar Jana Kippo mellan att vara h\u00e5rd och \u00f6m, och ju mer jag gav mig in i boken desto mer f\u00f6rvirrad blev jag. Ingenting k\u00e4ndes fast, utan v\u00e4ldigt flytande.<\/p>\n

Har du n\u00e5t exempel?<\/strong><\/p>\n

\u2013 P\u00e5 bokens sista sida f\u00e5r Jana en m\u00e5lning och tar av det bruna pappret som omsluter den, och som l\u00e4sare undrar man: Vad \u00e4r det f\u00f6r motiv? S\u00e5 st\u00e5r det ungef\u00e4r att hon stirrar p\u00e5 den s\u00e5 l\u00e4nge att hon blir en del av bilden och motivet \u00e4r lika logiskt som det \u00e4r ologiskt \u2013 sen \u00e4r boken slut. Man l\u00e4mnar ber\u00e4ttelsen \u00f6ppen och stor, men i ett manus m\u00e5ste jag v\u00e4lja en bild, en gestaltning av vad Jana Kippo ser som blir tittarens sanning. Jag tror att Karin Smirnoff har sagt hon skrev boken i n\u00e5t slags rus, och d\u00e4rf\u00f6r skapade hon n\u00e5t som inte alltid h\u00e4nger ihop. Det finns ett \u00f6verm\u00e5tt av v\u00e5ld och f\u00f6rnedring, d\u00e4r till exempel flera karakt\u00e4rer har h\u00e5llits fastkedjade i hundkojor som barn. D\u00e4rtill finns en rad otroliga kopplingar mellan karakt\u00e4rerna, exempelvis \u00e4lskare som visar sig vara syskon. I ett litter\u00e4rt universum kan det fungera, men n\u00e4r man skriver ut hela historien med alla h\u00e4ndelser, karakt\u00e4rer och relationer blir det bara f\u00f6r mycket. D\u00e4r fick jag s\u00e5lla j\u00e4ttemycket, ta bort och justera karakt\u00e4rer f\u00f6r att det skulle fungera i en TV-kontext. Samtidigt sa Smirnoff nyligen att serien ligger n\u00e4ra boken och att hon k\u00e4nner igen sig.<\/p>\n

Vad var din relation till boken innan du fick det h\u00e4r uppdraget?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Jag hade faktiskt inte l\u00e4st den. Och efter att jag l\u00e4st hela boksviten tvekade jag p\u00e5 om jag skulle tacka ja. Till slut t\u00e4nkte jag: ska jag ta mig an det h\u00e4r, s\u00e5 vill jag g\u00f6ra det p\u00e5 mitt s\u00e4tt. D\u00e5 ska serien f\u00e5 vara lite som Jana Kippo; lite motstr\u00e4vig och egen utan att allt f\u00f6rklaras eller f\u00f6rtydligas.<\/p>\n

\"\"Huvudrollsinnehavaren Amanda Jansson har \u00e4ven tidigare spelat Jana Kippo i en teaterupps\u00e4ttning av Jag for ner till bror. \u00bbDen var skitbra, jag fattar inte hur de fick ihop det\u00ab, s\u00e4ger Arrhenius om pj\u00e4sen.
Foto: Saga Berlin\/SVT<\/p>\n

Du har tidigare n\u00e4mnt att du tycker TV lider av en \u00bbf\u00f6rklaringssjuka\u00ab. F\u00f6rklara!<\/strong><\/p>\n

\u2013 Inom TV-mediet vill man hela tiden f\u00f6rklara saker s\u00e5 tydligt som m\u00f6jligt f\u00f6r tittaren, s\u00e5 att den fattar vad den ska k\u00e4nna och vad som st\u00e5r p\u00e5 spel. Du f\u00e5r ett monster kastat i ansiktet, eller en farlig person som g\u00f6r n\u00e5t hemskt, s\u00e5 att du ska forts\u00e4tta titta. Och den d\u00e4r nerven m\u00e5ste du trigga igen och igen och igen. Men jag vill inte bara att saker ska f\u00f6rklaras, jag vill att de ska f\u00f6rst\u00e5s.<\/p>\n

Vad \u00e4r skillnaden?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r sv\u00e5rt att svara p\u00e5, f\u00f6r att det \u00e4r s\u00e5 integrerat i hela s\u00e4ttet jag vill ber\u00e4tta p\u00e5. Framf\u00f6r allt har det med dialogen att g\u00f6ra; om den gestaltar eller bara redovisar. Men i Saltkr\u00e5kan finns ett enkelt exempel. Karakt\u00e4ren Melker \u00e4r rolig och s\u00e5, men han b\u00e4r ocks\u00e5 p\u00e5 en sorg eftersom han har f\u00f6rlorat sin fru, mamman till hans fyra barn. Man kan introducera honom genom att han s\u00e4ger: Hej, jag \u00e4r \u00e4nkling, s\u00e5 mina barn har ingen mamma och det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r min son Pelle bryr sig s\u00e5 mycket om djuren och naturen, f\u00f6r att han tycker alla \u00e4r v\u00e4rda livet. Eller s\u00e5 kan man plantera och gestalta allvaret i honom, och s\u00e5 flyter det upp f\u00f6rst n\u00e5gra avsnitt in vad det beror p\u00e5 \u2013 n\u00e4r det faller sig naturligt i ber\u00e4ttelsen. Det \u00e4r att underskatta publiken att hela tiden f\u00f6rklara vad som h\u00e4nder, som om de inte skulle f\u00f6rst\u00e5 annars.<\/p>\n

\"StillbildFarbror Melker med familj ur Vi p\u00e5 Saltkr\u00e5kan. Foto: SVT<\/p>\n

Just det d\u00e4r framh\u00f6ll recensenter som en styrka i Saltkr\u00e5kan: \u00bbPrecis som i verkliga sommarlov finns ingen s\u00e4rskild fram\u00e5tr\u00f6relse \u2013 inget brott ska l\u00f6sas, inget trauma ska avt\u00e4ckas, ingen skurk besegras.\u00ab<\/strong><\/p>\n

\u2013 Det finns i sj\u00e4lva Saltkr\u00e5kans sj\u00e4l att den inte beh\u00f6ver r\u00f6ra sig fram\u00e5t s\u00e5 fruktansv\u00e4rt mycket, s\u00e5 det passade mig j\u00e4ttebra att skriva den. Det var en frihet att faktiskt f\u00e5 g\u00f6ra det p\u00e5 riktigt, och det var en otrolig lust att bara f\u00e5 vara med de h\u00e4r karakt\u00e4rerna. Jag tror mycket p\u00e5 att man kan skapa bra drama bara man har tillr\u00e4ckligt intressanta och roliga m\u00e4nniskor som b\u00e4r olika egenskaper. S\u00e4tter man dem p\u00e5 samma pl\u00e4tt kan man kasta in vilket ben som helst f\u00f6r att se vad som h\u00e4nder.<\/p>\n

Hur f\u00f6rh\u00f6ll du dig till Astrid Lindgrens originalmanus n\u00e4r du skrev serien?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Jag kollade p\u00e5 alla 13 avsnitten fr\u00e5n TV-serien och de fyra l\u00e5ngfilmerna och l\u00e4ste boken som Astrid Lindgren skrev senare, f\u00f6r att liksom marinera mig i hennes v\u00e4rld. Men jag l\u00e4ste inte manusen. D\u00e4rf\u00f6r tycker jag det \u00e4r lite intressant att s\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4ger att inget f\u00f6r\u00e4ndrats mellan den gamla och v\u00e5r nya inspelning. F\u00f6r allt \u00e4r ju nyskrivet. Visst plockade jag vissa saker direkt \u2013 att de \u00e5ker vilse i dimman med b\u00e5ten, att Pelle f\u00e5r en kanin och uttryck som \u00bbVarf\u00f6r badar du med kl\u00e4derna p\u00e5?\u00ab \u2013 men jag har ocks\u00e5 f\u00e5tt in mycket av mig sj\u00e4lv och mina egna upplevelser.<\/p>\n

Du fick ditt genombrott med tv\u00e5 filmmanus som var dina egna originalid\u00e9er. Sen dess har du \u00e4gnat dig \u00e5t adaptioner. Vad h\u00e4nde?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Ju b\u00e4ttre det g\u00e5r och ju mer etablerad man blir, desto mindre fri blir man p\u00e5 vissa s\u00e4tt. D\u00e5 f\u00e5r man fina uppdrag och best\u00e4llningar man n\u00e4stan inte kan, eller inte vill, tacka nej till. Och den typen av projekt bygger ofta p\u00e5 f\u00f6rlagor. Jag f\u00e5r ibland fr\u00e5gan varf\u00f6r jag inte skriver mer egna grejer, och det ska jag s\u00e5 klart g\u00f6ra. Men det \u00e4r sj\u00e4lvklart att man vill arbeta med projekt av Kerstin Ekman, Astrid Lindgren och Karin Smirnoff.<\/p>\n

Vad k\u00e4nner du f\u00f6r ansvar inf\u00f6r att ta dig an s\u00e5 ikoniska och omtyckta ber\u00e4ttelser?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r en ynnest att f\u00e5 f\u00f6rvalta de v\u00e4rldar och karakt\u00e4rer som de olika f\u00f6rfattarna skapat, men ocks\u00e5 f\u00f6renat med en del press eftersom man har att g\u00f6ra med verk som s\u00e5 m\u00e5nga har en stark relation till. N\u00e4stan alla jag pratar med om Jag for ner till bror har olika saker de fastnat f\u00f6r i den m\u00e5ngbottnade ber\u00e4ttelsen och har egna tolkningar av Jana Kippo. D\u00e5 blir det l\u00e4tt att t\u00e4nka att 95 procent av alla tittare inte kommer k\u00e4nna igen sig just i min tolkning. Men det \u00e4r fantastiskt n\u00e4r man k\u00e4nner att man lyckats. En stor komplimang var n\u00e4r en kritiker valde en favoritscen ur H\u00e4ndelser vid vatten som skulle symbolisera ber\u00e4ttelsen, och valde ett tal p\u00e5 en begravning. F\u00f6r just det talet fanns inte alls i boken. Det hade jag skrivit utifr\u00e5n hur jag t\u00e4nkte att Ekman skulle ha uttryckt sig. N\u00e4r det plockades upp k\u00e4nde jag: D\u00e5 har jag nog fattat hennes r\u00f6st \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

Publicerades 26-12-2025. Artikeln \u00e4r skriven av Oskar Sonn Lindell<\/a>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"\u00bbJag \u00e4r en ganska d\u00e5lig manusf\u00f6rfattare\u00ab, sa du inf\u00f6r den h\u00e4r intervjun. Vad menar du med det? \u2013…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":118263,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[22,23,26,27,17,21,24,25,28,29,15,16,18,34,31,33,32,30,19,20],"class_list":{"0":"post-118262","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-rubriker","8":"tag-breaking-news","9":"tag-breakingnews","10":"tag-featured-news","11":"tag-featurednews","12":"tag-headlines","13":"tag-huvudnyheter","14":"tag-latest-news","15":"tag-latestnews","16":"tag-main-news","17":"tag-mainnews","18":"tag-news","19":"tag-nyheter","20":"tag-rubriker","21":"tag-se","22":"tag-svenska","23":"tag-sverige","24":"tag-sweden","25":"tag-swedish","26":"tag-top-stories","27":"tag-topstories"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/115790949287183950","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/118262","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=118262"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/118262\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/118263"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=118262"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=118262"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=118262"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}