Kultursidorna m\u00e5ste sluta behandla musik som litteraturshare-arrowDela<\/p>\n
unsaveSpara<\/p>\n
expand-left<\/p>\n
helsk\u00e4rmNorbergsfestivalen 2025. Spelning med den franska dj:en Trois-Quarts Taxi System. Foto: K Super<\/p>\n
N\u00e4r svenska kultursidor<\/strong> \u00e4gnar uppm\u00e4rksamhet \u00e5t musik, s\u00e5 finns i stort sett tv\u00e5 mallar. Antingen en recension, av ett album eller en konsert. Eller en rej\u00e4l debatt, tjejerna mot killarna. Finare uttryckt: poptimism mot indie-rockism.<\/p>\n Resultatet blir en musikkritik med d\u00f6v\u00f6ra f\u00f6r dansmusik. D\u00e5 syftar jag p\u00e5 all musik som orienterar sig mot klubbar eller rejv, musiken som skapas f\u00f6r att sedan mixas samman med annan musik i dj-set. Dansmusik kan ber\u00f6ra m\u00e4ngder av m\u00e4nniskor p\u00e5 dansgolv v\u00e4rlden \u00f6ver, men forts\u00e4tta att ha l\u00e5ga lyssnarsiffror p\u00e5 Spotify. Ofta saknar den b\u00e5de ord och ansikte, vilket tydligen g\u00f6r den \u00e4n mer irrelevant.<\/p>\n Nog f\u00f6r att DN-kritiker \u00e4lskar att h\u00e4nvisa till ”klubbmusik” n\u00e4r de ska recensera n\u00e5got popalbum. Ordet blir en rent allm\u00e4n beteckning p\u00e5 den k\u00e4lla ur vilken samtida pop h\u00e4mtar sina influenser. Men hur l\u00e5ter den d\u00e4r klubbmusiken? Vad vill den, vart \u00e4r den p\u00e5 v\u00e4g och vad kan den s\u00e4ga oss om v\u00e5r samtid? Om s\u00e5dant bryr sig varken poptimister eller rockister.<\/p>\n P\u00e5 svenska kultursidor <\/strong>trycks musiken in en mall mer anpassad f\u00f6r litteratur eller teater. <\/strong>Eftersom b\u00f6ckerna och biljetterna kostar hundralappar, kan recensioner i de fallen vara angel\u00e4gna \u00e4ven som konsumentupplysning. F\u00f6rr g\u00e4llde motsvarande f\u00f6r musik p\u00e5 skiva. Men i dag? <\/p>\n L\u00e5t litteraturkritikerna h\u00e5lla p\u00e5 med sina \u00e5rsb\u00e4stalistor. En musikkritik som vill f\u00f6rbli relevant m\u00e5ste d\u00e4remot h\u00f6ja blicken \u00f6ver de enskilda verken. Uppgiften borde vara att sk\u00f6nja tendenser och skiljelinjer, att skriva in ny musik i historiska och globala sammanhang. Kort sagt m\u00e5ste musikkritik bli mer som konstkritik.<\/p>\n Talande nog avslutas 2025 med att konsttidskriften Paletten<\/a> ger ut ett temanummer om elektronisk dansmusik. Dess rumslighet \u00e5terkommer som tema i bidrag av Ina Blom<\/strong>, Nathan Hamelberg<\/strong> och Joshua Clover<\/strong>. Dansmusik \u00e4r musik som bokstavligen \u00e4ger rum, blir politisk genom att ifr\u00e5gas\u00e4tta \u00e4gandet. Vem till\u00e5ts ta plats? Vem st\u00f6rs av ljudet? Hur p\u00e5verkas samvaron p\u00e5 ett dansgolv av mobilkameror, heteronorm eller k\u00f6pta reklambudskap?<\/p>\n N\u00e4r jag nu talar om dansmusik, d\u00e5 talar jag om underjorden. Det vill s\u00e4ga: all slags dansmusik som f\u00f6rst\u00e5r sig sj\u00e4lv som \u201dunderground\u201d, i motsats till en kommersiell mainstream. Man kan relativisera en s\u00e5dan skiljelinje. Men det \u00e4r ett faktum att begreppet spelar roll f\u00f6r kulturens fotfolk.<\/p>\n Opposition till mainstream kan ta sig skilda former. Indiekultur<\/a> rimmar med rockismens ideal: en expressiv musik som f\u00f6rmedlar genuina k\u00e4nslor fr\u00e5n en artist till en lyssnare. D\u00e5 g\u00e4ller det att vara renl\u00e4rig och initierad. Dansmusik syftar mer till att frammana en situation. Underjorden s\u00f6ker det genuina inte fr\u00e4mst i musiken som produkt eller hos dess avs\u00e4ndare, utan p\u00e5 den gemensamma plats d\u00e4r musiken \u00e4ger rum. Vem bryr sig om vad du har i h\u00f6rlurarna dagtid?<\/p>\n pullquoteEn musikkritik som vill f\u00f6rbli relevant m\u00e5ste h\u00f6ja blicken \u00f6ver de enskilda verken.<\/p><\/blockquote>\n Den elektroniska underjorden<\/strong>, v\u00e5gar jag p\u00e5st\u00e5, har aldrig varit s\u00e5 vital som den \u00e4r 2025. \u00d6verallt utm\u00e4rker den sig som queer, diasporisk och politisk. Musikaliskt \u00e4r den spretig, men tendensen \u00e4r att prioritera ljudtextur och polyrytmik. I \u00f6vrigt kan musiken vara snabb eller l\u00e5ngsam, kompromissl\u00f6s eller kontemplativ, intelligent eller idiotisk \u2013 allt tycks i dag f\u00e5 plats. Techno? Trance? Drum’n’bass? Om genrerna f\u00f6rr kunde framst\u00e5 som reservat, vaktade av purister i uniform, s\u00e5 behandlas de nu mer som olika f\u00e4rger p\u00e5 samma palett.<\/p>\n Geografiskt \u00e4r underjorden spridd \u00f6ver v\u00e4rldens kontinenter. Kulturellt utg\u00f6r den snarare ett centrum: den plats d\u00e4r nya impulser f\u00f6rst tar form \u2013 f\u00f6r att i senare led t\u00e4mjas, kommersialiseras, ibland leta sig \u00e4nda in i topplistepopen.<\/p>\n Hur byggde Rosal\u00eda<\/strong> sin karri\u00e4r? Genom att till\u00e4gna<\/a> sig<\/a> rytmiska innovationer fr\u00e5n Latinamerikas<\/a> underjord<\/a>, i korsv\u00e4garna mellan reggaeton, techno och house. Changa tuki<\/a> (raptor house) v\u00e4xte fram i minitecas i Venezuelas slumkvarter, spreds via br\u00e4nda cd och en v\u00e4xande diaspora. Senare kom DJ Babatr<\/strong><\/a> <\/strong>att sl\u00e5 sig samman med Nick Le\u00f3n<\/a><\/strong>, som i sin tur bj\u00f6ds in av Rosal\u00eda<\/a> att medverka p\u00e5 \u201cMotomami\u201d (2022).<\/p>\n I s\u00e5dana l\u00e4gen f\u00f6reskriver indiemanualen att n\u00e5gon ska protestera och h\u00e4vda sig som renl\u00e4rig f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r det genuina originalet. Men svaret fr\u00e5n CRRDR<\/strong><\/a>, <\/strong>WOST<\/strong><\/a> med<\/a> flera<\/a> i Bogot\u00e1s underjord<\/a> blev i st\u00e4llet att uppfinna en ny, h\u00e5rdare kvasigenre: latincore<\/a>. En queer och lekfull accelerationism, som b\u00f6rjade i bootlegremixer<\/a> p\u00e5<\/a> Rosal\u00eda<\/a>, fortsatte i allm\u00e4n uppvigling till allt mer halsbrytande<\/a> hybrider<\/a> av changa tuki, baile funk, cumbia och guaracha \u2013 nu med tillsats av en stor slev tekno. Tekno? S\u00e5 kallas sedan nittiotalet en f\u00f6ga kreddig technovariant fr\u00e5n Europa: snabb, pumpande, entydigt f\u00f6rknippad med illegala rejv och kringresande husockupanter<\/a>.<\/p>\n I \u00e5r har CRRDR inte bara sl\u00e4ppt albumet Latincore Legend<\/a>, som bland annat tematiserar Luigi Mangione<\/strong> som antikapitalistisk sexsymbol<\/a>. Han har \u00e4ven hunnit med tv\u00e5 Sverigespelningar, p\u00e5 Norbergfestivalen<\/a> samt p\u00e5 b\u00f6gklubben Fist<\/a>. Men nej, svensk press har fortfarande inte n\u00e4mnt ett ord om fenomenet latincore. All uppm\u00e4rksamhet gick till Rosal\u00eda och hur hon hyrt in en str\u00e5korkester.<\/p>\n En besl\u00e4ktad energi <\/strong>\u00e5terfinns i Egyptens<\/a> elektroniska<\/a> underjord<\/a>. Shaabi och mahraganat kolliderar med s\u00f6ndertrasade breakbeats hos Hassan Abou Alam<\/a><\/strong>, Assyouti<\/a><\/strong> och 3Phaz<\/strong><\/a>. <\/strong>Flera i <\/strong>scenen verkar p\u00e5 dubbla fronter: h\u00e5rd klubbmusik, men \u00e4ven dr\u00f6mska ljudcollage<\/a> som kan byggas p\u00e5 f\u00e4ltinspelningar fr\u00e5n Kairos gator. Abadir<\/a><\/strong> sl\u00e4ppte i \u00e5r ett temaalbum om doomscrolling, Kitbashing<\/a>. Otaliga samplingar ur algoritmiska fl\u00f6den bidrar till en surrealistisk k\u00e4nsla, lite som att st\u00e5 ensam p\u00e5 en klubb d\u00e4r dansgolvet visar sig vara en peksk\u00e4rm. Passande nog skriver <\/a>Mattie Colquhoun <\/a><\/strong>i nya Paletten<\/a> om hur denna typ av kantig dansmusik \u00e5terspeglar en desorienterande tidsupplevelse som karakteriserar en kommunikativ kapitalism i kris.<\/p>\n ”Elektronisk musik handlar inte l\u00e4ngre om framtiden”, noterade konstkritikern Andria Nyberg Forshage<\/strong> nyligen i en briljant ess\u00e4 om hur rejvkulturen f\u00f6r\u00e4ndras<\/a>. Snarare \u00e4r musiken sysselsatt med att omf\u00f6rhandla sin egen historia. Att uppr\u00e4tth\u00e5lla minnet av hur techno och house f\u00f6r fyrtio \u00e5r sedan uppstod som svart musik<\/a> \u00e4r inte nostalgi. Det \u00e4r politiskt motst\u00e5nd mot den kommersiella vittv\u00e4ttning<\/a> som st\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5r, den som tidigare ofta har anf\u00f6rts av svenska snubbar, fr\u00e5n Ace of Base<\/strong> till Swedish House Mafia.<\/strong><\/p>\n Nu \u00e4r det ”afro house<\/a>” som har f\u00f6rvanskats till att beteckna en kommersiell och utstuderat sl\u00e4tstruken genre<\/a>. M\u00e5lgruppen \u00e4r vit, k\u00f6pstark och upptagen med att f\u00e5nga klubbspektaklet p\u00e5 mobilkamera<\/a> hellre \u00e4n att dansa.<\/p>\n Det g\u00e5r knappt att j\u00e4mf\u00f6ra med den uttalat panafrikanska housemusik som Guedra Guedra<\/strong><\/a> <\/strong>fr\u00e5n Casablanca levererar p\u00e5 \u00e5rets album Mutant<\/strong><\/a>.<\/strong> Sv\u00e4nget byggs upp av b\u00e5de trummaskiner och f\u00e4ltinspelningar, p\u00e5 grundval av en kritik av hur teknik f\u00f6r musikskapande forts\u00e4tter komma med v\u00e4sterl\u00e4ndska normer. Men \u00e4ven hos Guedra Gudra h\u00e5ller sig polyrytmiken inom en \u00f6verordnad fyrtakt, den som strukturerar n\u00e4stan all dans- och popmusik i hela v\u00e4rlden.<\/p>\n pullquoteN\u00e4r Berghain n\u00e4mns i svenska medier, d\u00e5 handlar det aldrig n\u00e5gonsin om musik. <\/p><\/blockquote>\n Hur blev det<\/strong> s\u00e5 sj\u00e4lvklart att den musikaliska tiden ska delas in i takter, varje takt med fyra slag av lika l\u00e4ngd? Det har inte g\u00e4llt f\u00f6r dansmusik i alla tider eller i alla kultur. \u00c4r d\u00e5 fyrtaktsnormen n\u00e5got som p\u00e5tvingats v\u00e4rlden genom v\u00e4sterl\u00e4ndsk kulturimperialism?<\/p>\n Liknelsen mellan techno och marschmusik \u00e4r sliten. Men \u00e4ven technon pr\u00e4glas i dag allt mer av rytmer som g\u00e5r p\u00e5 tv\u00e4ren, som f\u00f6r att leta en utv\u00e4g ur taktens kvadratur. Reggaeton, med dess synkoperade m\u00f6nster av tre-mot-tv\u00e5<\/a>, har satt tydliga sp\u00e5r i n\u00e4stan all slags popmusik. I den elektroniska dansmusiken tas detta m\u00f6nster ofta vidare mot l\u00e4ngre motrytmer som kanske antyder m\u00f6jligheten av att flera takter kan samexistera i samma dans.<\/p>\n Radikalt polyrytmisk techno g\u00f6rs av Authentically<\/strong><\/a> <\/strong>Plastic<\/strong><\/a> <\/strong>fr\u00e5n Uganda. Som organisat\u00f6r av queerklubben Anti-Mass<\/a> har hen hamnat i skottlinjen f\u00f6r de konservativa politiker som 2023 drev igenom ett extremt repressivt f\u00f6rbud mot homosexualitet. Hen f\u00f6rklarar att det farligare l\u00e4get drivit hen mot ett n\u00e5got mjukare sound p\u00e5 nya albumet Rococo Ruine<\/a>. Likv\u00e4l \u00e4r det bland det h\u00e5rdaste jag har h\u00f6rt 2025. Anti-Mass har tvingats bort fr\u00e5n offentligheten<\/a>, men i Kampalas elektroniska underjord finns \u00e4ven tv\u00e5 skivbolag med unik utgivning och globalt genomslag: Hakuna Kulala<\/a> och Nyege Nyege<\/a>.<\/p>\n Senegalesiska ensemblen Ndagga Rhythm Force<\/a><\/strong> har i \u00e5r fortsatt sitt samarbete med gudfadern av tysk dubtechno, Mark Ernestus<\/a><\/strong>. Att forcera in v\u00e4stafrikansk polyrytmik i en technostruktur hade kunnat bli fel. Men p\u00e5 nya skivan Khadim<\/a> skapas i st\u00e4llet en ljudbild som l\u00e5ter olika element verka p\u00e5 egna villkor. Trummorna i f\u00f6rgrunden, rundare dubklanger rullar i djupet. P\u00e5 scen sammanfogas helheten p\u00e5 annat s\u00e4tt, mer socialt och rumsligt \u2013 vilket nog \u00e4ven g\u00e4ller f\u00f6r den nya technoklubb som Ernestus startat i v\u00e4sttyska Wuppertal. Open Ground<\/a> har snabbt f\u00e5tt rykte om att ha v\u00e4rldens<\/a> b\u00e4sta<\/a> ljudsystem<\/a> f\u00f6r dansmusik och n\u00e4mns nu av technoskallar i samma andetag som Berghain<\/a>.<\/p>\n M\u00e5nga svenska kulturskribenter<\/strong> i \u00e5ldern kring fyrtio tycks tycks ta varje tillf\u00e4lle att tjata om Berghain. Men d\u00e5 mest som en symbol f\u00f6r n\u00e5got annat \u00e4n den dansmusik som spelas d\u00e4r. Man h\u00e4ngde i Berlin kring 2010. Nu \u00e4r man sm\u00e5barnsf\u00f6r\u00e4lder, k\u00e4nner att ens klubbdagar \u00e4r \u00f6ver \u2013 allts\u00e5 vill man meddela att Berghain \u00e4r \u00f6ver. Hoppl\u00f6st ute! N\u00e4r Berghain n\u00e4mns i svenska medier, d\u00e5 handlar det aldrig n\u00e5gonsin om musik. L\u00e5t mig d\u00e4rf\u00f6r bara n\u00e4mna att tre av Berghains nuvarande hus-dj:s \u2013 Barker<\/a><\/strong>, Polygonia<\/strong><\/a> <\/strong>och JakoJako<\/a><\/strong> \u2013 i \u00e5r sl\u00e4ppte varsitt album, d\u00e4r ingen h\u00e5ller sig till klassisk 4\/4-techno. Egensinnigt, varmt och ov\u00e4ntat stillsamt.<\/p>\n I dag \u00e4r det i dansmusiken med omnejd som vi hittar det mesta i musikv\u00e4g som f\u00e5r kallas konstn\u00e4rligt pr\u00f6vande eller politiskt intressant. S\u00e5 var det knappast i seklets b\u00f6rjan. Men s\u00e5 kom 2020-talet och chockade oss med att f\u00f6rst l\u00e4gga alla dansgolv \u00f6de. Den postpandemiska nyt\u00e4ndning som f\u00f6ljde p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll i v\u00e4rlden har varit oerh\u00f6rd. Trots allt tal om klubbd\u00f6d, s\u00e5 m\u00e4rks i underjorden \u00e4nnu inga tecken p\u00e5 musikalisk stagnation.<\/p>\n \u00c5ret med kritikerfamiljen 2025<\/p>\n 1:36:21<\/p>\n Mukbang & vi svarar p\u00e5 era fr\u00e5gor!<\/p>\n 1:10:16<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Kultursidorna m\u00e5ste sluta behandla musik som litteraturshare-arrowDela unsaveSpara expand-left helsk\u00e4rmNorbergsfestivalen 2025. Spelning med den franska dj:en Trois-Quarts Taxi…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":119006,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[67],"tags":[104,34,31,33,32,30,105],"class_list":{"0":"post-119005","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-entertainment","9":"tag-se","10":"tag-svenska","11":"tag-sverige","12":"tag-sweden","13":"tag-swedish","14":"tag-underhallning"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/115795970485342470","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/119005","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=119005"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/119005\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/119006"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=119005"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=119005"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=119005"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\u00c5ret](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/f250a746007091472c8d69d63c7fe5fc.jpg\")
<\/p>\n![\"Mukbang](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/73a860b0f2db7cd684e0165b8baa9a18.jpg\")
<\/p>\n