Publicerad 4 jan 2026 kl 14.00<\/p>\n
I en ny bok g\u00e5r id\u00e9historikern Henrik Dalgard till f\u00f6rsvar f\u00f6r masslitteraturen.<\/p>\n
Jens Liljestrand l\u00e4ser en kompetent ideologisk uppg\u00f6relse som missar po\u00e4ngen.<\/p>\n
<\/p>\n
Henrik Dalgard \u00e4r id\u00e9historiker och aktuell med boken \u201dPoesin, publiken och pengarna\u201d.<\/p>\n
Foto: Timbro<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
Jens Liljestrand \u00e4r f\u00f6rfattare och medarbetare p\u00e5 Expressens kultursida.<\/p>\n
Foto: HANNA BRUNL\u00d6F WINDELL<\/p>\n
\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
RECENSION. <\/strong>\u201dN\u00e4r n\u00e4ringslivskramaren blir gammal blir han marxist\u201d \u00e4r en formulering som dyker upp i skallen n\u00e4r jag l\u00e4ser Henrik Dalgards<\/strong> litteraturhistoriska genomg\u00e5ng \u201dPoesin, publiken och pengarna\u201d. Parafrasen haltar f\u00f6rvisso, Dalgard \u00e4r med sina 27 \u00e5r knappast gammal (men har redan bland annat en master i id\u00e9- och l\u00e4rdomshistoria och n\u00e5gra \u00e5r inom den moderata politiken under b\u00e4ltet). Men det finns n\u00e5got fascinerande i att n\u00e4ringslivets tankesmedja Timbro i allt h\u00f6gre grad \u00e4gnar sig \u00e5t litteratursociologisk f\u00f6rdjupning, nu senast i Fredrik Segerfeldts<\/strong> postkoloniala analyser av nordafrikansk litteratur i \u201dFr\u00e5n Casablanca till orten\u201d (2023).<\/p>\n Ambitionen att f\u00f6rst\u00e5 samh\u00e4llet med hj\u00e4lp av sk\u00f6nlitteratur, att genom fiktionen f\u00e5 syn p\u00e5 politiska, kulturella och ekonomiska f\u00f6r\u00e4ndringar, \u00e4r en paradgren inom svensk litteraturvetenskap. Den etablerades av bland andra akademiledamoten Henrik Sch\u00fcck<\/strong> (1855\u20131947) och vidareutvecklades av Lars Furuland<\/strong> (1928\u20132009) och Johan Svedjedal,<\/strong> de senare professorer vid avdelningen f\u00f6r litteratursociologi vid Uppsala universitet.<\/p>\n Henrik Dalgard, ocks\u00e5 han uppsaliensare, st\u00f6der sig tungt p\u00e5 Svedjedals analyser n\u00e4r han n\u00e4rmar sig 1800-talets svenska romanproduktion; bokens titel \u00e4r h\u00e4mtad fr\u00e5n Svedjedals avhandling om Carl Jonas Love Almqvist.<\/strong> Resonemanget \u00e4r i korta drag att tryckeritekniken f\u00f6dde en masslitteratur, med figurer som Lars Johan Hierta,<\/strong> grundare av Aftonbladet, i spetsen. Att vara en b\u00e4sts\u00e4ljande och publiktillv\u00e4nd f\u00f6rfattare var p\u00e5 1800-talet ingenting att sk\u00e4mmas \u00f6ver, utan snarare ett bevis p\u00e5 skicklighet. Medan litteraturen tidigare hade varit en institution finansierad av hovets och adelns mecenater, bars den nu fram av en publik och en marknad.<\/p>\n Henrik Dalgard \u00e4r alldeles uppenbart en (omedveten) l\u00e4rjunge till Luk\u00e1cs \u2013 och samtidigt inte.<\/p><\/blockquote>\n Denna litteratur kom \u00e4ven till sitt inneh\u00e5ll att spegla \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n en aristokratisk och feodal till en meritokratisk och borgerlig kultur. Boken g\u00f6r nedslag i tre f\u00f6rfattarskap: Almqvist, Emelie Flygare-Carl\u00e9n<\/strong> (eller \u201dEmilie-Flygare Carl\u00e8n\u201d som baksidestexten vill kalla henne) och Fredrika Bremer,<\/strong> som alla speglar det framv\u00e4xande marknadssamh\u00e4llet i sina romaner. I exempelvis Flygare-Carl\u00e9ns klassiska folklivsskildring \u201dRosen p\u00e5 Tistel\u00f6n\u201d l\u00f6per diskussionen om marknad, konkurrens, plikt och moral genom hela storyn. Den borgerliga romanen blir en id\u00e9m\u00e4ssig och narrativ plattform f\u00f6r en \u00f6kad (sj\u00e4lv)f\u00f6rst\u00e5else av vad kapitalism och liberalism inneb\u00e4r i den postfeodala tidseran.<\/p>\n Det \u00e4r inget fel p\u00e5 tesen, som inte heller \u00e4r s\u00e4rskilt ny. I litteraturlistan saknar jag den marxistiska filosofen Gy\u00f6rgy Luk\u00e1cs<\/strong> (1885\u20131971), som formulerade n\u00e5gra banbrytande teorier om hur 1800-talets sk\u00f6nlitter\u00e4ra realism, med giganter som Honor\u00e9 de Balzac<\/strong> och Anton Tjechov,<\/strong> i sj\u00e4lva verket var gestaltningar av historiematerialism. I verk efter verk avspeglas girigheten i den framv\u00e4xande bourgeoisien, kontrasterad mot den gamla aristokratins privilegier, allt inf\u00f6r en l\u00e4shungrig masspublik som fick se samtidens stora drama, dragkampen mellan feodalism och kapitalism, utspelas b\u00e5de i och mellan raderna.<\/p>\n Annons<\/p>\n Henrik Dalgard \u00e4r alldeles uppenbart en (omedveten) l\u00e4rjunge till Luk\u00e1cs \u2013 och samtidigt inte, eftersom hans ambition \u00e4r att visa hur f\u00f6rfattarna i vissa delar inte bara skildrar utan ocks\u00e5 omfamnar ett samh\u00e4lle d\u00e4r publik och dess pengar snarare \u00e4n mecenater och deras allmosor skapade f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r konst och litteratur. I ett avslutande kapitel, symptomatiskt nog betitlat \u201dN\u00e4r f\u00f6rfattaren blev en parasit\u201d (hej Parisa Liljestrand!<\/strong>) kritiserar han 1900-talslitteraturen och dess v\u00e4ndning bort fr\u00e5n masslitteraturen.<\/p>\n Marknaden och pengarna \u00e4r alltid n\u00e4rvarande hos f\u00f6rfattaren Per Hagman.<\/p>\n Foto: Karin T\u00f6rnblom \/ IBL<\/p>\n \u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n Det \u00e4r alldeles korrekt att det i dag \u00e4r \u201dfinare\u201d att vara finansierad av fl\u00e5diga priser och stipendier \u00e4n av royalties. Men det \u00e4r ju knappast s\u00e5 att f\u00f6rfattare inte vill ha m\u00e5nga l\u00e4sare; snarare har den borgerliga salongen, den som ska kunna b\u00e4ra upp ett seri\u00f6st syftande f\u00f6rfattarskap bortom feel good, krim och skvallrig autofiktion, krympt i storlek.\u00a0<\/p>\n \u201dPoesin, publiken och pengarna\u201d \u00e4r en kompetent litteraturanalys. Den politiska tendensen blir dock uppenbar n\u00e4r Dalgard mot slutet ondg\u00f6r sig \u00f6ver bristen p\u00e5 marknadspositiv masslitteratur i v\u00e5r tid:<\/p>\n \u201dN\u00e4r var exempelvis senaste g\u00e5ngen du l\u00e4ste en kulturartikel som prisade en marknadstillv\u00e4nd sk\u00f6nlitteratur, med liberala f\u00f6rtecken dessutom?\u201d<\/p>\n Men marknaden syns ju \u00f6verallt i modern svensk sk\u00f6nlitteratur! Hos Per Hagman<\/strong> kan man l\u00e4sa om proletariseringen av f\u00f6rfattarskr\u00e5et, hos Jonas Hassen Khemiri<\/strong> om migrantekonomin, hos Tone Schunnesson<\/strong> om materialism och girighet, hos \u00c5sa Linderborg<\/strong> om arbetarklassens alienation i det postindustriella samh\u00e4llet, hos Agri Isma\u00efl<\/strong> om globaliseringens hyperkapitalism, hos Jens Lapidus<\/strong> om ett Sverige d\u00e4r allt handlar om snabba cash.<\/p>\n Men nej, i dessa romaner upptr\u00e4der marknadsliberalismen s\u00e4llan som en fr\u00e4lsare, och det \u00e4r n\u00e4stan r\u00f6rande att Dalgard och hans f\u00f6rlag inte tycks f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r.<\/p>\n Vem ska ber\u00e4tta f\u00f6r dem?<\/p>\n SAKPROSA<\/p>\n HENRIK DALGARD<\/p>\n Poesin, publiken och pengarna. Hur romanen gav kapitalismen en mening<\/p>\n Timbro, 243 s.<\/p>\n Visa mer<\/p>\n Jens Liljestrand \u00e4r f\u00f6rfattare och medarbetare p\u00e5 Expressens kultursida.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Publicerad 4 jan 2026 kl 14.00 I en ny bok g\u00e5r id\u00e9historikern Henrik Dalgard till f\u00f6rsvar f\u00f6r masslitteraturen.…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":125363,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[67],"tags":[104,2287,13086,6044,2181,13087,34,438,31,33,32,30,1515,105],"class_list":{"0":"post-125362","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-entertainment","9":"tag-organization-timbro","10":"tag-person-jens-lapidus","11":"tag-person-jens-liljestrand","12":"tag-person-parisa-liljestrand","13":"tag-person-per-hagman","14":"tag-se","15":"tag-sections-bocker","16":"tag-svenska","17":"tag-sverige","18":"tag-sweden","19":"tag-swedish","20":"tag-topic-bokrecensioner","21":"tag-underhallning"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/115837246077016147","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/125362","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=125362"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/125362\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/125363"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=125362"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=125362"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=125362"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}\u00d6ppna bild i helsk\u00e4rm<\/p>\n
<\/p>\n