Egentligen \u00e4r kanske \u201dFr\u00e5ga 7\u201d helt enkelt ett uttryck f\u00f6r verklighetsl\u00e4ngtan. Vi lever v\u00e5ra liv omgivna av l\u00f6gner: \u201dtid, historia, verklighet, minnen, detaljer, fakta\u201d. Det finns d\u00e5 ingen sanning, bara ett \u201dvarf\u00f6r\u201d. En fr\u00e5ga.<\/p>\n
Och h\u00e4nger inte allting ihop? Flanagan konstaterar att han lever tack vare atombomberna \u00f6ver Hiroshima och Nagasaki: fadern var d\u00e5 slavarbetare, d\u00f6md att d\u00f6 i japansk f\u00e5ngenskap \u2013 atombomberna r\u00e4ddar honom fr\u00e5n en s\u00e4ker d\u00f6d, alltmedan tusentals m\u00e4nniskor brinner upp i explosionerna. Flanagan v\u00e4xer upp p\u00e5 Tasmanien, d\u00e4r brittisk kolonialism \u00f6delagt den m\u00e5ngtusen\u00e5riga aboriginska kulturen, och d\u00e4rtill skapat en egen form av slavarbete f\u00f6r de f\u00e5ngar som skickades till \u00f6n. Vem \u00e4r man d\u00e5?\u00a0<\/p>\n
Ett svar p\u00e5 den fr\u00e5gan \u00e4r att man inte \u00e4r en, utan m\u00e5nga. Pl\u00e5gad av nedsatt h\u00f6rsel tyr sig den unge Richard till b\u00f6ckerna: \u201dJag fann mig sj\u00e4lv p\u00e5 boksidan, inte som en, utan som m\u00e5nga.\u201d D\u00e4rf\u00f6r handlar \u201dFr\u00e5ga 7\u201d ocks\u00e5 om vad litteratur kan vara och betyda. Romanen \u00e4r, skriver Flanagan, \u201dett k\u00e4rleksbrev till mina f\u00f6r\u00e4ldrar och till min hem\u00f6s f\u00f6rsvunna v\u00e4rld\u201d. Ett brev skrivet med l\u00e4tt hand, och det \u00e4r n\u00e5got befriande med att till omv\u00e4xling, efter alla litter\u00e4ra portr\u00e4tt av onda f\u00f6r\u00e4ldrar, f\u00e5 l\u00e4sa om goda m\u00e4nniskor \u2013 goda, trots alla deras brister och begr\u00e4nsningar.<\/p>\n
Man \u00e4r m\u00e5nga: mots\u00e4gelsefyllda, skamliga och v\u00e4rdiga, fridsamma och v\u00e5ldsamma. Och det \u00e4r i litteraturen vi f\u00e5r vara s\u00e5dana. \u201dErfarenheten utg\u00f6rs bara av ett \u00f6gonblick. Att f\u00f6rst\u00e5 sig p\u00e5 det \u00f6gonblicket utg\u00f6r ett liv.\u201d Litteraturen \u00e4r den rikaste formen f\u00f6r det arbetet.<\/p>\n
Fadern l\u00e4ser bara den halvdana lokalpressen men utvinner rikedomar ur den.<\/p><\/blockquote>\n
Flanagans vackra portr\u00e4tt av fadern p\u00e5minner oss om att l\u00e4sningen, denna s\u00e5 omdiskuterade praktik, inte m\u00e5ste g\u00e4lla v\u00e4rldslitteraturens m\u00e4sterverk. Fadern l\u00e4ser bara den halvdana lokalpressen men utvinner rikedomar ur den: \u201dHan fann visdom och mening i mediokra reportage om lokala sporth\u00e4ndelser.\u201d<\/p>\n
\u201dFr\u00e5ga 7\u201d monterar allts\u00e5, p\u00e5 ett kanske tidstypiskt vis, samman flera olika historier. Sj\u00e4lvbiografi och historieskrivning, egen och andras historier. Den utg\u00e5r fr\u00e5n den sjunde fr\u00e5gan i en liten novell av Anton Tjechov<\/strong>: \u201dVem \u00e4lskar l\u00e4ngst?\u201d En fr\u00e5ga utan svar, men runt den bygger Flanagan en v\u00e4rld, ur vilken mycket finns att t\u00e4nka \u00f6ver och l\u00e4ra sig av. Han ber\u00e4ttar om atomfysikern Leo Szilard<\/strong>, som l\u00e4ste en d\u00e5lig roman av HG Wells <\/strong>men av den \u00e4nd\u00e5 kunde f\u00f6rst\u00e5 vilket hot den nya atomforskningen var. Han blir n\u00e5got av en idealgestalt: \u201den man som alltid menade att vetenskapen befann sig i ett moraliskt n\u00e4tverk. Vetenskapliga framg\u00e5ngar m\u00e5ste st\u00e4ndigt pr\u00f6vas mot m\u00e4nniskans verklighet och foga sig efter det vi \u00e4r, annars kommer vi att f\u00f6rt\u00e4ras av dem och kanske till och med f\u00f6rg\u00f6ras av dem.\u201d<\/p>\nAtt l\u00e4sa Flanagan \u00e4r att ta del av ett samtal man inte vill ska ta slut.<\/p>\n
ROMAN<\/p>\n
RICHARD FLANAGAN<\/p>\n
Fr\u00e5ga 7<\/p>\n
\u00d6vers\u00e4ttning Niclas Hval<\/p>\n
Albert Bonniers, 303 s.<\/p>\n
Visa mer<\/p>\n
Ulf Olsson \u00e4r professor emeritus i litteraturvetenskap och medarbetare p\u00e5 Expressens kultursida.\u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Publicerad 6 jan 2026 kl 05.00 Richard Flanagan borrar ner sig i v\u00e5ld, skuld och v\u00e4rldsordningens orimlighet. \u00a0\u00a0…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":126958,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[67],"tags":[104,1995,964,13173,3755,34,438,31,33,32,30,1515,105],"class_list":{"0":"post-126957","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-entertainment","9":"tag-location-australien","10":"tag-location-japan","11":"tag-location-tasmanien","12":"tag-organization-expressen-kultur","13":"tag-se","14":"tag-sections-bocker","15":"tag-svenska","16":"tag-sverige","17":"tag-sweden","18":"tag-swedish","19":"tag-topic-bokrecensioner","20":"tag-underhallning"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/115846290017558290","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/126957","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=126957"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/126957\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/126958"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=126957"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=126957"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=126957"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}