{"id":124717,"date":"2026-01-03T18:13:12","date_gmt":"2026-01-03T18:13:12","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/124717\/"},"modified":"2026-01-03T18:13:12","modified_gmt":"2026-01-03T18:13:12","slug":"recension-frightmare-1974-filmparadiset","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/124717\/","title":{"rendered":"Recension: Frightmare (1974) | Filmparadiset"},"content":{"rendered":"

SYNOPSIS:<\/strong>
Efter att ha undkommit en d\u00f6dsdom f\u00f6r sina fruktansv\u00e4rda brott bos\u00e4tter sig en till synes rehabiliterad kvinna i en isolerad bondg\u00e5rd med sin man, bara f\u00f6r att \u00e5terigen l\u00e4ngta efter blod och en snabbkurs i kirurgi. \u00c4r hennes gamla jag verkligen tillbaka?<\/p>\n

TRAILER:<\/strong>
\ufeff<\/p>\n

BILDER:<\/strong><\/p>\n

INFO:<\/strong>
Originaltitel:<\/strong> Frightmare
Spr\u00e5k:<\/strong> Engelska
Genre:<\/strong> Skr\u00e4ck
Regi:<\/strong> Pete Walker<\/a>
Manus:<\/strong> David McGillivray<\/a>
Sk\u00e5despelare:<\/strong> Sheila Keith<\/a>, Rupert Davies<\/a>, Deborah Fairfax<\/a>, Paul Greenwood<\/a>, Kim Butcher<\/a>, Leo Genn<\/a>, Gerald Flood<\/a>
Premi\u00e4r\u00e5r:<\/strong> 1974
Speltid:<\/strong> 1h 27min
Bolag:<\/strong> Studio S Entertainment, Video Invest
Biopremi\u00e4r:<\/strong>\u00a06 november 1974
DVD\/Blu-ray-premi\u00e4r:<\/strong> 10 november 2025
L\u00e4nkar:<\/strong> IMDB<\/a><\/p>\n

RECENSION:<\/strong>
Under filmcensurens barbariska storhetstid i b\u00f6rjan av 1980-talet var Video Invest det mest dj\u00e4rva och \u00f6k\u00e4nda videobolaget. Deras filmer var mycket v\u00e4rre \u00e4n alla andras, vilket orsakade polisrazzior i Sveriges videobutiker. De 26 beslagtagna VHS-titlarna f\u00f6rst\u00f6rdes och bolaget gick i konkurs. Nu \u00e4r filmerna tillbaka! I oklippta originalversioner och digitalt restaurerade.<\/strong><\/p>\n

Det finns en s\u00e4rskild sorts obehag som bara brittisk 70-talsskr\u00e4ck kan frammana. Det \u00e4r en v\u00e4rld av bleka tapeter, regntunga skyar och en djupt rotad ondska som d\u00f6ljer sig bakom en fasad av artighet och tebjudningar. Pete Walkers<\/strong> \u201dFrightmare<\/strong>\u201d \u00e4r kronjuvelen i denna nisch.<\/p>\n

Filmen introducerar oss f\u00f6r Dorothy Yates (briljant spelad av Sheila Keith<\/strong>), en kvinna som efter m\u00e5nga \u00e5r p\u00e5 sluten anstalt har \u00e5terv\u00e4nt till ett till synes lugnt liv p\u00e5 en enslig g\u00e5rd tillsammans med sin h\u00e4ngivne make, Edmund. Men Dorothys f\u00f6rflutna \u00e4r inte bara m\u00f6rkt \u2013 det \u00e4r groteskt. Hon d\u00f6mdes en g\u00e5ng f\u00f6r brott s\u00e5 avskyv\u00e4rda att de knappt g\u00e5r att n\u00e4mna, och trots den lugna ytan har hennes inre demoner aldrig l\u00e4mnat henne.<\/p>\n

Samtidigt f\u00f6ljer vi hennes d\u00f6ttrar, som hanterar arvet efter sin mor p\u00e5 helt olika s\u00e4tt. Den ena f\u00f6rs\u00f6ker leva ett normalt liv i staden, medan den andra dras likt en mal till moderns destruktiva ljus. Det \u00e4r en tragedi f\u00f6rkl\u00e4dd till en skr\u00e4ckfilm, d\u00e4r familjeband visar sig vara starkare \u2013 och farligare \u2013 \u00e4n f\u00f6rnuftet.<\/p>\n

Hj\u00e4rtat i filmen \u00e4r utan tvekan Sheila Keith<\/strong>. Hennes gestaltning av Dorothy \u00e4r inget annat \u00e4n ett m\u00e4sterverk. Hon spelar henne inte som ett monster i traditionell mening, utan som en br\u00e4cklig och stundtals k\u00e4rleksfull mormorsfigur. Men n\u00e4r blicken svartnar och det hungriga leendet sprider sig \u00f6ver l\u00e4pparna, blir hon en av filmhistoriens mest genuint skr\u00e4mmande karakt\u00e4rer. Det \u00e4r kontrasten mellan det vardagliga och det fullst\u00e4ndigt vansinniga som skapar den krypande obehagsk\u00e4nslan som dr\u00f6jer sig kvar l\u00e5ngt efter eftertexterna.<\/p>\n

\u201dFrightmare<\/strong>\u201d vilar inte p\u00e5 snabba chocker eller enkla \u201djump scares\u201d. Ist\u00e4llet bygger den upp en atmosf\u00e4r av hoppl\u00f6shet. Det \u00e4r en film om arvets makt och om hur trauma kan g\u00e5 i arv genom generationer. Den utforskar den obekv\u00e4ma tanken: Kan vi verkligen lita p\u00e5 dem som st\u00e5r oss n\u00e4rmast? Och vad g\u00f6r man n\u00e4r ens egen mor visar sig vara den v\u00e4rsta sortens rovdjur?<\/p>\n

Filmen \u00e4r r\u00e5, skitig och kompromissl\u00f6s i sin pessimism. Det finns ingen hj\u00e4lte som kommer till unds\u00e4ttning, och ingen enkel utv\u00e4g.<\/p>\n

Trots att filmen har \u00f6ver 50 \u00e5r p\u00e5 nacken k\u00e4nns den fortfarande f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt modern i sitt psykologiska djup. Det \u00e4r en intensiv och m\u00f6rk resa in i m\u00e4nskligt f\u00f6rfall. F\u00f6r den som uppskattar skr\u00e4ck som k\u00e4nns i magen snarare \u00e4n bara i nerverna \u00e4r detta en absolut klassiker.<\/p>\n

En iskall och psykologiskt driven mardr\u00f6m som bevisar att de farligaste monstren \u00e4r de som bjuder dig p\u00e5 te innan de sl\u00e5r till.<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

Recension<\/p>\n

Frightmare (1974)<\/p>\n

Summering<\/p>\n