![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2026\/01\/423871.webp.jpeg\" "\\"\\"")
<\/p>\nFem
\nm\u00e5nader efter Stockholmsm\u00f6tet, den 15 januari 1926, firade Nathan S\u00f6derblom sin 60-\u00e5rsdag. N\u00e4r han utn\u00e4mndes till \u00e4rkebiskop 1914 var han ifr\u00e5gasatt och kritiserad.
\nNu hyllades han som en av kristenhetens fr\u00e4msta ledare. Tusen telegram
\nstr\u00f6mmade in fr\u00e5n alla v\u00e4rldens h\u00f6rn.<\/p>\n
\u00c4rkebiskopsg\u00e5rden i Uppsala fylldes av taltr\u00e4ngda biskopar,
\npolitiker, professorer och pr\u00e4ster. Bland alla g\u00e5vor m\u00e4rktes en betydande summa
\npengar som S\u00f6derblom fritt kunde anv\u00e4nda f\u00f6r sitt fortsatta ekumeniska arbete.\u00a0<\/p>\n
N\u00e4r Gunillaklockan ringde kv\u00e4ll uppvaktades han i facklornas sken av k\u00f6ren Allm\u00e4nna s\u00e5ngen.<\/p>\n
Nathan
\nS\u00f6derblom hade blivit v\u00e4rldens mest k\u00e4nde svensk och hela kristenhetens r\u00f6st
\nf\u00f6r social r\u00e4ttvisa och fred. Han inbj\u00f6ds att h\u00e5lla f\u00f6rel\u00e4sningar vid
\nuniversitet runt om i Europa, tala vid stora h\u00f6gtider och predika i Saint
\nPierre-katedralen n\u00e4r Nationernas f\u00f6rbund inledde sin \u00e5rliga session i Gen\u00e8ve
\n1926.\u00a0<\/p>\n
Men NF hade blivit offer f\u00f6r nationella s\u00e4rintressen, \u201den fallen
\n\u00e4ngel\u201d, som inte f\u00f6rm\u00e5dde v\u00e4rna den internationella r\u00e4ttsordningen. S\u00f6derblom
\nskr\u00e4dde inte orden n\u00e4r han manade medlemsstaterna att vara \u201dtj\u00e4nare \u00e5t en
\ngemensam, \u00f6ver alla gr\u00e4nser erk\u00e4nd sanningens och r\u00e4ttf\u00e4rdighetens myndighet.\u201d<\/p>\n
Stockholmsm\u00f6tet
\nhade skapat en plattform f\u00f6r f\u00f6rdjupat samarbete kyrkorna emellan. Hur skulle kyrkoekumeniken
\ng\u00e5 vidare?\u00a0<\/p>\n
N\u00e5gra organisatoriska f\u00f6rebilder fanns inte. Kyrkorna som s\u00e5dana var
\n\u00e4nnu inte s\u00e4rskilt involverade, men en forts\u00e4ttningskommitt\u00e9 hade valts. Den
\nhade ett begr\u00e4nsat mandat. Den skulle inte tala p\u00e5 kyrkornas v\u00e4gnar och fick
\nunder inga omst\u00e4ndigheter agera som en \u201d\u00f6verkyrka\u201d.\u00a0<\/p>\n
Kommitt\u00e9n bestod till
\nst\u00f6rsta delen av medel\u00e5lders m\u00e4n burna av internationell idealism. Den
\nskulle snart utmanas av 1930-talets h\u00e5rdf\u00f6ra nationalistiska realism.\u00a0<\/p>\n
Kommitt\u00e9n
\nsamlades f\u00f6rsta g\u00e5ngen i augusti 1926 i Bern. M\u00e5nga hade varit med \u00e4nda sedan
\nden f\u00f6rsta planeringskonferensen i Gen\u00e8ve 1920. Nu utn\u00e4mnde de sig utan h\u00e4nsyn
\ntill kvinnorna som var med till \u201dm\u00e4nnen fr\u00e5n Stockholm\u201d.\u00a0<\/p>\n
<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2026\/01\/423869.webp.jpeg\" "\\"\\"")
<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2026\/01\/423873.webp.jpeg\" "\\"S\u00f6derblom")
<\/p>\n
S\u00f6derblom bj\u00f6d gentilt
\nde \u00e5ttio deltagarna p\u00e5 en storslagen festmiddag f\u00f6r att fira Stockholmsm\u00f6tet. Officiella
\nm\u00f6tesrapporter p\u00e5 tyska och engelska fastst\u00e4lldes.\u00a0<\/p>\n
Kommitt\u00e9n hade f\u00e5tt i
\nuppdrag att avsluta konflikten mellan tyskar och fransm\u00e4n om vem som orsakat
\nkriget. Det lyckades. Genom att l\u00e4gga politiken \u00e5t sidan och koncentrera sig p\u00e5
\nmoraliska och religi\u00f6sa \u00f6verv\u00e4ganden kunde parterna enas.<\/p>\n
Forts\u00e4ttningskommitt\u00e9n
\nsammantr\u00e4dde varje \u00e5r. Den sj\u00f6satte det ena programmet efter det andra. Ett
\ninternationellt socialetiskt institut inr\u00e4ttades i Gen\u00e8ve f\u00f6r \u00f6msesidigt
\nkunskapsutbyte, samordning och forskning.\u00a0<\/p>\n
Ett j\u00e4mf\u00f6rande studium av
\necklesiologi p\u00e5b\u00f6rjades. Den trespr\u00e5kiga kvartalstidskriften Stockholm
\ngavs ut i tre \u00e5r innan den stora depressionen tvingade fram dess nedl\u00e4ggning.\u00a0<\/p>\n
I
\nsamarbete med universitetet i Gen\u00e8ve inleddes en masterutbildning i ekumenik.
\nKommissioner inr\u00e4ttades, en f\u00f6r kyrka och arbetsliv, en f\u00f6r ungdomsfr\u00e5gor, en f\u00f6r
\nsamarbete mellan teologer, en annan f\u00f6r media och kommunikation.\u00a0<\/p>\n
Redan innan
\nStockholmsm\u00f6tet hade en europeisk centralbyr\u00e5 f\u00f6r mellankyrkligt bist\u00e5nd
\norganiserats. N\u00e4r judef\u00f6rf\u00f6ljelserna intensifierades bildades 1933 International christian commission for refugees.\u00a0<\/p>\n
I Chexbres 1930 \u2013 det sista m\u00f6tet d\u00e5 S\u00f6derblom
\ndeltog \u2013 omvandlades forts\u00e4ttningskommitt\u00e9n till Universal christian council
\nfor life and work. Det var f\u00f6rsta steget mot det ekumeniska r\u00e5d han f\u00f6reslagit
\ntio \u00e5r tidigare. George Bell, som just utn\u00e4mnts till biskop av Chicester, tog
\n\u00f6ver rollen som ordf\u00f6rande.<\/p>\n
S\u00f6derblom
\nvar sliten, desillusionerad och tyngd av familjeproblem. Hans vacklande h\u00e4lsa
\ngjorde sig st\u00e4ndigt p\u00e5mind. Det ekumeniska m\u00f6tet hade sysslat med allt f\u00f6r
\nm\u00e5nga fr\u00e5gor och inte blivit den profetiska r\u00f6st f\u00f6r fred som han hoppats.
\nD\u00e4rf\u00f6r koncentrerade han sina sista \u00e5r p\u00e5 fredsfr\u00e5gan och intog en alltmer
\nradikal h\u00e5llning.\u00a0<\/p>\n
Han hade tidigare framh\u00e5llit varje nations r\u00e4tt att f\u00f6rsvara
\nsig med milit\u00e4ra medel om s\u00e5 kr\u00e4vdes. Nu b\u00f6rjade han argumentera f\u00f6r
\nnedrustning och villkorad civil olydnad som ett s\u00e4tt att bidra till fred.<\/p>\n
Nathan
\nS\u00f6derblom tog emot Nobels fredspris 1930. Den 8 juli 1931 avled han.<\/p>\n
Historien
\nhade tagit en ny v\u00e4ndning. N\u00e4r nazisternas j\u00e4rnh\u00e5rda diktatur tagit makten i
\nTyskland, hade humanistisk kulturtillv\u00e4nd liberalteologi inte mycket att
\ns\u00e4tta emot.\u00a0<\/p>\n
Men en ny teologi f\u00f6ddes. Utifr\u00e5n Guds sj\u00e4lvuppenbarelse i Kristus m\u00e5ste
\nvarje sann kyrka f\u00f6rkunna ett hopp bortom allt hopp. Tongivande teologen Karl Barth hade satt stenen i
\nrullning. En konfrontation v\u00e4ntade.\u00a0<\/p>\n
F\u00f6rsta varningen kom n\u00e4r Universal christian council var samlat i Novo Sad 1933. Hitler hade blivit rikskansler, fr\u00e5gan om
\nstat och kyrka var p\u00e5 allas l\u00e4ppar.\u00a0<\/p>\n
N\u00e4r Budskapet fr\u00e5n Stockholm l\u00e4stes upp som
\nerinran och f\u00f6rpliktelse reste sig en talesman f\u00f6r den nya kyrkostyrelsen i
\nTyskland, Theodor Heckel. Han f\u00f6rklarade att detta budskap, som speglade
\nupplysningstidens humanit\u00e4ra ideal, nu var \u00f6verspelat. Vartenda ord skulle
\nf\u00f6rkastas.<\/p>\n
Ledarna
\nf\u00f6r de ekumeniska r\u00f6relserna s\u00e5g vart\u00e5t Europa var p\u00e5 v\u00e4g. Ingen skulle
\nundg\u00e5 vad som v\u00e4ntade. Nu m\u00e5ste de samarbeta och kanske g\u00e5 samman.\u00a0<\/p>\n
En
\n\u201dkonsultativ grupp\u201d bildades. En konferens om \u201dkyrka och stat\u201d h\u00f6lls i Paris
\nv\u00e5ren 1934 med ekumeniska tungviktare som George Bell, William Temple, Willem
\nVisser \u2019t Hooft och William Paton.\u00a0<\/p>\n
Den 60-\u00e5rige JH Oldham, som \u00e4gnat sitt liv
\n\u00e5t att organisera det Internationella missionsr\u00e5det, ansl\u00f6t sig. Han hade bytt
\nfot och ville satsa alla sina krafter p\u00e5 Life and work. Den r\u00f6relsen hade b\u00e4st f\u00f6ruts\u00e4ttningar att bli
\nkyrkornas profetiska r\u00f6st i ett totalit\u00e4rt samh\u00e4lle. Tyskarna var ute ur
\nbilden, skandinaverna hade f\u00f6rlorat initiativet, engelsm\u00e4n tog ledningen.<\/p>\n
I
\naugusti 1934 samlades Universal christian council p\u00e5 Fan\u00f8 utanf\u00f6r Danmarks
\nv\u00e4stkust. Ett \u00e5ttiotal delegater kom, bland dem Gustaf Aul\u00e9n och Anna S\u00f6derblom
\nmed sv\u00e4rs\u00f6nerna Yngve Brilioth och Arvid Runestam. Atmosf\u00e4ren var laddad.\u00a0<\/p>\n
Tv\u00e5
\nveckor innan hade alla tyska pr\u00e4ster tvingats avl\u00e4gga trohetsed till Hitler. En uppg\u00f6relse med Heckel och hans delegation fr\u00e5n den nazifierade tyska
\nrikskyrkan var oundviklig. Hetsiga diskussioner f\u00f6rdes bakom lyckta d\u00f6rrar.
\nInformation l\u00e4ckte b\u00e5de till New York och Berlin.<\/p>\n
Dietrich
\nBonhoeffer var med p\u00e5 Fan\u00f8 som ledare f\u00f6r ett ungdomsl\u00e4ger. Fast den tyska
\nkyrkostyrelsen f\u00f6rbjudit alla f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r Bek\u00e4nnelsekyrkan att delta i
\nkonferensen, inbj\u00f6d ordf\u00f6randen George Bell honom att tala.\u00a0<\/p>\n
Bonhoeffer var bara 28 \u00e5r och fortfarande
\nok\u00e4nd f\u00f6r de flesta. Ett avsnitt ur hans
\ntal ger oss en k\u00e4nsla av dess allvar:\u00a0<\/p>\n
”Fred \u00e4r att helt och utan
\ns\u00e4kerheter st\u00e4lla sig under Guds ledning, att i tro och lydnad \u00f6verl\u00e4mna
\nnationernas \u00f6de i den Allsm\u00e4ktiges h\u00e4nder, att inte f\u00f6rs\u00f6ka styra med sj\u00e4lviska
\nsyften.\u00a0<\/p>\n
Slag vinns inte med vapen utan
\nmed Gud. Slag vinns d\u00e4r v\u00e4gen leder till korset. Varf\u00f6r fruktar vi de
\nv\u00e4rldsliga makternas raseri? Varf\u00f6r tar vi inte makten ifr\u00e5n dem och \u00e5terl\u00e4mnar
\nden till Kristus? Det kan vi g\u00f6ra i dag. Det Ekumeniska r\u00e5det \u00e4r samlat: det kan
\nskicka alla troende denna radikala maning till fred. Timmen \u00e4r sen. V\u00e4rlden
\nstorknar av vapen.<\/p>\n
Misstron som lyser ur m\u00e4nniskors \u00f6gon \u00e4r fasansfull.
\nKrigstrumpeterna kan ljuda i morgon. Vad v\u00e4ntar vi p\u00e5? Vill vi verkligen dra p\u00e5
\noss denna skuld, st\u00f6rre \u00e4n aldrig n\u00e5gonsin f\u00f6rr?”<\/p>\n
Konferensen
\nvalde sida med den tyska Bek\u00e4nnelsekyrkan och br\u00f6t f\u00f6rbindelserna med den
\nhybrid av kristendom och nazism som gick under namnet Deutsche christen.\u00a0<\/p>\n
M\u00f6tet
\nslog fast att \u201den autokratisk kyrkostyrelse \u00e4r of\u00f6renlig med den kristna
\nkyrkans natur, i synnerhet om den tvingas p\u00e5 m\u00e4nniskors samveten genom en
\nh\u00f6gtidlig ed, med tv\u00e5ngsmetoder och utan fri debatt\u201d.<\/p>\n
Efter
\nflera \u00e5r av os\u00e4kerhet om b\u00e5de v\u00e4gar och m\u00e5l, hade utvecklingen i Europa tvingat
\nLife and work att koncentrera sig p\u00e5 fr\u00e5gan om kyrkans trov\u00e4rdighet och \u00f6verlevnad
\ni de onda makternas tid.\u00a0<\/p>\n
Man fattade beslutet att inbjuda till en ny v\u00e4rldskonferens.
\nDen skulle \u00e4ga rum i Oxford 1937 med temat \u201dKyrkan, samh\u00e4llet och staten\u201d.
\nJoseph Oldham tog p\u00e5 sig ansvaret att planera konferensens inneh\u00e5ll. Med sin auktoritet
\noch uth\u00e5llighet, organisatoriska skicklighet och vidstr\u00e4ckta kontaktn\u00e4t bland
\nteologer, forskare och politiker, kunde ingen vara mer l\u00e4mpad f\u00f6r uppdraget.\u00a0<\/p>\n
F\u00f6r Joseph Oldham var den v\u00e4rldsvida kristenheten en h\u00f6gst synlig gemenskap av m\u00e4nniskor
\nsom tog emot r\u00e4ddningens ord utifr\u00e5n och tillbad en Gud som var b\u00e5de gr\u00e4nsl\u00f6s
\noch n\u00e4ra. Kyrkan i dess m\u00e5nga uttrycksformer levde mitt i v\u00e4rlden, inte f\u00f6r sin
\negen skull utan f\u00f6r att bevara v\u00e4rlden och ge den liv.<\/p>\n
\u201dL\u00e5t kyrkan vara kyrka\u201d
\nblev slagordet som lj\u00f6d genom alla f\u00f6rberedelser och hela konferensen.<\/p>\n
Framst\u00e5ende
\nteologer, jurister och statsvetare inbj\u00f6ds att skriva f\u00f6rberedande texter, att
\nf\u00f6rel\u00e4sa vid konferensen och att sammanfatta dess budskap.\u00a0<\/p>\n
Oxford 1937 blev en
\nekumenisk studiekonferens i v\u00e4rldsformat och kulmen p\u00e5 en l\u00e5ng process av
\nsocialetisk reflektion. Slutrapporten slog fast att det \u00e4r kyrkans prim\u00e4ra
\nuppgift att vittna om Gud, proklamera Guds Ord, bek\u00e4nna sin tro inf\u00f6r v\u00e4rlden,
\nl\u00e4ra b\u00e5de unga och gamla att h\u00e5lla Guds bud och att tj\u00e4na nationen och staten
\ngenom att proklamera vad som \u00e4r Guds vilja. Oavsett vad staten best\u00e4mmer, kan
\nkyrkan aldrig ge upp sin gudstj\u00e4nst, f\u00f6rkunnelse, undervisning eller diakoni. <\/p>\n
Andra
\nv\u00e4rldskriget stod f\u00f6r d\u00f6rren. Life and work och Faith and order besl\u00f6t att g\u00e5
\nsamman och bilda Kyrkornas v\u00e4rldsr\u00e5d. Det skedde i Utrecht 1938, men inte
\nf\u00f6rr\u00e4n kriget var \u00f6ver kunde v\u00e4rldsr\u00e5det konstitueras vid den f\u00f6rsta
\ngeneralf\u00f6rsamlingen i Amsterdam 1948, tjugotre \u00e5r efter Stockholmsm\u00f6tet.\u00a0<\/p>\n
F\u00f6renade i den ekumeniska r\u00f6relsen hade kyrkorna best\u00e5tt sin sv\u00e5ra pr\u00f6vning.
\nV\u00e4rlden \u00f6ppnade sig p\u00e5 nytt. Vad de gamla s\u00e5tt i vredens tid skulle sk\u00f6rdas av
\nde unga som f\u00e5tt hoppet tillbaka.\u00a0<\/p>\n
P\u00e5 podiet i Concertgebouw satt John R Mott,
\n82, Germanos av Thyatira, 76, Erling Eidem, 68, Marc Boegner, 67, Geoffrey Fisher, 61, TC Chao, 60, och George Bell, 65.\u00a0<\/p>\n
In str\u00f6mmade n\u00e4sta generation: Madeleine
\nBarot, Catherine Bliss, Suzanne de Di\u00e9trich, Daniel Thambyrajah Niles och alla
\nde andra som skulle b\u00e4ra r\u00f6relsen vidare.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Fem m\u00e5nader efter Stockholmsm\u00f6tet, den 15 januari 1926, firade Nathan S\u00f6derblom sin 60-\u00e5rsdag. N\u00e4r han utn\u00e4mndes till \u00e4rkebiskop…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":123029,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[22,23,26,27,17,21,24,25,28,29,15,16,18,34,31,33,32,30,19,20],"class_list":{"0":"post-123028","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-rubriker","8":"tag-breaking-news","9":"tag-breakingnews","10":"tag-featured-news","11":"tag-featurednews","12":"tag-headlines","13":"tag-huvudnyheter","14":"tag-latest-news","15":"tag-latestnews","16":"tag-main-news","17":"tag-mainnews","18":"tag-news","19":"tag-nyheter","20":"tag-rubriker","21":"tag-se","22":"tag-svenska","23":"tag-sverige","24":"tag-sweden","25":"tag-swedish","26":"tag-top-stories","27":"tag-topstories"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/115822862221408110","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/123028","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=123028"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/123028\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/123029"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=123028"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=123028"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=123028"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}