En fredagseftermiddag v\u00e5ren 1978 p\u00e5 F11 i Nyk\u00f6ping sopades golven i hangaren rena inf\u00f6r helgen. Pl\u00f6tsligt ryter kompanichefen i h\u00f6gtalarna: \u201dUppst\u00e4llning!\u201d Alla samlas f\u00f6r r\u00e4fst och r\u00e4ttarting f\u00f6r att utr\u00f6na vem som \u00e4r ansvarig f\u00f6r ett beg\u00e5nget helger\u00e5n: f\u00f6r att underl\u00e4tta sopningen har n\u00e5gon st\u00e4llt upp en cykel p\u00e5 vingen p\u00e5 ett Drakenplan.<\/p>\n
Kompanichefen ser framf\u00f6r sig en utdragen process d\u00e4r ingen kliver fram, och alla hotas med indragna permissioner. Han f\u00f6rv\u00e4ntar sig att detta ska l\u00e4gga s\u00e5dant tryck p\u00e5 den skyldige att han tvingas fram och ensam f\u00e5r tillbringa helgen p\u00e5 luckan. I\u00a0st\u00e4llet sker n\u00e5got annat: den skyldige kliver omedelbart fram och s\u00e4ger utan omsvep: \u201dDet var jag, och jag gjorde det f\u00f6r att underl\u00e4tta v\u00e5r uppgift. Jag hade inte en tanke p\u00e5 att det skulle vara fel.\u201d Kompanichefens plan faller platt till marken och han muttrar bara knappt h\u00f6rbart: \u201dJa, ja, men g\u00f6r inte s\u00e5 igen.\u201d<\/p>\n
Varf\u00f6r var f\u00f6rseelsen pl\u00f6tsligt inte s\u00e5 allvarlig? Svaret \u00e4r enkelt: Den som gjort det tog ansvar f\u00f6r sin handling och f\u00f6rklarade hur han t\u00e4nkt och att syftet med handlingen var f\u00f6r det gemensamma b\u00e4sta, i detta fall att s\u00e5 effektivt som m\u00f6jligt se till att hangaren blev st\u00e4dad inf\u00f6r helgen.<\/p>\n
Denna historia illustrerar kraften i det personliga ansvaret inte bara f\u00f6r de egna handlingarna utan ocks\u00e5 f\u00f6r att dessa handlingar bidrar till det gemensamma b\u00e4sta. Det samh\u00e4lle som kan skapa och uppeh\u00e5lla en kultur som f\u00e5r fria m\u00e4nniskor att agera ansvarsfullt p\u00e5 ett s\u00e4tt som inte bara gynnar dem sj\u00e4lva utan ocks\u00e5 bidrar till det gemensamma b\u00e4sta blir ocks\u00e5 det mest v\u00e4lm\u00e5ende samh\u00e4llet.<\/p>\n
Det demokratiska systemet \u2013 en anomali<\/p>\n
Det liberala demokratiska systemet byggt p\u00e5 individuell frihet, d\u00e4r medborgarna b\u00e5de \u00e4r ansvariga inf\u00f6r staten och f\u00f6rbinder sig att agera ansvarsfullt och reciprokt gentemot varandra, \u00e4r en historisk anomali. Systemet st\u00e5r i konflikt med m\u00e5nga av m\u00e4nniskans evolution\u00e4ra instinkter. Det vilar n\u00e4mligen p\u00e5 tillit, sj\u00e4lvbegr\u00e4nsning och respekt f\u00f6r institutioner \u2013 v\u00e4rden som inte \u00e4r sj\u00e4lvklara och d\u00e4rf\u00f6r g\u00f6r samh\u00e4llsformen \u00f6mt\u00e5lig. Dess stabilitet bygger p\u00e5 sk\u00f6ra sociala konstruktioner.<\/p>\n
Friheten har dock aldrig varit absolut. F\u00f6r att det moderna samh\u00e4llet ska fungera kr\u00e4vs disciplinering, att friheten anv\u00e4nds ansvarsfullt och att varje medborgare behandlar andra som denne sj\u00e4lv vill bli behandlad. Denna disciplinering sker b\u00e5de utifr\u00e5n genom r\u00e4ttsstatens institutioner, social kontroll och uppf\u00f6randeregler och inifr\u00e5n genom fostran till ansvarsfullhet, p\u00e5litlighet och omt\u00e4nksamhet.<\/p>\n
I slutet av 1960-talet sl\u00e5r motst\u00e5ndet mot begr\u00e4nsande normer och lagar ut i full blom. Fienden blir staten som st\u00e5r i v\u00e4gen f\u00f6r den otyglade friheten. Insikten att det var den v\u00e4lfungerande staten med sitt v\u00e5ldsmonopol och ambition att behandla alla lika som m\u00f6jliggjorde protesterna f\u00f6ll i gl\u00f6mska. Statens representanter s\u00e5gs i allt h\u00f6gre grad som f\u00f6rtryckare.<\/p>\n
\n\u201dBara sedan 2015 har 1,2 miljoner m\u00e4nniskor invandrat till Sverige\u201d<\/p>\n<\/blockquote>\n
N\u00e4r garanten f\u00f6r friheten sattes p\u00e5 de anklagades b\u00e4nk kom \u00f6kande krav p\u00e5 att offentliganst\u00e4llda m\u00e5ste bevisa att de inte missbrukar sin st\u00e4llning. En allt st\u00f6rre del av arbetstiden m\u00e5ste l\u00e4ggas p\u00e5 att bevisa att man inte gjort n\u00e5got fel i\u00a0st\u00e4llet f\u00f6r att leverera andra medborgares r\u00e4ttigheter. V\u00e4rdefulla projekt och initiativ ifr\u00e5gas\u00e4tts eller f\u00f6rhalas l\u00e4tt med hj\u00e4lp av olika juridiska knep f\u00f6r att utmana, f\u00f6rdr\u00f6ja och distrahera.<\/p>\n
L\u00e4rare undervisar inte, domare d\u00f6mer inte, polisen uppr\u00e4tth\u00e5ller inte ordningen och chefer leder inte.<\/p>\n
V\u00e4rderingen som byggde Sverige<\/p>\n
I boken Att v\u00e4nda bort blicken (Jure 2025) talar juridikprofessorn Bo Wennstr\u00f6m om en v\u00e4rdering som varit starkt v\u00e4gledande f\u00f6r uppbyggnaden av v\u00e5rt v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4lle: id\u00e9n om \u201ddet ansvarstagande jaget\u201d, autonoma individer som trots stor personlig frihet v\u00e4ljer att str\u00e4vsamt bidra till det gemensamma b\u00e4sta.<\/p>\n
Det samh\u00e4lle som byggts p\u00e5 principen om \u201ddet ansvarstagande jaget\u201d g\u00e5r allts\u00e5 sj\u00e4lv i br\u00e4schen f\u00f6r att institutionalisera presumtionen om de egna anst\u00e4lldas bristande ansvarsfullhet.<\/p>\n
Skolan driver ocks\u00e5 p\u00e5 utvecklingen. I\u00a0st\u00e4llet f\u00f6r att ge elever verktyg att f\u00f6rst\u00e5 och v\u00e4rdera de institutioner, principer och v\u00e4rderingar som b\u00e4r upp det egna samh\u00e4llet undergr\u00e4vs elevernas k\u00e4nsla av samh\u00f6righet med V\u00e4sterlandet och dess grundl\u00e4ggande v\u00e4rden. V\u00e4sterlandets centrala bidrag till demokrati, r\u00e4ttsstat, m\u00e4nskliga fri- och r\u00e4ttigheter och vetenskap marginaliseras, medan teman som slavhandel, kolonialism och imperialism ges en framtr\u00e4dande roll. Dessa m\u00f6rka aspekter har varit framtr\u00e4dande i alla tidigare stora civilisationer, medan det var v\u00e4sterlandet som avskaffade slaveriet och l\u00e4t de tidigare kolonierna bli sj\u00e4lvst\u00e4ndiga. Ber\u00e4ttelsen om den egna civilisationen framst\u00e5r d\u00e4rf\u00f6r som skuldtyngd, snarare \u00e4n som en k\u00e4lla till frihet, v\u00e4lst\u00e5nd och social utveckling.<\/p>\n
Utan en stark positiv ber\u00e4ttelse om varf\u00f6r v\u00e5r samh\u00e4llsordning \u00e4r v\u00e4rd att uppr\u00e4tth\u00e5lla, varf\u00f6r v\u00e5ra friheter inte \u00e4r sj\u00e4lvklara och varf\u00f6r de m\u00e5ste f\u00f6rsvaras skapas en likgiltighet inf\u00f6r V\u00e4sterlandet. Det g\u00f6r det l\u00e4ttare f\u00f6r alternativa identiteter \u2013 baserade p\u00e5 etnicitet, religion eller ideologi \u2013 att vinna mark.<\/p>\n
Flykten fr\u00e5n ansvar<\/p>\n
Barn f\u00e5r l\u00e4ra sig redan i skolan att inte sj\u00e4lv beh\u00f6va ta ansvar f\u00f6r ett bra skolresultat. Enligt skollagen \u00e4r eleverna skyldiga att delta, men det \u00e4r l\u00e4rare och rektor som ansvarar f\u00f6r att eleverna n\u00e5r kunskapsm\u00e5len. \u00c4ven om misslyckandet beror p\u00e5 att eleven inte g\u00f6r sina l\u00e4xor, inte kommer i tid, \u00e4r okoncentrerad p\u00e5 lektionerna och p\u00e5 andra s\u00e4tt missk\u00f6ter sina studier, \u00e4r det l\u00e4rare och rektor som brustit i ansvar.<\/p>\n
Successivt kommer samh\u00e4llets f\u00f6retr\u00e4dare \u2013 l\u00e4rare, l\u00e4kare, poliser, socialarbetare och s\u00e5 vidare \u2013 att utveckla beteenden och strategier f\u00f6r att hantera asymmetrin att en \u00f6ver lag god insats inte kompenserar f\u00f6r moment som f\u00f6ll mindre v\u00e4l ut. N\u00e4rmast till hands ligger att inte agera alls; det \u00e4r sv\u00e5rt att visa att den som underl\u00e5tit att agera gjort n\u00e5got fel. H\u00e4r finns en f\u00f6rklaring till samh\u00e4llets saktf\u00e4rdighet \u2013 problem till\u00e5ts att v\u00e4xa sig stora innan insatser s\u00e4tts in. Ingen kan ta ansvar f\u00f6r \u00e5tg\u00e4rder som syftar till att f\u00f6rebygga risker och problem. <\/p>\n
Vad finns det f\u00f6r bevis att dessa \u00e5tg\u00e4rder verkligen var n\u00f6dv\u00e4ndiga?<\/p>\n
En annan strategi \u00e4r att skyffla ansvaret vidare till n\u00e5gon annan trots att denne andre inte har resurser att ta \u00f6ver ansvaret. Incidenter som tidigare l\u00f6stes p\u00e5 skolan innan problemet blev ohanterligt skickas regelm\u00e4ssigt \u00f6ver till polisen eller socialtj\u00e4nsten. De senare har s\u00e4llan tillr\u00e4ckliga resurser att hantera alla anm\u00e4lningar och k\u00e4nner inte till de specifika omst\u00e4ndigheterna i det enskilda fallet. Ett annat exempel \u00e4r Universitets- och h\u00f6gskoler\u00e5det (UHR), som bed\u00f6mer utl\u00e4ndska meriter vid ans\u00f6kan till svensk h\u00f6gskola. AI har gjort det avsev\u00e4rt l\u00e4ttare att generera trov\u00e4rdiga underlag fr\u00e5n utl\u00e4ndska skolor och l\u00e4ros\u00e4ten. N\u00e4r n\u00e5gon blir p\u00e5kommen med att ha inkommit med f\u00f6rfalskade handlingar skickas \u00e4rendet vidare till Polisen som omedelbart skriver av det; resurser saknas f\u00f6r utredning och lagf\u00f6ring, men UHR har ryggen fri.<\/p>\n
En tredje strategi \u00e4r att fokusera p\u00e5 att g\u00f6ra det som g\u00e5r att r\u00e4kna i\u00a0st\u00e4llet f\u00f6r det som \u00e4r sv\u00e5rare att kvantifiera men som \u00e4r mer grundl\u00e4ggande och v\u00e4rdeskapande: polisens jakt efter \u201dpinnar\u201d \u00e5sidos\u00e4tter f\u00f6rebyggande arbete och fokuserar p\u00e5 kvantitet p\u00e5 bekostnad av kvalitet; arbetsf\u00f6rmedlingen som kr\u00e4ver att arbetsl\u00f6sa s\u00f6ker x jobb per tidsenhet i\u00a0st\u00e4llet f\u00f6r att arbeta aktivt med att matcha varje enskild persons kompetens till den lokala efterfr\u00e5gan; och kvantitativa m\u00e5l inom sjukv\u00e5rden som ger incitament att prioritera enklare ingrepp snarare \u00e4n de komplexa eller allvarliga fallen som kr\u00e4ver mer resurser men d\u00e4r samh\u00e4llsvinsten \u00e4r st\u00f6rre.<\/p>\n
Ett system som inte agerar samlat<\/p>\n
Facket agerar ofta f\u00f6r att flytta ansvaret fr\u00e5n individen till systemet (arbetsgivaren, organisationen, arbetsmilj\u00f6n) eller till r\u00e4ttsliga och avtalsm\u00e4ssiga processer. P\u00e5 s\u00e5 vis skyddas medlemmen \u2013 inte alltid genom att rentv\u00e5 dennes handlingar, utan genom att g\u00f6ra det sv\u00e5rt f\u00f6r arbetsgivaren att utkr\u00e4va direkt ansvar.<\/p>\n
Vid felaktiga beslut i socialtj\u00e4nsten, till exempel att ett barn omh\u00e4ndertagits p\u00e5 felaktiga grunder, l\u00e4ggs ansvaret i juridisk mening p\u00e5 socialn\u00e4mnden som myndighet, inte p\u00e5 handl\u00e4ggaren. Om en \u00e4ldre person inte f\u00e5r sina mediciner i tid p\u00e5 ett \u00e4ldreboende och skadas allvarligt riktas ansvaret mot kommunen som v\u00e5rdgivare och inte mot den anst\u00e4llde som gjort fel.<\/p>\n
Ansvarsomr\u00e5den splittras upp i stupr\u00f6r i offentlig sektor. Alla g\u00f6r sin del, men ingen ansvarar f\u00f6r helheten. Medborgaren st\u00e5r ensam inf\u00f6r ett system som saknar f\u00f6rm\u00e5ga att agera samlat. Detta pr\u00e4glar flera omr\u00e5den d\u00e4r problemen i\u00a0dag \u00e4r s\u00e4rskilt allvarliga: barn som far illa, psykisk oh\u00e4lsa bland unga, g\u00e4ngkriminalitet, heml\u00f6shet och missbruk. Ingen akt\u00f6r \u00e4ger helheten och har uppdraget att tidigt samordna insatser. <\/p>\n
Alla kan s\u00e4ga \u201dvi gjorde v\u00e5r del\u201d och ingen kan h\u00e5llas ansvarig f\u00f6r att helheten fallerar.<\/p>\n
Offerskapet som ansvarsflykt<\/p>\n
Den ultimata formen av att fr\u00e5ns\u00e4ga sig ansvar \u00e4r att utm\u00e5la sig sj\u00e4lv som ett offer \u2013 f\u00f6r yttre omst\u00e4ndigheter, p\u00e5 grund av andras agerande, information som man s\u00e4ger sig inte ha f\u00e5tt och s\u00e5 vidare. Offerskapsv\u00e4gen har p\u00e5 senare \u00e5r f\u00e5tt ytterligare br\u00e4nsle genom infantiliseringen av unga vuxna p\u00e5 h\u00f6gskolorna med stark betoning av att de ska k\u00e4nna sig mentalt trygga, aldrig beh\u00f6va k\u00e4nna sig f\u00f6rol\u00e4mpade eller riskera att f\u00e5 sina f\u00f6rest\u00e4llningar utmanade.<\/p>\n
Offerskapsv\u00e4gen har till och med blivit s\u00e5 mainstream att v\u00e5ra h\u00f6gsta politiska ledare p\u00e5 senare \u00e5r har trott sig kunna komma undan ansvar med hj\u00e4lp av frasen \u201dvi har varit naiva\u201d. Tanken \u00e4r att signalera att det inte fanns n\u00e5got att g\u00e5 p\u00e5 som pekade mot att l\u00e4get skulle kunna bli s\u00e5 allvarligt som det blev. Detta \u00e4r givetvis inte sant. S\u00e5v\u00e4l utvecklingen i j\u00e4mf\u00f6rbara l\u00e4nder och under tidigare historiska epoker som underr\u00e4ttelserapporter fr\u00e5n S\u00e4po och andra myndigheter har fortl\u00f6pande h\u00e5llit Sveriges politiska ledning underr\u00e4ttad om den underliggande utvecklingen.<\/p>\n
Att v\u00e4lja offerskapet \u00e4r att flytta \u00f6ver ansvaret p\u00e5 n\u00e5gon annan, men i regel sl\u00e5r det tillbaka mot en sj\u00e4lv; motst\u00e5ndskraft och \u00e5terh\u00e4mtningsf\u00f6rm\u00e5ga uppst\u00e5r genom att man v\u00e4ljer att sj\u00e4lv ta ansvar. Genom att fokusera p\u00e5 det vi utsatts f\u00f6r skapas en urs\u00e4kt f\u00f6r passivitet och apati i\u00a0st\u00e4llet f\u00f6r att fr\u00e4mja sj\u00e4lvtillit och handlingskraft.<\/p>\n
Ben\u00e4genheten att f\u00f6rklara brottsligheten som en effekt av att samh\u00e4llet misslyckats och inte som en effekt av brister hos f\u00f6r\u00f6varen lyfter per automatik bort det personliga ansvaret. Det blir d\u00e5 logiskt f\u00f6r den \u00e5talade att aldrig erk\u00e4nna det denne \u00e4r anklagad f\u00f6r och om handlingen inte kan f\u00f6rnekas \u00e4r det rationellt att aldrig erk\u00e4nna upps\u00e5t (\u201ddet var inte meningen\u201d, \u201djag f\u00f6rstod inte b\u00e4ttre\u201d).<\/p>\n
\u00c5talet mot Sveriges tidigare nationelle s\u00e4kerhetsr\u00e5dgivare Henrik Landerholm ger en god illustration. Landerholm gl\u00f6mde kvar sekretessbelagda dokument i ett ol\u00e5st v\u00e4rdesk\u00e5p p\u00e5 en kursg\u00e5rd men frik\u00e4ndes i tingsr\u00e4tten p\u00e5 grund av att det inte handlade om \u201dett medvetet risktagande eller f\u00f6relegat andra s\u00e5 f\u00f6rsv\u00e5rande omst\u00e4ndigheter\u201d att det kunde anses brottsligt.<\/p>\n
Det svenska systemet \u00e4r s\u00e4rskilt k\u00e4nsligt<\/p>\n
Ett system som det svenska som vuxit fram i ett centralstyrt land med en historiskt osedvanligt homogen befolkning s\u00e5v\u00e4l etniskt som v\u00e4rderingsm\u00e4ssigt \u00e4r s\u00e4rskilt sk\u00f6rt. De inbyggda sp\u00e4rrarna mot klan- och maffiaorganisationers str\u00e4van till dominans, som ber\u00f6var m\u00e4nniskor deras grundl\u00e4ggande r\u00e4ttigheter, \u00e4r ocks\u00e5 svagt utvecklade.<\/p>\n
Systemet blir s\u00e4rskilt k\u00e4nsligt f\u00f6r omfattande invandring fr\u00e5n l\u00e4nder med andra v\u00e4rderingar och misstro mot staten. S\u00e5 sent som 1990 var bara drygt tv\u00e5 procent av befolkningen f\u00f6dda i Asien eller Afrika. Bara sedan 2015 har 1,2 miljoner m\u00e4nniskor invandrat till Sverige. Av dessa kom drygt 80 procent fr\u00e5n Asien, Afrika eller det tidigare kommunistiska \u00d6steuropa. Andelen med utl\u00e4ndsk bakgrund \u2013 utlandsf\u00f6dda plus f\u00f6dda i Sverige med tv\u00e5 utlandsf\u00f6dda f\u00f6r\u00e4ldrar \u2013 \u00e4r nu drygt 27 procent.<\/p>\n
De identitetspolitiska str\u00f6mningar som v\u00e4xte sig starkare under samma period har ocks\u00e5 banat v\u00e4g f\u00f6r gruppr\u00e4ttigheter. Det har f\u00f6rsv\u00e5rat f\u00f6r majoritetssamh\u00e4llet att st\u00e4lla krav p\u00e5 att invandrare fr\u00e5n andra kulturer ska utveckla de band som etniska svenskar har till nationen och dess kultur.<\/p>\n
Staten backade n\u00e4r den beh\u00f6vdes som mest<\/p>\n
Parallellt med den snabba \u00f6kningen i andelen med r\u00f6tter i autokratiska l\u00e4nder har statens v\u00e5ldsmonopol utmanats alltmer. Paradoxalt nog avskaffades kvarterspoliserna ungef\u00e4r samtidigt som den stora flyktingstr\u00f6mmen fr\u00e5n autokratiska l\u00e4nder inleddes. En kvarterspolis \u00e4r ordningsmaktens representant med fulla befogenheter. Med god k\u00e4nnedom om ett visst omr\u00e5de\/kvarter kunde en kvarterspolis tidigt uppt\u00e4cka och ingripa i konflikter eller problem innan de utvecklades till brott, f\u00f6rhindra att unga hamnade i kriminalitet och personligen vid ett hembes\u00f6k f\u00f6rklara f\u00f6r\u00e4ldrarnas juridiska ansvar.<\/p>\n
Kvarterspoliserna var direkta representanter f\u00f6r staten med grunduppdrag att vidmakth\u00e5lla det statliga v\u00e5ldsmonopolet genom att arbeta f\u00f6rtroendeskapande och brottsf\u00f6rebyggande via l\u00e5ngsiktiga relationer till inv\u00e5nare, skolor och f\u00f6reningar. Kvarterspoliserna har ersatts av s\u00e4kerhetsvakter. De arbetar reaktivt och kortsiktigt med fokus p\u00e5 ordningsh\u00e5llning snarare \u00e4n brottsf\u00f6rebyggande. En kvarterspolis representerar samh\u00e4llet och demokratin medan en privatanst\u00e4lld s\u00e4kerhetsvakt snarare uppfattas som en motst\u00e5ndare inhyrd av en repressiv stat.<\/p>\n
\n\u201dUtan en fast rotad reciprocitetskultur f\u00f6rblir r\u00e4ttigheter tomma ord\u201d<\/p>\n<\/blockquote>\n
Kvarterspoliserna och lokalkontoren avvecklades av ekonomiska sk\u00e4l. Fr\u00e5gan \u00e4r om det lett till n\u00e5gon besparing i offentlig sektor. I Sverige finns i\u00a0dag 20\u00a0000 v\u00e4ktare\/ordningsvakter d\u00e4r en betydande del anlitas av offentlig sektor. Kommuner anst\u00e4ller numera sj\u00e4lva ordningsvakter i \u00f6kande grad.<\/p>\n
Om den som har makten \u00f6ver ett territorium drar sig tillbaka kommer n\u00e5gon annan i dess st\u00e4lle. Vem eller vilka \u2013 en familj, en klan eller en maffiaorganisation \u2013 som tar makten \u00f6ver ett omr\u00e5de d\u00e4r staten tappat kontrollen beror p\u00e5 omst\u00e4ndigheterna. Makten konsolideras genom att just de r\u00e4ttigheter som \u00e4r definierande f\u00f6r det liberala demokratiska systemet nedmonteras: gruppr\u00f6stande ers\u00e4tter individuell r\u00f6str\u00e4tt, beroende av gruppen ers\u00e4tter statens skydd av individuella r\u00e4ttigheter, civila r\u00e4ttigheter (\u00e4gande, avtalsfrihet, n\u00e4ringsfrihet) existerar bara p\u00e5 klanledningens n\u00e5der, val av partner f\u00f6r gifterm\u00e5l kr\u00e4ver klanens godk\u00e4nnande, klanen\/maffiaorganisationen har v\u00e5ldsmonopolet och \u00e4r garanten f\u00f6r ordning.<\/p>\n
Vad har vi att se fram emot?<\/p>\n
Ett samh\u00e4lle som utm\u00e4rks av stor personlig v\u00e4lst\u00e5ndsskapande frihet f\u00f6ruts\u00e4tter en kultur pr\u00e4glad av personligt ansvarstagande hos en \u00f6verv\u00e4ldigande majoritet. Det skapar en h\u00f6g grad av tillit \u00e4ven bland m\u00e4nniskor som inte \u00e4r sl\u00e4kt eller n\u00e4ra v\u00e4nner.<\/p>\n
Utan en fast rotad reciprocitetskultur f\u00f6rblir r\u00e4ttigheter tomma ord. R\u00e4ttigheter f\u00f6ljer av att alla i ett samh\u00e4lle har \u00f6msesidiga f\u00f6rpliktelser gentemot varandra. F\u00f6r att en r\u00e4ttighet ska uppfyllas, till exempel r\u00e4tten till god sjukv\u00e5rd, en bra grundutbildning eller skydd fr\u00e5n att bli utsatt f\u00f6r inbrott, m\u00e5ste det finnas andra som \u00e4r beredda att anstr\u00e4nga sig f\u00f6r att leverera detta.<\/p>\n
\u00c4nd\u00e5 har vi steg f\u00f6r steg vidtagit \u00e5tg\u00e4rder som g\u00f6r att m\u00e4nniskor inte beh\u00f6ver ta ansvar. Samh\u00e4llet har i \u00f6kande grad omfamnat synen att individuellt sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande underl\u00e4ttas om tidigare moraliskt grundade begr\u00e4nsningar och f\u00f6rpliktelser \u00f6verges. Det har inte visat sig st\u00e4mma. Ett meningsfullt liv i frihet f\u00f6ruts\u00e4tter \u2013 b\u00e5de hos individen sj\u00e4lv och hos andra i samh\u00e4llet \u2013 sj\u00e4lvdisciplin och personligt ansvarstagande f\u00f6r att ta sig an utmaningar och \u00f6vervinna hinder och motg\u00e5ngar.<\/p>\n
Dessa str\u00f6mningar och d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljande politiska beslut har underminerat den kultur som satte \u201ddet ansvarstagande jaget\u201d i centrum. Den byggde p\u00e5 att familjen, skolan och det omgivande samh\u00e4llet genom fostran s\u00e4kerst\u00e4llde att nya generationer f\u00f6rs\u00e5gs med den inre r\u00f6st som fick flertalet att \u00e4ven verka f\u00f6r det gemensamma b\u00e4sta. I takt med att vitala samh\u00e4llsfunktioner fungerar allt s\u00e4mre och statens v\u00e5ldsmonopol krackelerar, kommer tv\u00e5 andra modeller f\u00f6r att f\u00f6rhindra samh\u00e4llets s\u00f6nderfall att expandera.<\/p>\n
Den f\u00f6rsta modellen inneb\u00e4r en \u00e5terg\u00e5ng till det som ligger n\u00e4rmast m\u00e4nniskans biologi, det vill s\u00e4ga klan- eller maffiav\u00e4lde d\u00e4r olika grupperingar har makten \u00f6ver olika delar av samh\u00e4llet och ser till att uppeh\u00e5lla ordningen i sitt f\u00f6gderi. Medborgarna f\u00f6rlorar d\u00e5 sin individuella frihet och tvingas bli lojala med den makt\u00e4gande grupperingen.<\/p>\n
Den andra modellen bygger p\u00e5 en alltmer l\u00e5ngtg\u00e5ende anv\u00e4ndning av elektronisk \u00f6vervakning f\u00f6r att f\u00f6rhindra att m\u00e4nniskor bryter mot lagar och regler uppst\u00e4llda av samh\u00e4lle och arbetsgivare. En allt st\u00f6rre andel av det offentligas beslut visavi enskilda medborgare tas d\u00e5 av algoritmer snarare \u00e4n av tj\u00e4nstem\u00e4n. Samh\u00e4llet blir inte l\u00e4ngre beroende av ansvarstagande offentliganst\u00e4llda. Modellen till\u00e4mpas redan i Kina i form av landets sociala kreditsystem. Systemet innefattar f\u00f6rm\u00e5ner\/bel\u00f6ningar och nackdelar\/straff baserat p\u00e5 i vilken utstr\u00e4ckning den enskildes beteende \u00e4r i linje med vad landets ledning f\u00f6reskriver.<\/p>\n
Silicon Valleys techmiljard\u00e4rer st\u00e5r redo att utveckla de tj\u00e4nster och produkter som beh\u00f6vs. Oracles Larry Ellison verkar \u00f6vertygad om vart vi \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g. Han sa f\u00f6ljande n\u00e4r han lade ut texten om sin vision om en AI-\u00f6vervakad framtid: \u201dCitizens will be on their best behavior because we are constantly recording and reporting everything that’s going on.\u201d1<\/p>\n
Det beh\u00f6vs klarspr\u00e5k<\/p>\n
Om m\u00e4nniskor tvingas v\u00e4lja mellan dessa tv\u00e5 modeller kommer sannolikt majoriteten att f\u00f6redra den elektroniska \u00f6vervakningsmodellen i kombination med ett socialt kreditsystem. Det kan \u00e5tminstone ge en illusion av individuell frihet. Det kinesiska systemet har ett h\u00f6gt st\u00f6d bland medborgarna, s\u00e4rskilt i urbana och socioekonomiskt privilegierade grupper, och det ses ofta som ett s\u00e4tt att \u00f6ka tillit, bekv\u00e4mlighet och ordning.<\/p>\n
G\u00e5r det d\u00e5 inte att hitta tillbaka till en modell d\u00e4r fria, ansvarstagande och tillitsfulla individer behandlar andra som de sj\u00e4lva vill bli behandlade? Vi beh\u00f6ver i s\u00e5 fall \u00e5teruppr\u00e4tta en kultur d\u00e4r det \u00e4r hedrande att ta ansvar och skamligt att skylla p\u00e5 andra. De i toppen m\u00e5ste g\u00e5 f\u00f6re: politiker beh\u00f6ver tala klarspr\u00e5k och st\u00e5 f\u00f6r sina beslut \u00e4ven n\u00e4r de \u00e4r impopul\u00e4ra och h\u00f6ga chefer m\u00e5ste ses som ytterst ansvariga f\u00f6r sina organisationers handlingar.<\/p>\n
V\u00e4gen tillbaka \u00e4r l\u00e5ng och kr\u00e4vande och f\u00f6ruts\u00e4tter klarspr\u00e5k i ord och handling, vilket \u00e4r n\u00e5got som vi i Sverige numera har mycket sv\u00e5rt f\u00f6r.
\u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"En fredagseftermiddag v\u00e5ren 1978 p\u00e5 F11 i Nyk\u00f6ping sopades golven i hangaren rena inf\u00f6r helgen. Pl\u00f6tsligt ryter kompanichefen…\n","protected":false},"author":2,"featured_media":132014,"comment_status":"","ping_status":"","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[12],"tags":[22,23,26,27,13482,17,7453,21,24,25,28,29,15,16,18,34,31,33,13483,32,30,19,20,83],"class_list":{"0":"post-132013","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-sverige","8":"tag-breaking-news","9":"tag-breakingnews","10":"tag-featured-news","11":"tag-featurednews","12":"tag-framtiden","13":"tag-headlines","14":"tag-historia","15":"tag-huvudnyheter","16":"tag-latest-news","17":"tag-latestnews","18":"tag-main-news","19":"tag-mainnews","20":"tag-news","21":"tag-nyheter","22":"tag-rubriker","23":"tag-se","24":"tag-svenska","25":"tag-sverige","26":"tag-sverigebilden","27":"tag-sweden","28":"tag-swedish","29":"tag-top-stories","30":"tag-topstories","31":"tag-vetenskap"},"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/pubeurope.com\/@se\/115874778517698747","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/132013","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=132013"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/132013\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/132014"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=132013"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=132013"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=132013"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}