{"id":121361,"date":"2025-12-31T04:16:10","date_gmt":"2025-12-31T04:16:10","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/121361\/"},"modified":"2025-12-31T04:16:10","modified_gmt":"2025-12-31T04:16:10","slug":"plotsligt-skedde-ett-mord-i-min-hemby","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/121361\/","title":{"rendered":"Pl\u00f6tsligt skedde ett mord i min hemby"},"content":{"rendered":"<p>Det \u00e4r sv\u00e5rt att inte t\u00e4nka p\u00e5 underg\u00e5ngen n\u00e4r man t\u00e4nker p\u00e5 2025.\u00a0<\/p>\n<p>Lina Wolff omfamnar den \u2013\u00a0och \u00f6nskar alla ett riktigt gott nytt \u00e5r.\u00a0<\/p>\n<p><img   alt=\"\"\/><\/p>\n<p>F\u00f6rfattaren Lina Wolff \u00f6nskar Expressens l\u00e4sare gott nytt \u00e5r.<\/p>\n<p>Foto: Gustav Bergman \/ Albert Bonniers<\/p>\n<p>\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n<p><strong>ESS\u00c4.<\/strong> Det var under en taxiresa mellan Solna och Hornstull. Chauff\u00f6ren fr\u00e5gade vad jag jobbade med och jag svarade att jag var f\u00f6rfattare. D\u00e4r ser man, sa han. Han fr\u00e5gade sen om jag l\u00e4st \u00e5rets Nobelpristagare, <strong>L\u00e1szl\u00f3 Krasznahorkai<\/strong>. Jag sa att det hade jag inte. Jag fr\u00e5gade om han sj\u00e4lv hade l\u00e4st <a href=\"https:\/\/www.expressen.se\/tagg\/person\/laszlo-krasznahorkai\/\" class=\"\" rel=\"nofollow noopener\" target=\"_blank\">L\u00e1szl\u00f3 Krasznahorkai<\/a>, och han sa att det hade han. Jag skruvade p\u00e5 mig i baks\u00e4tet.\u00a0<\/p>\n<p>Sa sen att jag h\u00f6rt att f\u00f6rfattaren i fr\u00e5ga skrev utan punkt och s\u00e5dana b\u00f6cker letar sig in i min hj\u00e4rna s\u00e5 att \u00e4ven jag k\u00e4nner mig lockad att skriva utan punkt, och det funkar inte f\u00f6r mig. Jag vet det sen tidigare, f\u00f6rtydligade jag, att jag inte kan skriva utan punkt och vill g\u00e4rna slippa b\u00f6rja tvivla p\u00e5 den saken eftersom det sista jag beh\u00f6ver \u00e4r \u00e4nnu fler saker att tvivla p\u00e5 n\u00e4r jag skriver.\u00a0<\/p>\n<p>Chauff\u00f6ren sa inget. Sen sa han att han satte ut sina egna punkter. Vad menar du? sa jag. Medan jag l\u00e4ser, sa han, i huvudet. Jag s\u00e4tter ut dem sj\u00e4lv. Efter ett tag g\u00e5r det automatiskt. Jag s\u00e5g ut genom f\u00f6nstret. En stockholmsk blandning av svart hav, h\u00f6gresta klippor och gatljus gled f\u00f6rbi. Sen harklade jag mig och fr\u00e5gade vad den handlade om d\u00e5, den punktl\u00f6sa boken? Underg\u00e5ngen, sa han. Men den m\u00e5ste v\u00e4l ha en intrig? sa jag. Chauff\u00f6ren sa d\u00e5 att den handlade om en man som bodde i en by med nazister och vargar alltmedan underg\u00e5ngen var i ant\u00e5gande.\u00a0<\/p>\n<p>Utanf\u00f6r taxin gled nu den nattliga huvudstaden f\u00f6rbi som i en dr\u00f6m. Kommer den d\u00e5? sa jag. Vilken? sa han. Underg\u00e5ngen? Chauff\u00f6ren svarade inte utan str\u00e4ckte bara handen mot taxametern och sa att vi var framme nu. Jag \u00f6ppnade d\u00f6rren f\u00f6r att stiga ut. Just innan jag slog igen den s\u00e5g jag att chauff\u00f6ren v\u00e4nt p\u00e5 huvudet och s\u00e5g rakt p\u00e5 mig. Jag tyckte det fanns n\u00e5got segervisst i hans blick, men det kan ha varit inbillning.\u00a0<\/p>\n<blockquote><p>Jag kanske f\u00f6rv\u00e4xlar v\u00e4rldens m\u00f6jliga underg\u00e5ng med min egen s\u00e4kra underg\u00e5ng.<\/p><\/blockquote>\n<p>Att just den episoden seglar upp i mitt huvud n\u00e4r jag nu f\u00f6res\u00e4tter mig att skriva om det g\u00e5ngna \u00e5ret antar jag beror p\u00e5 just underg\u00e5ngen. Att den varit s\u00e5 p\u00e5 tapeten, om man nu kan s\u00e4ga att n\u00e5got som underg\u00e5ngen har varit p\u00e5 tapeten. Inte s\u00e5 att jag har n\u00e5got emot den. Jag tror p\u00e5 underg\u00e5ngen. Helt och fullt.\u00a0<\/p>\n<p>Jag \u00e4r av uppfattningen att om v\u00e4rlden, det vill s\u00e4ga helheten, \u00e4r sjuk, s\u00e5 m\u00e5ste delen ocks\u00e5 vara det. Vi h\u00e4nger samman med alltet, likt ett mycel under skogen, och \u00e4ven om vi just nu st\u00e5r d\u00e4r i v\u00e5ra formidabla, till fullo unders\u00f6kta och h\u00e4lsosamma kroppar, s\u00e5 \u00e4r det bara en fr\u00e5ga om tid innan sjukdomen i mycelet kommer att tr\u00e4nga upp genom jorden och infektera v\u00e5rt \u00f6mt\u00e5liga k\u00f6tt. Sagt det, f\u00f6resv\u00e4var det mig ibland att jag kanske f\u00f6rv\u00e4xlar v\u00e4rldens m\u00f6jliga underg\u00e5ng med min egen s\u00e4kra underg\u00e5ng.\u00a0<\/p>\n<p>Att \u00e5ldras \u00e4r ju ett slags f\u00e4rdande mot en personlig underg\u00e5ng och det finns inget som s\u00e4ger att det inte finns mekanismer i den m\u00e4nskliga hj\u00e4rnan som g\u00f6r att vi, ju l\u00e4ngre vi lever, projicerar v\u00e5r egen underg\u00e5ng p\u00e5 v\u00e5r omv\u00e4rld. Kanske vore det dessutom f\u00f6r m\u00e5nga l\u00e4ttare att l\u00e4mna en v\u00e4rld aska och grus, \u00e4n ett paradis?<\/p>\n<p>Annons<\/p>\n<p>S\u00e5 nej, jag tror p\u00e5 underg\u00e5ngen, i alla dess former. S\u00e5 mycket att jag ibland t\u00e4nker att jag h\u00e4rr\u00f6r ur den. Men saken \u00e4r att 2025 under en l\u00e5ng tid var ett utm\u00e4rkt \u00e5r f\u00f6r mig. Ett av de mest utm\u00e4rkta n\u00e5gonsin faktiskt. Jag och de mina var friska. Jag f\u00f6rlovade mig. Jag kom ut med en bok och fick m\u00e5nga l\u00e4sare, till och med ett pris.\u00a0<\/p>\n<p>Ja, under detta apokalypsens \u00e5r 2025 har jag vid flera tillf\u00e4llen k\u00e4nt mig skr\u00e4mmande upprymd. Som om den katastrofala dimensionen av \u00e5ret inte f\u00e5tt f\u00e4ste. Trots att jag f\u00f6ljt <strong>Greta Thunbergs<\/strong> seglats till Gaza, trots att jag sett <strong>Trumps<\/strong> alla ansikten, trots att jag lyssnat till s\u00f6ndagsintervjun med <strong>Gun-Britt Sundstr\u00f6m<\/strong>, sett den makal\u00f6sa filmen \u201dTake shelter\u201d och f\u00f6ljt den dagliga, hj\u00e4rtsk\u00e4rande nyhetsrapporteringen har jag f\u00f6rblivit en hel m\u00e4nniska.\u00a0<\/p>\n<p>Det ger en samma kusliga k\u00e4nsla i kroppen som om man i midvintern pl\u00f6tsligt skulle uppleva en sommardag med varma vindar och f\u00e5gels\u00e5ng. Man undrar vad som \u00e4r fel. Kanske beror det p\u00e5 s\u00e5dant jag l\u00e4st. Alltf\u00f6r magnifika f\u00f6rfattare, som <strong>Mircea C\u0103rt\u0103rescu<\/strong> och <strong>Liliana Colanzi<\/strong>. Eller att jag p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, genom min senaste roman, har sammanl\u00e4nkats med mitt ursprung och hittat ett slags frid.\u00a0<\/p>\n<blockquote><p>Att jag kommer att forts\u00e4tta tro p\u00e5 v\u00e4rmen, ljuset och gemenskapen.<\/p><\/blockquote>\n<p>Fast nu, n\u00e4r slutet verkligen \u00e4r h\u00e4r, inser jag att ett slags underg\u00e5ng \u00e4nd\u00e5 kom ikapp mot slutet av \u00e5ret. Bara ett par veckor efter prisutdelningen f\u00f6r \u201dLiken vi begravde\u201d \u00e4gde ett mord rum i min hemby och min bok fick pl\u00f6tsligt en sm\u00e4rtsam relevans, en s\u00e5dan relevans som ingen f\u00f6rfattare med en sj\u00e4l i kroppen kan vilja ha. \u00c5ret som b\u00f6rjade dur tycks nu \u00e4nd\u00e5 sluta i moll.\u00a0<\/p>\n<p>Det f\u00e5r mig att t\u00e4nka n\u00e5got som jag t\u00e4nkt m\u00e5nga g\u00e5nger tidigare. Att vad vet man om \u00f6det i kulissen. Detta \u00f6de som ibland tycks st\u00e5 bakom n\u00e4sta kr\u00f6k och gnugga h\u00e4nderna n\u00e4r man sj\u00e4lv, likt den f\u00f6r \u00f6gonblicket lyckosamma d\u00e5ren, visslande vandrar v\u00e4gen fram. Och n\u00e4r detta h\u00e4nder, ja, d\u00e5 \u00e5terst\u00e5r bara att falla tillbaka p\u00e5 de gamla vanliga klyschorna, klyschor som jag med tiden b\u00f6rjat ta f\u00f6r sanningar. Att jag kommer att forts\u00e4tta tro p\u00e5 v\u00e4rmen, ljuset och gemenskapen. Att jag kommer att forts\u00e4tta t\u00e4nka att m\u00e4nniskor kan n\u00e5 fram till varandra och att skrattet f\u00f6rm\u00e5r l\u00f6sa upp den tv\u00e5ngstr\u00f6ja som tragedierna sluter runt oss.\u00a0<\/p>\n<p>Nu t\u00e4nker ni kanske att det h\u00e4r inte blev n\u00e5gon rolig text. Att man borde h\u00e5lla fast vid en mer hedonistisk, ja, karnevalisk, fordran p\u00e5 livet. Men det \u00e4r sv\u00e5rt att vara hedonistisk n\u00e4r likmaskarna, de t\u00e5lmodiga vinnarna i varje ny v\u00e4rldsordning, n\u00e4rmar sig ens k\u00f6tt. Med det, alla, ett riktigt gott nytt \u00e5r. M\u00e5 underg\u00e5ngen, n\u00e4r den nu kommer, bli n\u00e5dig. M\u00e5 vi hinna f\u00f6rlikas med v\u00e5ra fiender. M\u00e5 vi hinna s\u00e4ga adj\u00f6 till dem vi \u00e4lskar. M\u00e5 vi hinna tacka f\u00f6r de b\u00f6cker vi l\u00e4st, och f\u00f6r ytterligare en kort stund fantisera om dem vi inte l\u00e4st. Och m\u00e5 vi \u2013 som b\u00e5de det sk\u00e5nska kynnet och den spanska flamencon dikterar \u2013 uppfyllas av det omst\u00f6rtande skrattet ytterligare n\u00e5gra sista rungande och skr\u00e4llande g\u00e5nger.\u00a0<\/p>\n<p>Sk\u00e5l f\u00f6r det i alla fall!<\/p>\n<p>Lina Wolff \u00e4r f\u00f6rfattare och ny medarbetare p\u00e5 Expressens kultursida. Hennes senaste bok \u201dLiken vi begravde\u201d bel\u00f6nades med Augustpriset 2025. \u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Det \u00e4r sv\u00e5rt att inte t\u00e4nka p\u00e5 underg\u00e5ngen n\u00e4r man t\u00e4nker p\u00e5 2025.\u00a0 Lina Wolff omfamnar den \u2013\u00a0och&hellip;\n","protected":false},"author":2,"featured_media":121362,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[67],"tags":[104,8179,135,5693,3755,1022,11607,34,31,33,32,30,105],"class_list":{"0":"post-121361","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-entertainment","9":"tag-location-horby","10":"tag-location-stockholm","11":"tag-organization-augustpriset","12":"tag-organization-expressen-kultur","13":"tag-organization-nobelpriset","14":"tag-person-laszlo-krasznahorkai","15":"tag-se","16":"tag-svenska","17":"tag-sverige","18":"tag-sweden","19":"tag-swedish","20":"tag-underhallning"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/115812249283653751","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/121361","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=121361"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/121361\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/121362"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=121361"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=121361"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=121361"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}