![\"\"](\"https:\/\/www.europesays.com\/se\/wp-content\/uploads\/2026\/01\/propensionarenkonsterikhoglundljuskrona600.jpg\")
<\/a>Ljuskrona. Redan under 1950-talet gjorde Erik H\u00f6glund enstaka ljuskronor i smide och glas f\u00f6r Boda. Men under 1960-talet b\u00f6rjade de serietillverkas hos Boda Smide. Just denna ljuskronan klubbades f\u00f6r 12 000 kronor hos V\u00e4xj\u00f6 auktionskammare. <\/p>\nF\u00f6r de flesta \u00e4r Erik H\u00f6glund mest k\u00e4nd f\u00f6r att han revolutionerade glaset. Bubblorna i glasmassan var nyskapande. D\u00e4r finns ocks\u00e5 k\u00e4rlek och humor. F\u00e4rg och form. Allvar och gl\u00e4dje. Och de starka kul\u00f6rerna \u00e4r n\u00e5got av Erik H\u00f6glunds signum. Kanske rentav drivkraften? F\u00f6r trots den sv\u00e5ra diabetesen som tvingade honom till amputationer, \u00f6gonoperationer, transplantationer och rehabilitering var f\u00e4rgerna alltid intensiva och lekfulla.
\u2013\u00a0Ju sjukare han blev desto starkare blev f\u00e4rgerna, s\u00e4ger hans hustru Ingrid n\u00e4r vi tr\u00e4ffas f\u00f6r att g\u00e5 igenom hans konstn\u00e4rskap.
Det \u00e4r snart 30 \u00e5r sedan konstn\u00e4ren Erik H\u00f6glund dog hemma i l\u00e4genheten i Stockholm.
\u2013 Han f\u00f6ll ihop en morgon i januari n\u00e4r han skulle resa sig ur s\u00e4ngen. Jag ropade och fick inget svar, ber\u00e4ttar hans fru Ingrid H\u00f6glund.
\u2013 Vi fick n\u00e4stan 25 \u00e5r tillsammans och det \u00e4r jag tacksam \u00f6ver.<\/p>\n
Trots att Erik bara blev 65 hann han med mycket, tusentals konstverk i olika material, sex barn och resor \u00f6ver v\u00e4rlden.<\/p>\n
Erik H\u00f6glund f\u00f6ddes 1932 i Karlskrona. Vid tio \u00e5rs \u00e5lder kom beskedet att han led av ett hj\u00e4rtfel och diabetes och var tvungen att sluta med idrott, hans favorit\u00e4mne. Ist\u00e4llet fyllde han ton\u00e5rstiden med tecknande. Redan som 16-\u00e5ring kom han in p\u00e5 Konstfack i Stockholm. I dokument\u00e4ren Revolution\u00e4ren fr\u00e5n Boda fr\u00e5n slutet av 1990-talet ber\u00e4ttar han om hur familjen fick flytta ut p\u00e5 landet eftersom det var krig och hamnstaden Karlskrona var utsatt. Han gjorde cykelturer med block, f\u00e4rger och penslar p\u00e5 paketh\u00e5llaren, s\u00f6kte efter sin mor som vid f\u00f6rlossningen gick in i en f\u00f6rlossningspsykos och blev inlagd p\u00e5 Sankt Lars sjukhus i Lund. Efter n\u00e5gra \u00e5r dog hon. En del av m\u00e5lningarna fr\u00e5n den tiden finns bevarade.
N\u00e4r han kom till Konstfack var det meningen att han skulle bli teckningsl\u00e4rare, men han tyckte att det s\u00e4tt han skulle l\u00e4ra ut teckning p\u00e5 var gammalmodigt. Det blev ist\u00e4llet studier i m\u00e5leri och skulptur. Direkt efter skolan anst\u00e4lldes han av Erik Ros\u00e9n som var VD f\u00f6r b\u00e5de Kosta, Boda och flera andra glasbruk nere i Sm\u00e5land.
Det var b\u00f6rjan av 1950-talet och kriget var slut. Boda beh\u00f6vde m\u00f6ta konkurrensen fr\u00e5n glasbruken ute i Europa. Erik var 22 \u00e5r och flyttade ner till Glasriket.<\/p>\n
D\u00e5 var det \u00e4nnu det traditionella slipade glaset<\/strong> som g\u00e4llde. Eriks slipade glas visade sig dock vara lite extra \u2013 det anades nya tider. Han fick fina recensioner efter en utst\u00e4llning. Det gav honom friare h\u00e4nder. VD:n Erik Ros\u00e9n ville dessutom ha n\u00e5got nytt, ett mer funktionellt, folkligt och f\u00e4rgglatt glas.
S\u00e5 i mitten av 1950-talet kom det nya glaset i brunt, bl\u00e5tt, gr\u00f6nt och gr\u00e5tt och med bubblor i. S\u00e4ljarna protesterade, \u00e4ven arbetarna i hyttan. Det tog faktiskt hela fyra \u00e5r innan vindarna v\u00e4nde och publiken uppskattade Eriks nya dj\u00e4rva glas. Det blev succ\u00e9. Konstn\u00e4ren Erik och VD:n Erik blev ett radarpar.<\/p>\n